KRÖNIKA. “Av filmklippen som Wali Arian sammanställt finns för övrigt också ett starkt reportage om unga människor som blivit hemlösa på grund av kriget och tagit sig till huvudstaden Kabul där de hankar sig fram genom att samla sopor”, skriver Clemens Altgård.
Häromdagen fick jag möjlighet att träffa den afghanske journalisten och tv-reportern Wali Arian. Han var en av de första journalisterna som i tv-sända reportage kunde rapportera om talibanernas systematiska övergrepp mot befolkningen i Kunduz-provinsen i Afghanistan för två år sedan. Det är i förlängningen också därför han nu befinner sig i Malmö.
Wali Arians uppdragsgivare Tolo TV var en av de första kommersiella kanalerna i landet men är också den mest populära. Från starten 2007 har de satsat på att visa en egenproducerad dramaserie, en “Idolliknande” sångtävling som Afghan Star, där män och kvinnor kan stå på scen tillsammans, en polisserie i amerikansk stil, turkiska tv-serier i dubbade versioner och i kanalen Tolonews nyheter och reportage.
För Talibanrörelsen — som hade kontrollen över Afghanistan från 1996 fram till 2001 — är förstås en tv-kanal av det slaget misshaglig. I och med att Wali Arian och hans kollegor avslöjade talibanernas förbrytelser mot civilbefolkningen blev så Tolo TV föremål för riktade terrorattacker.
När jag pratar med Wali Arian är han lättad över att nu befinna sig med sin familj i Sverige. Han är nämligen den senaste stipendiaten i Malmö stads fristadsprogram och under två års tid kommer han nu att verka i staden. Det har anordnats en informell sammankomst i bokförlaget Smockadolls lokaler där Wali ger exempel på sitt arbete för tv-kanalen. En projektorduk har därför tillfälligt satts upp bland alla bokhyllor. Vad vi först får se är omskakande bilder direkt från strider mellan den afghanska regeringens säkerhetsstyrkor och talibaner. Kriget kommer mycket nära betraktaren, med snabba tillrop, ljudet av eldgivning och en absolut, emellanåt skakig, känsla av närvaro. Av filmklippen som Wali Arian sammanställt finns för övrigt också ett starkt reportage om unga människor som blivit hemlösa på grund av kriget och tagit sig till huvudstaden Kabul där de hankar sig fram genom att samla sopor. Där visas också kontrasten mellan den glittrande välmående delen av huvudstaden och misären som råder hos en stor del av befolkningen.
Jag frågar Wali Arian om han arbetat som inbäddad reporter och han berättar att det stämmer. Men han berättar också att det kändes betydligt säkrare att följa med de amerikanska och brittiska soldaterna än de inhemska säkerhetsstyrkorna. Som sagt så blev Tolo TV och dess medarbetare måltavla för talibanerna på ett vis som inte varit fallet tidigare. Verbala hot övergick till att bli en del av de krigförande talibanernas agenda. En möjlig teori är att talibanerna nu konkurrerar med IS som också agerar i landet. Wali Arian nämner att det finns en rad konkurrerande grupperingar, ungefär som i Syrien. En sak har dessa radikaliserade fundamentalister gemensamt och det är hatet mot det moderna och öppna samhället. Även en harmlös tv-show som Afghan Star får därmed en stark symbolisk laddning. Följaktligen måste varje inspelning omges av ett stort säkerhetspådrag.
Under lång tid kunde journalister utföra sitt jobb även i de afghanska krigszonerna utan att bli utsatta för specifika hot. Så tillvida var Afghanistan närmast ett undantag i Mellanöstern. Wali Arian kunde därför knyta kontakter bland lokalbefolkningen även i talibankontrollerade områden. Vändpunkten kom, som sagt, efter att han och bolagets nyhetskanal Tolonews avslöjat talbibanernas övergrepp, bland annat att de avrättat civila i Kunduz och våldtagit kvinnor på ett universitet. Talibanernas hämnd blev brutal.
Det var den 20 januari 2016 som en buss med 30 Tolo TV-medarbetare utsattes för ett sprängdåd utfört av en bilburen självmordsbombare. Sju av Wali Arians arbetskamrater dödades och 25 skadades. Wali Arian visar oss filmer som talibanerna själva sammanställt för att dokumentera terrorattentatet. Filmer som de visar i propagandasyfte. Där framgår också tydligt hur noggrant dådet planerades och att det rätta tillfället inväntades. Här ges också vältaliga och tydliga exempel på talibanernas ideologiska hopkok av judehat, konspirationsteorier och en nästan parodisk avsky för moderniteten.
Wali rapporterade för övrigt själv i tv om attacken men snart blev han tvungen att gå under jorden med sin familj och ständigt byta bostadsadress. Han berättar att talibanerna utfärdat en dödsdom över honom men att även hans familj och fyraåriga dotter hotades. Till slut beslutade hans uppdragsgivare Tolo TV att kontakta EU och via Icorn (International Cities of Refuge) försöka se till att rädda honom ut ur landet. Nu är han tacksam över att vara här, även om det är kallt, och har en rad projekt att arbeta med. Bland annat har Wali Arian planer på att göra en dokumentärfilm om bakgrunden till det pågående kriget i Afghanistan men också om hur flyktingar lever i Sverige. Det ska bli intressant att följa hans arbete och jag är glad för att han lyckats ta sig hit med sin familj.
clemens.altgard@opulens.se
