ISOLERING. I ett nyligen uppmärksammat fall hade ett föräldrapar på Österlen hållit sina barn fullständigt isolerade från omvärlden i åratal. “Rådiga tjänstemän är bevisligen nödvändiga för att en ansiktslös byråkrati inte ska missa helt osannolika, men ändå verkliga, fall som detta,” skriver Sofia Nerbrand.
I sanning sorgligt. Så måste man beskriva ödet för de fem barn, vars föräldrar lyckats med konststycket att isolera dem fullständigt från omgivningen. På det sagolikt vackra Österlen har det i åratal funnits en ful plump i protokollet för Myndighetssverige. Ingen utomstående såg barnen och agerade. Följden är att fem unga människor har fått allt annat än en bra start i livet. Vanvården har satt djupa spår i dem.
Hur är det ens möjligt att fem individer som föds i Sverige inte har funnits på radarn? Vi har personnummer, skolplikt och en uppsjö register och kontrollsystem. Ändå hände det.
Att i förstone bli omskakad å barnen vägnar är högst rimligt, men sedan också över att den omfattande välfärdsstaten misslyckats med att skydda utsatta minderåriga. Trots anmälningar tog inte Socialtjänsten tag i ärendet. Fallet bråkar med den svenska självbilden: vi tar alltid hand om de svagaste.
Samtidigt: Skatteverket började att nysta och en ny skolchef i Ystads kommun anade oråd och agerade. Barnen är nu omhändertagna och de har börjat i skolan som ska rusta dem för ett så bra liv som möjligt.
Rådiga tjänstemän är bevisligen nödvändiga för att en ansiktslös byråkrati inte ska missa helt osannolika, men ändå verkliga, fall som detta. De bör vederbörligen hyllas för att de helt enkelt gör sitt jobb ordentligt. De visar att det är viktigt att man tänker själv och följer sin intuition om att något inte står rätt till.
Indirekt fyller de omdömesgilla byråkraterna också en annan viktig roll. Ansvarstagande och medkännande medarbetare är en garant för att inte systemet växer över alla bräddar. En ännu mer allomfattande och allvetande stat än den vi redan har är inte önskvärd — även om ambitionen skulle vara att inte missa något. För vi vill inte ha ett fullt utvecklat staten-ser-dig-samhälle.
Staten ska vara begränsad och neutral, det vill säga den ska respektera den privata sfären och behandla alla medborgare lika. Den får inte bli för nitisk och aktivistisk i betydelsen att enskilda myndighetsanställda tar saken i egna händer utanför vad regelverket medger eller utnyttjar sin maktposition. För det offentliga har långtgående befogenheter rörande sina medborgare.
Att kommunen omhändertar barn är till exempel ett mycket stort ingrepp. Varje gång. Det ska beslutas och genomföras med stor varsamhet och respekt. Att med tvång skilja barnen på Österlen från sina föräldrar verkar dock högst befogat.
Den tragiska historien visar trots allt att det rådande systemet fungerade — till slut. Måhända är det en smal tröst, men förhoppningsvis blir resten av barnens liv ljusare tack vare det.
sofia.nerbrand@opulens.se
