ISBJÖRNAR. “Nog har den tidigare så muntra vandringssägnen om isbjörnar på nordliga gator antagit en sorglig skepnad, nu med klimatförändringarna” skriver Erik Cardelús.
Länge och ofta användes en och samma skröna för att illustrera amerikanares okunskaper om världen utanför det egna landet. Skrönan kunde variera något beroende person och situation, men allt som oftast var det en nära vän eller så kallad vän till en vän som hade varit utbytesstudent i USA och då fått frågan: Går det isbjörnar på gatorna där hemma i Sverige? Eller Schweiz, som vårt land inte sällan blandades ihop med.
Skrönan ledde allt som oftast till munterhet, ett skojigt upprättande av ett-vi-och-dom, dessutom innebar den en nedtagning på jorden av invånarna i världens mäktigaste land, USA.
Härom dagen slog det mig att det var länge sedan jag hade hört den där tidigare så vanliga skrönan Kanske handlar det om något decennium tillbaka, tiden flyger som bekant iväg när man har roligt eller åtminstone stressigt.
[CONTACT_FORM_TO_EMAIL id=”2″]
Nu kan man dock fråga sig varför skrönan fallit i glömska. Kan det handla om att allt förr eller senare blir förlegat, även muntrationer och vandringssägner? Eller så beror det på den teknologiska utvecklingen, att vi i vår nya sköna digitala tidsålder föredrar skrönor på nätet eller genom så kallade fejkade nyheter. Det räcker med att stirra ut i tunnelbanevagn eller buss, platser som för ett dussin år sedan tillbaka surrade av konversationer eller bokprassel. Idag sitter i stor sett varenda resenär med blicken riktad mot en skärm. Tiden för muntliga skrönor, roliga historier och andra sorters röstburna muntrationer tycks vara hopplöst ute.
Häromdagen hände det dock något. På tv-nyheterna och i pressen berättades om den nordryska byn Belushya Guba, vars gator hade invaderats av minst femtio isbjörnar (DN 11/2-19). Bakgrunden till detta oväntade besök är dagens galopperande klimatförändringar som smälter ner packisen, istäcket från vilket isbjörnar normalt jagar säl. I brist på föda tar sig nu isbjörnarna in mot land, där de letar efter föda, bland annat i soptunnor i människobebodda områden.
Ett citat som förknippas med Karl Marx är att historien upprepar sig två gånger. Först som tragedi och sedan som fars. I det här fallet får vi vända på denna ordning och beslå Marx med fel. För nog har den tidigare så muntra vandringssägnen om isbjörnar på nordliga gator antagit en sorglig skepnad, nu med klimatförändringarna.
Inte heller kan vi skylla denna händelse på okunskap hos någon person i skrönan. Ingen obildad eller uppblåst amerikan finns att skratta åt. Istället kan vi konstatera att skrönan blivit en skräckhistoria — based on a true story.
info@opulens.se
