MUSKLER. Kina bygger målmedvetet upp militära, tekniska och ekonomiska muskler. Friheten står på spel för långt fler än den dryga miljarden kineser, skriver Sofia Nerbrand.
Verkligheten överträffar dikten. Aldous Huxleys dystopiska framtidsroman Du sköna nya värld är intet mot Kinas sociala kreditsystem.
Var och en av landets 1,4 miljarder invånare ska bedömas och få poäng efter hur de sköter sig både i det offentliga och i det privata. Hur många poäng man har avgör vad man får tillgång till i samhället, såsom skolor och internet. Under förra året stoppades till exempel 23 miljoner bokningar av flyg- och tågresor för personer som har anmärkningar. Kreditsystemet ska vara fullt utbyggt 2020.
Fasansfullt.
Just nu sammanträder tusentals delegater i folkkongressen, Kinas högsta lagstiftande organ. Men missta dig inte. Det finns inget demokratiskt över denna församling. Kina är en hårdför diktatur där över en miljard människor förtrycks. Repressionen lättar inte — tvärtom. Diktatorn Xi Jinping — i en diktatur handlar det inte om en folkvald ”president” — har koncentrerat mer makt till sin egen person än sina företrädare.
Kommunistpartiet fattar beslut som rör livets alla delar. Under många år fick kinesiska par inte skaffa fler än ett barn. Det är svårt att föreställa sig ett större intrång i privatlivet.
Enbarnspolitiken har luckrats upp, men inte på grund av större respekt för individuella rättigheter, utan för att nå det befolkningsantal som staten eftersträvar.
Kontrollen av människors liv har alltså också ökat genom modern teknik. Tidigare blossade folkligt missnöje upp i form av demonstrationer och andra protester på gatorna. Nu kan myndigheterna slå ner dem innan de blir för omfattande genom att följa mobiltelefoners rörelser och användning.
Staten samlar också information om hur människor lever online i ett digitalt moln. Massövervakningen dygnet runt och analys av big data är med de totalitära ambitionerna en veritabel mardröm.
De repressiva metoderna är också hårda: Kina avrättar fler människor än något annat land i världen. Tusentals ur den muslimska minoriteten uigurer sitter i omprogrammeringsläger. Personer kastas i fängelse i ett par år för att de använder ett förbjudet smeknamn på Xi Jinping i en gruppchatt på WeChat.
Fokus ligger ofta på Kina som jordens viktigaste verkstad och tillväxtmotor. Det är ett på tok för snävt perspektiv.
Landets ledning för en cynisk politik där enskilda kineser blott är verktyg för kollektivets påstådda bästa. Dessutom är inte styrets ambitioner lokala, utan det eftertraktar globalt herravälde. Mittens rike bygger målmedvetet upp militära, tekniska och ekonomiska muskler. Friheten står på spel för långt fler än den dryga miljarden kineser.
Om detta borde vi tala mer, och agera utifrån. Vi kan inte låta oss trollbindas av de många och billiga prylarna från Kina. Frihet och integritet har långt större värde.
sofia.nerbrand@opulens.se
Alla artiklar av Sofia Nerbrand
