ARBETSPLATSDEMOKRATI. Att internalisera det som är bäst för företaget eller chefen används som metod för att få dig att göra saker på ett visst sätt, trots att det kanske inte ligger i ditt intresse, skriver Max Karlsson.
Genom att paketera jobbet som en identitet lyckas arbetsgivare och företag flytta fokus från det som egentligen är viktigt för din anställning.
Den sociala teorin om internalisering är inte ny, men den syns sällan i sammanhanget yrkesliv eller arbete. Internalisering innebär att du håller något inne, att det förkroppsligas istället för att ta sig uttryck utåt. Känslor, idéer eller värderingar stannar kvar och påverkar hur du beter dig och hur du mår, ditt självförtroende och hur du tänker om dig själv. Det kan innebära att du skyller på dig själv när det inte är ditt fel.
Att internalisera det som är bäst för företaget eller chefen används som metod för att få dig att göra saker på ett visst sätt – trots att det kanske inte ligger i ditt intresse. På samma sätt kan chefer internalisera det som är bäst för ägare eller ledning, trots att denna egentligen inte tar del av resultatet. Här har jobbet blivit mer än en anställning som upptar några timmar av din dag.
Du internaliserar oftast genom aktivt lärande, explicita önskemål eller omedveten assimilering. Ett vanligt sätt är att framställa arbetsplatsen som en absolut jämlik enhet där alla är på samma plan trots faktiska skillnader i villkor, lön, makt över beslut och ägande. Här förväntas du integrera någon annans attityder, känslor, standarder och värderingar i din egna självbild eller identitet; ”Jag/vi är McDonalds/IKEA/H&M”. Processen fullbordas när individer inte ser något annat tillgängligt uttryck och när det är helt otänkbart att tala emot eller avvika eller diskutera. Internalisering kan snabbas på genom förebilder, här kan det vara i företagets intresse att skapa en nästan heroisk eller gudalik bild av ägare eller chefer. Steve Jobs är ett exempel, Ingvar Kamprad ett annat. Gör inte hjälten besviken!
En stark kollektiv identitet är inte negativ i sig, den kan vara ett verktyg för att tillsammans uppnå mål. Men det ligger en stor skillnad i att ditt jobb inte är en demokrati. Det är en hårt planerad ekonomi med icke-valda ledare och absoluta gränser som du som anställd har svårt att påverka. Här kan internalisering förstärka en kultur där anställda skuldbelägger sig själva för undermålig verksamhet, inte rapporterar arbetsmiljöproblem i rädslan för att vara bråkig eller avvikande, eller medvetet blundar för brister som kostar pengar att fixa. Arbetsplatsen kan också anspela på solidariteten arbetare emellan för att slippa lösa en underbemanning. Anställda jobbar över och kompromissar med vila eller välmående för att ”hjälpa till”. Många är de som har ont i magen när de som individer förväntas lösa eller täcka upp för systemfel. Ont i magen, ångest, stress eller huvudvärk förhåller sig inte till arbetstider och följer med hem.
Ibland spricker bubblan, med intressanta resultat. När du hamnar på ett jobb med andra som har samma förutsättningar sker först en mjuk övergång: från en individuell till det medvetna medlemskapet i en större grupp, ”vi som vet hur det är”. Därefter finns ofta en utlösande händelse, en gnista av ilska, besvikelse eller frustration, ”chefen lyssnar ju inte!”. Det blir en visualisering av gemensamma mål som att få det bättre men också förståelsen om att förändringen bara kan ske kollektivt, tillsammans, även om gruppen är tillfällig eller beroende av tid och plats, ”om alla ställer samma krav kommer vi att nå dit”. På ett individuellt plan börjar du att ifrågasätta varför du ska behöva ersätta eller utmana delar av din personlighet och dina åsikter bara för att arbetsplatsen ställer upp det som krav.
Gemensamt för när du och tidigare kollegor har lämnat bubblan är att ni öppet kan prata om vad ni “egentligen varit med om” och om hur negativt det påverkade er, på ett sätt som ni aldrig kunde göra när ni fortfarande var på arbetsplatsen. Att prata högt om internalisering är att peka ut jobbets inneboende maktförhållanden. Det är också att tydligt säga: vi förtjänar bättre.
info@opulens.se
