GLÄDJE. I sin krönika skriver Sofia Nerbrand om vårt behov av glädje. “Vi föredrar färger och mjuka, organiska former”, skriver hon bland annat och föreställer sig ett samhälle, bortom grå och konform betongmodernism.
Glädje är en underskattad känsla. Den associeras med barnslighet, ytlighet och kanske lite banalitet. Glädjen kan vara lättköpt och lätt förgänglig i form av en mjukglass med färgglatt strössel.
Bättre då att söka lyckan, den stora och svårare sinnesstämningen att uppnå. ”The pursuit of happiness”, sökandet efter lycka, står till och med inskrivet i den amerikanska självständighetsdeklarationen. För många är lycka ett mål, både för egen del och politiskt.
Gott så. Lycka är eftersträvansvärt. Men det är även glädje.
Glädje är de små stunderna som ger oss positiv energi. Den får oss att le, känna oss lätta och lediga i sinnet. Att ge andra glädje känns också bra. Så vad ger oss glädje?
[CONTACT_FORM_TO_EMAIL id=”2″]
Det är självfallet de små vardagslyxiga sakerna som en glasstrut, en kram eller att ge bort en present till någon man tycker om. Vad var och en särskilt tycker om är såklart individuellt. Men forskning visar att det finns generella saker som människan uppskattar.
Vi föredrar färger och mjuka, organiska former. När vi får se bilder på olika miljöer ger vi tummen upp till savannen, ballonger, nonstop och blommor. Vi vänder tummen ner för förorten och en tom asfaltplan. Och mycket form och färg är bättre än det avskalade idealet ”ljust och fräscht”.
Därför är det sorgligt att vi lever i en värld med många svartvita, kantiga byggnader. Att många arbetar i monotona och monokroma kontorslandskap. Att barn möts av skolkorridorer som täcks av likadana gråmålade förvaringsskåp.
Tänk om vi kunde skapa fler miljöer som liknar Gaudis färgsprakande, fantasifulla och organiska bidrag i Barcelona. Eller fler kulörta lyktor som på Tivoli i Köpenhamn. Det är faktiskt vad både barn och vuxna betalar för att se när de vill känna just glädje.
Men vi kan väl inte leva i ett gigantiskt Disneyland, invänder säkerligen alla skolade modernister? Tja, varför inte. Fysiska miljöer spelar roll för vårt välbefinnande. Så enkla saker som nymålade färgsprakande skolgårdar och trapphus bygger gemenskap och ansvarstagande hos de som lever och verkar där.
Så mer färg och organiska former till folket! Tack så mycket kära formgivare, stadsplanerare och arkitekter. Estetik är minst lika viktigt som funktion, volym och hållbarhet när man bygger och utvecklar vårt samhälle.
Det räcker inte att ha tak över huvudet för att bli glad och lycklig. Människan är en estetisk och känslig varelse som kan skapa fantastiska kulturella avtryck om vi får rätt förutsättningar.
För som Lill Lindfors sjunger: ”Musik det bygger man av glädje. Av glädje bygger man musik. ”
Alla artiklar av Sofia Nerbrand