KAOSPARTIET. “Partiet och dess supportrar skriker i högan sky över Turkiets maktmissbruk, och glömmer bort att det går helt i linje med Åkessons egna uttalanden om att ett land ska få begränsa yttrandefriheten för invandrare”, skriver Myra Åhbeck Öhrman.
2016 stod jag i en studio för att debattera Dick Erixon, chefredaktör för Sverigedemokraternas webbtidning. Ämnet var huruvida partiet behandlades orättvist av media.
Erixon hävdade att det minsann skrevs många fler negativa nyheter om Sverigedemokraterna (SD) än om andra partier. Mitt svar var, då som nu, att det är svårt att komma undan om det helt enkelt finns så många fler skandaler att rapportera om.
Faktiskt är det precis vad som återkommande visats i undersökningar, till exempel från Institutet för Mediestudier. Partiet missgynnas inte av media eller vänstervridna journalister. Det omskrivs negativt därför att dess företrädare sysslar med negativa saker.
När jag stod i den där debatten hade Kent Ekeroth precis bidragit till en av de många rubriker han skapade under sin tid i partiet genom att veva mot någon i en kö under ett av sina många krogbråk. Ingen förstod riktigt hur han hängt sig kvar som företrädare trots kontroversen runt järnrörsskandalen, avslöjandet att han låg bakom en av tidens största hatsajter trots sitt förnekande, och otaliga osmakliga uttalanden.
Att Moderaterna (M) och Kristdemokraterna (KD) tre år senare skulle överväga partiet som regeringsalternativ, kändes inte som en överhängande fara. Det var ändå därför jag och mina kollegor i Inte rasist, men ägnade vår fritid på att granska dem: För att ständigt påminna om vad de faktiskt sysslar med bakom kulisserna.
Idag verkar man vilja glömma det. Titta åt ett annat håll när de gör nyfascistiska utspel om att vilja straffa journalister som blir obekväma, gömma sig bakom ursäkter om deras stora väljarstöd. Istället för att ta sitt politiska ansvar och övertyga den stora del av SD:s väljare som garanterat inte bryr sig om eller ens känner till var de där ideologiska rötterna slutar.
Det är nästintill omöjligt att lista alla anledningar till varför Sverigedemokraterna aldrig någonsin borde tas på allvar. Redan 2016 krävde utskrivna rasistiska kommentarer från företrädare en skylift för att kunna vecklas ut, och det är ändå bara en liten del av deras dumheter.
Fokuserar vi bara på den senaste veckan har det presumtivt regeringsdugliga partiet lyckats med följande kaos:
Partiledaren Jimmie Åkesson åker ner till Turkiet i syfte att dela ut flygblad för att avråda flyktingar från att komma till Sverige. Åkesson rapporterar sedan att han blivit gripen och utvisad på grund av detta, något som vidarebefordras av partiets presschef, Henrik Gustafsson.
Partiet och dess supportrar skriker i högan sky över Turkiets maktmissbruk, och glömmer bort att det går helt i linje med Åkessons egna uttalanden om att ett land ska få begränsa yttrandefriheten för invandrare som går emot landets intressen, till exempel genom utvisning.
Strax efter går presschefen ut med en dementi då det visar sig att Den Store Ledaren inte alls blivit gripen. TT Nyhetsbyrån publicerar dementin, och blir kritiserade av en av partiets riksdagsledamöter för att sprida osanningar. Han ifrågasätter källan, som är hans egen presschef och som dessutom är namngiven i artikeln.
De högre väljarsiffrorna förändrar nämligen inget. Det parti Moderaterna och Kristdemokraterna flirtar med är precis samma som lät Ekeroth löpa amok.
För att möta en del av kritiken mot Jimmie Åkessons aktivism i Turkiet går Sverigedemokraternas oppositionsråd i Malmö ut och vittnar på Twitter om att han blivit nedringd av lyckliga Malmö-greker som hyllar agerandet. En annan person som läser det begär ut oppositionsrådets telefonlista för jobbtelefonen, som har tre registrerade nummer. Alla registrerade i kommunhuset.
De högre väljarsiffrorna förändrar nämligen inget. Det parti Moderaterna och Kristdemokraterna flirtar med är precis samma som lät Ekeroth löpa amok, fifflade med partimedel för att muta ut personer som gjort sig obekväma och förflyttade andra till mer osynliga jobb inom partiet.
Det är den organisation som fortfarande leds av människor som ljuger om hur partiet såg ut när de gick med i det, trots dåtida artiklar om partiets demonstrationer av skinnskallar och valupptakter med peptalk från en nazistveteran.
Har din syn på partiet förändrats, Kristersson, så är det du som behöver putsa glasögonen.
myra.ahbeck.ohrman@opulens.se
