YNKRYGGAR. Opulens växer och våra artikellänkar rankas högre på Google än tidigare. I takt med den utvecklingen så har magasinet fått fler förfrågningar från skribenter att vi ska plocka bort deras artiklar ur arkivet, vilket vi inte gör. Opulens Melker Garay menar att de som kommer med sådana önskemål för att, så att säga, bli anställningsbara är karriärskåta ynkryggar.
Det har kommit till min kännedom att vissa skribenter som publicerat texter i Opulens har krävt att vi på magasinet ska ta bort deras publicerade artiklar. Texter som de själva har sänt till magasinet för just publicering.
Till dessa som har framfört slika önskemål finns bara ett svar: Ynkryggar.
Alldeles riktigt. Fega är de som inte kan stå för vad de tidigare skrivit. Endast harhjärtade och intellektuellt ohederliga personer kan komma med sådana hårresande önskemål.
Om det är så att man tar avstånd från sina egna tidigare offentliggjorda tankar så ska man förklara det för omgivningen. Men att ha fräckheten att be Opulens att ägna sig åt revisionism eller att magasinet ska ta hänsyn till ängsliga – för att inte säga skitnödiga – skribenters begäran om att ändra i vårt textarkiv är rent ut sagt bedrövligt.
Mycket talar för att ett skäl till att de klenmodiga skribenterna vill ta bort sina artiklar är att innehållet i artiklarna har blivit politiskt inkorrekt; det vill säga, rädslan för att artiklarna är dem till last i deras förmenta karriärer. Istället för att stå med rak rygg ägnar de sig åt rövslickeri av värsta sort. Istället för att vara stolta över vad de åstadkommit med sina tidigare intellektuella ansträngningar så viker de ned sig i sin ängslan för att komma i dålig dager när de söker anställningar eller nya uppdrag.
Om en potentiell uppdragsgivare skulle få reda på att en presumtiv medarbetare försökt manipulera sitt förflutna så skulle denne förmodligen betrakta en slik individ som persona non grata. Och det med all rätt.