Oligarken och Rysslands affärer

LANDSFLYKT. “Även om Chodorkovskij långt ifrån har stöd av en rysk majoritet är det spännande att följa hur en gammal oligark i landsflykt förhåller sig till dagens Ryssland. Och vilken betydelse hans agerande i fortsättningen möjligen kan ha,” skriver Kurt Bäckström, tidigare föreståndare för Centrum för Österrikestudier.

Putins position i dag förefaller vara något oklar. Visserligen vann han presidentvalet men misstankar finns om att resultatet var matematiskt uträknat i förväg av hans stab och effektuerat i enlighet med detta. En av hans vassaste motståndare, Michail Chodorkovskij, har i sin exil efter frisläppande ur fängelse 2013, iögonfallande nära OS i Sotji några månader senare, och första uppehåll i Schweiz nu slagit sig ner i London. Tvekampen mellan presidenten och hans i väst mest kände kritiker går vidare, med nya förtecken.

Chodorkovskij har träffat det för alla kloka valet att inte leva vidare i bitterhet efter ett nederlag. Hans skyddsvakt kan skydda honom från vardagsbrott men den har ingen möjlighet rädda honom från en dödsdom given av hemlandets högsta ledning. Vem minns inte Anna Politkovskaja som ett år efter sitt uppmärksammade besök i Stockholm 2005 sköts till döds i en hiss i sitt hyreshus. Inget talar för att ordern var given av ledare för gatans ligister men någon ur det gardet kan på uppdrag ha utfört dådet. Flera liknande tragiska händelser har inträffat, som vi vet även utanför Ryssland.

[CONTACT_FORM_TO_EMAIL id=”2″]

Att Chodorkovskijs kamp mot regimen i Moskva handlar om en opposition mot just Putin kan diskuteras. Han tycker att presidenten är en god lyssnare som tar emot åsikter och råd men bara så länge de passar in i hans eget tankemönster. Om detta är en säker sanning föds inte förhoppningar om en tryggare framtid för Rysslands grannländer.

I Putins kohort ingår minst ett sextontal personer, vars påverkan på presidenten och egna strävanden att nå högre maktpositioner är oklara, inte heller vet vi vem som egentligen bäst har Putins öra. Klart står att Chodorkovskij i första hand inte är ute efter just Putin, målet är större än så, han vill att det traditionella Ryssland ska bli ett nytt och modernare land. Humanism och öppenhet skulle i en sådan omvandling vara viktiga vapen. Det är också berättigat att minnas att Chodorkovskijs egna personliga intressen, inte minst de ekonomiska, genom en sådan utveckling skulle gynnas.

Chodorkovskij är fortfarande god för åtskilliga miljarder kronor, trots den enorma förlust han gjorde i samband med att hans företag Yukos konfiskerades. Men ”mycket vill ha mer” är ingen helt irrelevant gammal tes.

Den aktuella höjningen av pensionsåldern i Ryssland är ett av flera tecken på att Ryssland har ekonomiska bekymmer. Den presenterade kärnkraftsdrivna överljudsroboten och annan satsning på militär styrka kostar pengar, mycket pengar, som måste hittas någonstans i det ekonomiska systemet. Beslutet att ställa högre krav på pensionärers uthållighet på arbetsmarknaden har mötts av högljudda protester.

När försämringar i det vardagliga livet påverkar folket kommer surt efter för makthavare. Putin kan eventuellt bli kvar vid makten till år 2024, vad som sedan händer är en öppen fråga. Han som vi andra vet hur en ledare kan omvärderas efter maktförlust, exemplen i Ryssland skrämmer honom säkert.

Stormaktsledare har genom historien försökt få sina folk att genom framgångsrika krig vända blicken bort från inhemska bekymmer. Michail Chodorkovskij har i en intervju i Expressen understrukit sanningen ”En buse angriper i första hand dem som troligen inte slår tillbaka.” Det blir mycket svårare om den angripne får starkt stöd av sin omgivning. Då kan det kosta alldeles för mycket. En sanning som även måste tas hänsyn till av länder med begränsad militär styrka som känner sig hotade av en mäktig granne med ambition att utöka sina landområden. Rysslands aktion mot två ukrainska artillerifartyg och en bogserbåt i november 2018 i Kertjsundet är ett exempel på detta.

Tanken går vidare till frågan om ett eventuellt medlemskap i Nato för Sverige. Chodorkovskij menar att ett svenskt, och även ett finskt sådant, skulle väcka starka reaktioner i Ryssland. Svårt att tro något annat, det finns risk för att Ryssland skulle uppträda hotfullt redan medan en ansökan skulle behandlas.

Chodorkovskij berättade för fyra år sedan i Berlin om sin internetplattform ”Öppet Ryssland”. Han talade tyst och långsamt men det gick inte att missta sig på hans uppmaning till västvärlden att uppträda beslutsamt mot den ryska ledningen.

Huruvida han själv anser att ett svenskt medlemskap i Nato skulle medföra positiva eller negativa konsekvenser för vårt land vill han inte uttala sig om. Kanske kan man dock här referera till uttalandet om ”busen”. Att ett svenskt medlemskap i Nato skulle medföra klart försämrade relationer mellan Sverige och Ryssland säger han sig dock vara övertygad om. Men frågan är hur starkt försämrade de skulle bli. Och hur läget över tid skulle utvecklas och på vilken nivå de slutligen skulle landa.

Även om Chodorkovskij långt ifrån har stöd av en rysk majoritet är det spännande att följa hur en gammal oligark i landsflykt förhåller sig till dagens Ryssland. Och vilken betydelse hans agerande i fortsättningen möjligen kan ha.