STATSKRITIK. ”Det mesta utom kulturjournalistik verkar vara så kallat allsidig nyhetsförmedling”, skriver chefredaktör Stefan Bergmark apropå att Opulens fick avslag medan såväl högerradikala Bulletin som teknikmagasin och nyhetsförmedlare av trafiknyheter samt morgonshower i radio får mediestöd.
Tre tips från Opulensveckan:
1. ”Hårdare tag är en känslosoppa riktad mot de andra som hot, inte någon genomtänkt linje som med precision sätter in välavvägda sanktioner där det behövs”, skrev Nathan Hamelberg i tisdags.
2. ”Det finns en svidande ironi i att Orwell på grund av en bok som till stor del handlar om hur fördummande av språket används för att förtrycka folket, själv får sitt namn missbrukat på precis det sättet”, skrev Myra Åhbeck Öhrman i torsdags om den populistiska högerns alla feltolkningar.
3. ”Aldrig tidigare hade en så liten andel av den amerikanska befolkningen varit direkt inblandad i krigsansträngningen.” Emil Siekkinen skrev i fredags om kriget i Afghanistan vilket slutade i år och därmed blev USA:s längsta någonsin .
Det finns i dag två typer av stöd till nyhetsmedier som administreras av Myndigheten för press, radio och tv. De traditionella presstöden till dagstidningar med betalande prenumeranter har på grund av utvecklingen, inte minst digitaliseringen, kompletterats med så kallade mediestöd. De senare kan tilldelas såväl webbtidningar som medier som förmedlar nyheter via ljud eller rörlig bild och det oavsett prenumerantmodell eller ej. En utveckling som vilar på en i grunden sund idé om mångfald i det efter millennieskiftet till stora delar förändrade medielandskapet. Men systemets demokratiska legitimitet är förstås beroende av att skattemedlen används klokt och att medlen fördelas utifrån ett tydligt regelverk.
Onsdagen den 2 februari begärdes Bulletin i konkurs. Av de många turerna kring tidningen är nog just de beviljade presstöden de mest iögonfallande. Men hur Myndigheten för press, radio och tv handskas med våra skattemedel handlar inte bara om en nystartad högerradikal tidning. Godtycklighet verkar utgöra själva grunden för myndighetens verksamhet.
I de sociala medierna var det många som i slutet av förra året skakade på huvudet åt nyheten att Bulletin fick nära fem miljoner kronor i stöd för 2022 samt ytterligare drygt tre miljoner retroaktivt för 2021. Skandalerna med alla bråk inför öppen ridå, avhopp och ekonomiska vansinnesbeslut hade roat mediebranschen under hela året. Samma dag som mediestödsnämnden beviljade det så kallade driftstödet tillfogades så en ny ingrediens i den här soppan: Medgrundaren Pontus Tholin hade gjort en polisanmälan då han menar att tidningen lurat till sig skattepengarna.
Många befarade att stödet skulle försvinna i ett svart hål, några skulder kanske betalas men tidningen ändå snart befinna sig på randen till konkurs igen. Det tog inte många veckor innan farhågorna besannades.
I debatten har många upprörts över de miljoner som högerextrema medier de senaste åren fått i stöd. Men mediestödsnämnden ska inte vara någon politisk jury och vi har annan lagstiftning, som hets mot folkgrupp, för att stävja antidemokratisk opinionsbildning. Fallet Bulletin är dock mer tveksamt då det rimligen inte kan vara en myndighets plikt att kasta pengar i sjön. En av nämndens ledamöter, Sverigedemokraternas Erik Larsson, hade också på de grunderna meddelat en så kallad skiljaktig mening. I den beskriver han Bulletins ekonomiska vårdslöshet och att de bara timmar innan beslut skickat in nödvändiga dokument. Men hans yrkande om att åtminstone bordlägga frågan vann alltså inte gehör.
Att detta väcker frågor om systemets legitimitet är självklart. Men nämnden har agerat i enlighet med presstödsförordningen vad jag förstår. Förhoppningsvis kan man i framtiden dock fundera på hur ekonomiskt svajigt ett tidningsföretag får vara för att erhålla stöd.
Stöd Opulens - Prenumerera!
Värre är att även själva grunden, det som borde vara ett värdeneutralt stöd, vilar på lösan sand. Det dagliga kulturmagasinet Opulens fick i höstas avslag för vår ansökan om det som kallas redaktionsstöd. Liksom de andra stöden anger förordningen att det endast kan ”ges till allmänna nyhetsmedier”. I motiveringen skriver nämnden att Opulens ”främst består av kulturrelaterat innehåll” och därför inte kan räknas som ett sånt allmänt nyhetsmedium. Taget ur sitt sammanhang kan det synas vara korrekt. Att kulturmagasinet Opulens sysslar med kulturjournalistik förvånar väl ingen. Men tittar vi närmare syns tydligt att det hela är rent godtycke.
Till att börja med har signalerna från myndigheten från det att vi förra våren började med vår ansökan varit det rakt motsatta: Kulturnyheter är också nyheter. I ett mejl så sent som den 24 augusti ifjol får vi besked om att inte bara vår nyhetsavdelning, vilken på egna ben uppfyller kraven på egenproduktion, utan förmodligen också ”recensioner av aktuella händelser kan vara nyhetsbevakning”. Nå, det kanske här inte finns en samsyn mellan handläggare och ledamöterna i nämnden. Men bara det är anmärkningsvärt för vi pratar ju inte om ett hemligt ordenssällskap utan om en statlig myndighet som väl bör ha ett tydligt regelverk. Vi medborgare förväntar oss definitivt inte avsaknaden av definition om det viktigaste för hela myndighetens verksamhet. Men det verkar vara så det förhåller sig. Anders Johansson, tidigare chefredaktör för DN, har nu lämnat mediestödsnämnden på grund av sitt missnöje över omöjligheten att fatta välgrundade beslut.
Låt oss också titta på några mer specialiserade nyhetsförmedlare: Retro FM Skåne och radiokollegorna ”Gry Forsell med vänner” samt ”Morrongänget” får mediestöd. Breakit och Ny Teknik får mediestöd. QX och Alltinget får mediestöd. Bara för att nämna några. Så trafik-, näringslivs-, teknik-, hbtq- och politiska nyheter med flera är exempel på förordningens krav på ”allsidig nyhetsförmedling”. Det mesta utom kulturnyheter verkar det som. Hörde jag någon muttra om att Sverige är ett kulturfientligt land?
Den av regeringen i höstas tillsatta utredningen måste leda till en kraftig reformering av mediestödssystemet . En utgångspunkt bör vara att de nya mediestöden liksom presstöden ska vara rättighetsbaserade. Det vill säga att medier som uppfyller de uppställda kriterierna alltid får stöd. Det måste också gå att överklaga beslut vilka uppfattas som felaktiga utifrån regelverket. Ett regelverk som ska vara så pass tydligt att motiveringarna åtminstone har något slags stöd därifrån. För från min subjektiva utsiktspunkt – där kulturjournalistiken har en särskild tyngd i det demokratiska samtalet – är avslaget för Opulens fullständigt obegripligt.
Press- och mediestöden kan vara utmärkta instrument för mediemångfalden men har alltid haft fiender. Att miljoner kan delas ut till medier på ruinens brant och att andra får avslag på godtyckliga grunder försvagar ett redan ifrågasatt system.
Tre tips från Opulensveckan:
1. ”Hårdare tag är en känslosoppa riktad mot de andra som hot, inte någon genomtänkt linje som med precision sätter in välavvägda sanktioner där det behövs”, skrev Nathan Hamelberg i tisdags.
2. ”Det finns en svidande ironi i att Orwell på grund av en bok som till stor del handlar om hur fördummande av språket används för att förtrycka folket, själv får sitt namn missbrukat på precis det sättet”, skrev Myra Åhbeck Öhrman i torsdags om den populistiska högerns alla feltolkningar.
3. ”Aldrig tidigare hade en så liten andel av den amerikanska befolkningen varit direkt inblandad i krigsansträngningen.” Emil Siekkinen skrev i fredags om kriget i Afghanistan vilket slutade i år och därmed blev USA:s längsta någonsin .
red@opulens.se
