EMPATILÖSHET. “Nä, ni sverigedemokrater. Jag låter er svina utan att kommentera det så mycket. Men när ni använder era plattformar för att, av alla samhällsproblem ni kunde ha lyft, kladda ner julidyllen…” Myra Åhbeck Öhrman är starkt kritisk till adventskalendern i SD:s nya Youtubekanal.
“I stugorna kokas julkola seg, i orten apteras en till sprängdeg.
Många äter polkagrisar med ränder, medan barnen är ute och förnedras i gränder.
I tider som dessa tar vi hand om våra kära, medan andra mördar barn efter hederns lära.
Och glöm ej kära du, om du blir kall om din hand, är det sällan långt till en värmande bilbrand”.
I november sjösatte Sverigedemokraterna sin nya mediesatsning: Youtubekanalen “Riks”. Den drivs av samma bolag som deras nättidning Samtiden och har samma Dick Erixon som ansvarig utgivare. SD:s kommunikationschef uttalar sig i Dagens Opinion om planerna med projektet, och gör det tydligt att det är en del av deras hittills framgångsrika strategi för att locka följare i sociala medier. Men i Riks egen kanal beskriver de sig inte som ett partiorgan utan kort och gott som en “konservativ nyhetsförmedling”.
På tre veckor har de lyckats publicera hela 104 videor. En del är kritik mot regeringen, antirasister eller feminister men den absoluta majoriteten lyfter – precis som förväntat – olika typer av problem de kan koppla till invandring.
Stöd Opulens - Prenumerera!
Inga överraskningar där. Men något som faktiskt fick även mig att höja på ögonbrynen, trots att jag är rätt avtrubbad när det kommer till SD-propaganda, var den rimmade adventskalender som citeras i inledningen. Inte bara för att versmåttet är helt uppåt väggarna, utan för hur disharmoniskt det hela är även på andra sätt. Riks har bemannat kanalen med precis den grupp av människor de har svårast att själva rekrytera: unga kvinnor. En av dem sitter välstylad och med ett rött stearinljus framför en bild av en grankvist och gnistrande julbelysning. Så stakar hon sig på skånska igenom rimmade dikter om samhällets förfall i förorten.
En del i konceptet är så klart att kontrastera den julidyll vi alla gärna flyr till mot samhällets verkliga problem. Det har gjorts förut, till exempel genom att ställa situationen för de hemlösa runt jul i kontrast mot andras överflöd. Det skaver bara att se ett riksdagspartis kanaler använda de svenska traditioner de säger sig värna om, och smutsa ner dem med uppenbar propaganda som har udden riktad mot människor från andra kulturer. Särskilt när de tillhör den rörelse som i tid och fucking otid försöker utmåla alla förändringar av svenska jultraditioner som ett krig mot det goda och anständiga.
Julen, om något, ska handla om empati.
Nä, ni sverigedemokrater. Jag låter er svina utan att kommentera det så mycket. Men när ni använder era plattformar för att, av alla samhällsproblem ni kunde ha lyft, kladda ner julidyllen med ert vanliga laserfokus riktat enbart mot politiska frågor ni kan använda för att skapa opinion mot invandrare, är ni ute och cyklar lite extra.
Även om jag skiter i mycket annat som räknas som svenska jultraditioner, finns det en sak med svensk jul som till och med en högtidsanarkist värnar om. Att julen, om något, ska handla om empati. Om att öppna sina dörrar och bjuda in andra till mat och värme, och ge bort klappar för att sprida glädje.
Därför är en kampanj för att påminna om att vi bör ha empati för sådana som saknar värme, mat och tak över huvudet inte en politisk vurpa, medan det här SD-tilltaget utan tvekan är det. Tyvärr saknar Sverigedemokraterna precis allt vad gäller både fingertoppskänsla, empati och faktiska svenska värderingar. Om någon hade glömt det finns ingen bättre påminnelse än detta.
myra.ahbeck.ohrman@opulens.se
