BEREDSKAP. “Så står vi där med en broschyr och korta shorts, samtidigt som torka och översvämningar kommer att tvinga fler människor på flykt än vad de västländer som byggt sin välfärd på exploatering av migranternas hemländer vill ta emot.” Samira Ariadad om den krisbroschyr vi fick och den vi inte fick.
Den senaste veckan fick svenska hushåll för första gången på 57 år en broschyr om saker att tänka på i händelse av kris och krig. Åsikterna bland vänner och kollegor i omgivningen går isär. ”Skrämselpropaganda” säger vissa, ”äntligen!” andra mer prepperintresserade.
Å ena sidan är det så klart en signal att broschyren skickas ut just nu. Å andra sidan är det kanske omtänksamt att ge folk tips om hur de ska klara sig ett litet tag. ”Man ska se det här som ett uttryck för samhällets omtanke om dig som boende i Sverige”, säger MSB:s generaldirektör Dan Eliasson. Men broschyren handlar inte mycket om vad samhället gör förutom att varna befolkningen. Även att hitta till närmsta skyddsrum (vilket långt ifrån alla lägenhetsbyggnader har) är upp till en själv. Här lämnar både det sociala och civila arbetet mycket att önska. Varför inte utbilda några i varje bostadsområde i grundläggande sjukvård, kommunikation och krishantering och avlöna dem för deras arbete?
Nåväl, som frihetlig socialist ser jag gärna ett kollektivt ansvar underifrån utan att vi låter stat och kommuner slippa ifrån deras ansvar. Även om det här vänder sig till hushållen, är det inte den individualistiska preppern i mig som uppskattar tips om hur man klarar sig om samhällsservicen faller sönder. Jag vet att det är de som befinner sig längst ner i samhället som alltid får ta smällen vid allehanda kriser och krig, att vi inte kan förlita oss på institutioner, särskilt inte i ett patriarkalt och alltmer privatiserat samhälle och att vi bara kan hantera krisen gemensamt.
Finns det då skäl till oro? Det värsta är att den största risken (eller snarare den framtid som vi helt säkert går till mötes) är en som vi kan förhindra, åtminstone i några år till. Främst politiskt, men delvis även i hushållen och våra andra gemenskaper som för övrigt borde vidgas och heterogeniseras redan nu. Det handlar så klart om det som troligen föregår de kommande krigen, klimatkrisens konsekvenser. Vi talar om värmeböljor och skogsbränder, om kallare vintrar, globala översvämningar till följd av höjda vattennivåer och enorma folkförflyttningar. Men politiskt sett är fegheten alltför stor för att ta itu med den. Av rädsla att förlora väljare lägger man inte fram de radikala förslag som i nuläget är nödvändiga.
Det finns en skevhet som går igenom hela samhällskroppen och vårt gemensamma tänkesätt. Den stärks av artiklar om hur värmeböljan påverkar jordgubbarnas smak eller hur länge den härliga sommarvärmen håller i sig. Vi är ett kortiktigt samhälle. Det vore inte fel att uppehålla sig vid de omedelbara vinsterna av värmeböljan (sommarvärme), men det är ju också så långt vi kommer. I bästa fall leder den till några artiklar om klimatkrisen, om samband, orsaker till och verkningar av höjda temparaturer. Men därvid stannar det oftast.
Så står vi där med en broschyr och korta shorts. Samtidigt är stenen i rullning. Torka och översvämningar kommer att tvinga fler människor på flykt än de västländer som byggt sin välfärd på exploatering av migranternas hemländer vill ta emot.
Jag skulle vilja ha en till broschyr, som apropå klimathotet lika pedagogiskt lyckas förmedla vilka nödvändiga åtgärder man kommer att vidta, vad vi alla kan göra nu och vad vi har att vänta oss.
samira.ariadad@opulens.se
