MEDIEETIK. ”Ställd inför ett konto i ett socialt medium bör man fråga sig vad för slags rum det är och agera därefter.” Opulens chefredaktör Stefan Bergmark menar att det digitala samhället har många fördelar men också medfört en upplevd distans till vår nästa.
Tre tips från Opulensveckan:
1. Det är dags för en diskussion om vad manlighet är, menade Jenny Wickberg i måndags i sin spalt om barn och ungdomskultur. Ett annat ämne hon tog upp var barnens svåra frågor om döden och så gav hon som vanligt tre lästips för unga.
2. ”Några av oss andra försökte ta reda på vem han var. Allt vi hade var ett alias, via det hittade vi snabbt ett Spotifykonto döpt med ett förnamn och årtal.” Myra Åhbeck Öhrman berättade i onsdags om en kväll på nätet när en man planerade att begå självmord i en livesändning.
3. ”En i alla avseenden engagerad skildring av hur Sverige varit en av de nationer som bidragit till terrorbekämpning på godtyckliga grunder”, menade Lena S Karlsson i fredags efter att ha sett Teater Tribunalens pjäs Fotboll i Jemen.
Antalet gilla-tummar är som bekant ett mått på hur framgångsrikt ett inlägg är på sociala medier. Men vad betyder en ”lajk” egentligen? Frågan kanske verkar banal men vid närmare eftertanke är det inte alls så självklart.
För det första måste vi ställa oss frågan vad ett konto i ett socialt medium är. Ja, det kan faktiskt vara lite olika saker beroende på vem du frågar. Hur exempelvis en Facebookvägg uppfattas ligger i betraktarens ögon. Låt mig ge ett exempel.
Häromveckan diskuterade jag privat, på Messenger, med en kulturarbetare. Eller försökte, diskussioner verkar inte vara hans grej om man säger så. Kanske är det bara mina fördomar men som upphöjd konstnär av den mer intellektuella sorten misstänker jag att han inte skulle trivas med etiketten influencer. Men med en öppen Facebooksida med några tusen följare och många aktiva från kultureliten på hans vägg så är han förstås just en influencer.
Denna kulturarbetare har dock för vanan att ta bort alla kommentarer som inte faller honom på läppen (därför jag försökte konversera privat med honom). Det är förstås tillåtet men eftersom hans inlägg inte sällan är av debattkaraktär, om samhälls- och kulturfrågor, och det sker på en en öppen sida så är det förstås inte omöjligt att betrakta forumet som ett offentligt om än interaktivt media. Kulturarbetaren menade dock, vilket ju har juridiskt stöd, att detta är hans ”privata Facebookvägg” och då är det hans ”regler som gäller”.
Så, en enskild Facebookvägg kan beroende på vem du frågar betraktas både som offentligt media eller som ett privat vardagsrum för några (inte sällan många) vänner som snickesnackar, men där hemmets stränga värd ser till att diskussionerna följer husreglerna.
Så vad betyder det då att trycka tumme upp för ett inlägg? Ja, att man gillar det man läser är förstås det snabba svaret. Men eftersom det bara är en enda reaktion på ett inte sällan komplext inlägg så är det inte så enkelt. Gillar man allt, huvudbudskapet om ett sådant går att utröna eller kanske bara själva frågeställningen eller intentionen? En annan i den ofta ankdammsliknande miljö vi kallar svensk kulturelit menade att hon i första hand betraktar sina ”lajks” som en bekräftelse på att hon läst inlägget. Det är alltså också en variant.
Stöd Opulens - Prenumerera!
I väntan på en rimligare värld, där ett globalt företag som Meta (vilka driver bl.a Facebook) inte har ett lika gigantiskt inflytande över demokratin, får vi som ansvarstagande medborgare försöka navigera efter eget huvud. Att vilja tillhöra en grupp är mänskligt men anständigheten kräver att vi undviker kotterier med idel ja-sägare. Ställd inför ett konto i ett socialt medium bör man fråga sig vad för slags rum det är och agera därefter. Är stämningen hätsk och det går att misstänka att avvikande åsikter inte är tillåtna kanske det viktigaste inte är vad som står i inlägget, om man håller med eller ej. Nej, inte ens om människor du annars beundrar deltar i pöbelfasonerna.
Det digitala samhället har många fördelar men uppenbar är också att den medförda upplevda distansen till vår nästa gjort att vi inte lika lätt kan relatera och lika ofta reagerar på osjysst beteende. Bakom skärmen är alla lite mer känslomässigt avtrubbade. Men om vi nu går med på likheterna med ett rum, offentligt eller privat, så är föreställningen om ett fysiskt sådant ett enkelt tankeexperiment. Om det här inlägget vore en fälld kommentar i någons vardagsrum eller i en möteslokal, hur hade jag då betraktat situationen?
Och för guds skull – klicka inte ”lajk” om du inte är beredd att försvara det som inlägget påstår eller kan nyansera din tumme med en utveckling i kommentarsfältet.
Tre tips från Opulensveckan:
1. Det är dags för en diskussion om vad manlighet är, menade Jenny Wickberg i måndags i sin spalt om barn och ungdomskultur. Ett annat ämne hon tog upp var barnens svåra frågor om döden och så gav hon som vanligt tre lästips för unga.
2. ”Några av oss andra försökte ta reda på vem han var. Allt vi hade var ett alias, via det hittade vi snabbt ett Spotifykonto döpt med ett förnamn och årtal.” Myra Åhbeck Öhrman berättade i onsdags om en kväll på nätet när en man planerade att begå självmord i en livesändning.
3. ”En i alla avseenden engagerad skildring av hur Sverige varit en av de nationer som bidragit till terrorbekämpning på godtyckliga grunder”, menade Lena S Karlsson i fredags efter att ha sett Teater Tribunalens pjäs Fotboll i Jemen.
red@opulens.se
