PROPAGANDA. “Svenska kommentarsfält, insändarsidor och diverse nätforum fylls återigen med det som Ryssland verkligen kan – desinformation.” Med anledning av Vladimir Putins upptrappning av kriget går Lars Thulin går igenom de vanligaste argumenten till försvar av invasionen.
Rysslands invasion av Ukraina har tagit en ny, farlig och skrämmande vändning och vi snubblar nu på avgrundens rand. För att använda pokertermer så sitter Vladimir Putin med död mans hand. Alla vet det. Ändå försöker han mörka och bluffa in i det sista. Katastrofen är att Europas säkerhet och ytterst världsfreden finns i potten.
I samband med detta fylls svenska kommentarsfält, insändarsidor och diverse nätforum återigen med det som Ryssland verkligen kan – desinformation. Budskapen fortsätter att trummas in, inte minst i Sverige. Uppbyggnaden på dem har förändrats. I början drevs narrativet att östra Ukraina skulle befrias från nazister. Men i takt med att den bilden blev helt omöjlig att upprätthålla har den tonats ned. Nu handlar det mest om Rysslands utsatthet och att Väst på olika sätt tvingat fram konflikten. I grunden är alltså egentligen inget Rysslands fel.
Kännetecknade är att budskapen börjar med en inledning om att Ryssland gjort fel, att kriget är fruktansvärt och bryter mot alla lagar. Att Ukraina har rätt att försvara sig. Läsaren blir brydd och tänker: detta är allmängods, så tycker alla. Varför tjata om det? Vad vill skribenten? En bit in i texten kommer huvudbudskapet: ”Fast å andra sidan”, ”Ukraina har minsann också” ”Det är Natos fel” ”Vi har tvingat Ryssland”
Låt oss syna de vanligaste narrativen, hur vi ska känna igen dem och bemöta dem. Källor i min argumentation är Utrikespolitiska institutet, vår regering, Nato, de fyra stora dagstidningarna, nyhetsbyrån TT.
Ryssland är hotat, omringat och trängt av Nato och måste försvara sig. Påståendet motbevisas av geografi, militär styrka och nationalekonomi. Ryssland är världens till ytan största land, nästan dubbelt så stort som tvåan Kanada och trean USA tillsammans. Kärvt klimat. Man har flest kärnvapen i världen och, åtminstone tidigare, världens näst största armé. Att invadera ett sådant land är en militär omöjlighet. Det lärde sig redan Napoleon och Hitler. Vidare, 75 procent av landet ligger i Asien, icke Natoområde. Av Rysslands 16 grannländer tillhör fem Nato. Alla med förhållandevis korta gränser mot Ryssland.
I senaste valet fick de två procent av rösterna. I Sverige har motsvarande parti cirka 20 procent.
Landet har en undermålig infrastruktur och en ekonomi som räknat i BNP per capita är en femtedel av Sveriges. Ekonomin bygger till stor del på export av råvaror. Främst fossilt bränsle, som världen vill göra sig av med. En invasion av Ryssland är en invasion av ett blivande konkursbo med oerhörda muskler uppbyggda av steroider.
Nato lovade att inte utvidga, men lurade Ryssland. Detta löfte har aldrig varit officiellt. Alla sådana påståenden bygger på berättelser om muntliga diskussioner. Vi vet två saker: ett undertecknat och ratificerat avtal finns inte. Att president Michail Gorbatjov i intervjuer med västliga medier sagt att en sådan överenskommelse inte finns.
Dessutom kan Nato inte utvidga sig själv. En nation som vill bli medlem måste ansöka om det. Ett krav är en dokumenterad vilja bland allmänheten att bli medlem. Cirka tjugo år efter murens fall var alla tidigare länder i Warszawa-pakten, minus Ryssland, medlemmar. Kanske ska vi fråga oss varför de frivilligt valde det.
Nazism i Ukraina. Ja, det finns högerkonservativa och nationalistiska partier i Ukraina. I senaste valet fick de två procent av rösterna. I Sverige har motsvarande parti cirka 20 procent.
Ukraina är korrumperat och många har flytt landet. Detta märkliga argument som en ursäkt för invasionen har hörts, även i seriösa medier. Ja, Ukraina har med västerländska mått låg politisk mognad. Det kan hänga ihop med att man under 46 år var ockuperad av stormakten Sovjetunionen. Ett land med ett styrelseskick med obefintligt av det vi kallar politisk mognad.
Viktigaste invändningen är dock att argumentet är irrelevant. Missnöje med ett annat lands regering eller politik får aldrig vara skäl för en väpnad aggression. De brukar alltid med rätta påpekas när det gäller USA:s olika interventioner. Men för vissa debattörer föreligger en annan måttstock då det gäller Ryssland.
Ukraina begår minsann också krigsbrott. Förmodligen är detta sant. Soldater som slåss för sina liv och för sitt hemlands rätt att existera, strider sällan med en automatkarbin i ena handen och Röda Korsets regelbok för vad som är rätt eller fel i ett krig i den andra handen. Syftet med att påpeka Ukrainas eventuella krigsbrott är att dölja, eller i alla fall förminska, det uppenbara krigsbrottet: ett oprovocerat och massivt anfall på ett fredligt grannland i syfte att utplåna det som nation.
Men USA bombade lika urskillningslöst i Vietnam. Klassikern bland usla whataboutismer, men fortfarande oerhört populär. Syftet är att den som får detta i ansiktet ska dra slutsatsen: därför får vi inte kritisera Ryssland. Argumentet är totalt ologiskt. Vad ett land gjort för 50 år sedan kan aldrig friskriva en annan nation för illdåd idag. Arméer och nationer måste ta ansvar för sina egna handlingar.
Håll koll på dessa narrativ. Minns att de ofta lindas in med en början som fördömer Ryssland men sedan följs upp av varianter på: Fast Nato/väst/Ukraina/USA har minsann också… Så det så.
lars.thulin@opulens.se
