DJURRÄTT. Katten Kerstin var hemmahörande i programledarens hem, kelig, vacker, tjock härlig päls, kort sagt fantastisk som man brukar säga i programledarens program Nyhetsmorgon. Och det var just där katten Kerstin fick något av en huvudroll denna morgon.
Det pratades i TV-soffan om hur man kunde höja kattens status. Dock inte om varför man skulle göra det eller hur det skulle göras. Om behovet fanns berördes inte heller.
Och det var inte bara programledarens katt Kerstins status som skulle höjas, alla katters status var viktig, fantastiskt viktig att höja. Ett inopererat chip bakom örat var ett sätt att höja statusen för katten, fick vi veta och jag är säker på att Kerstin uppskattade det.
Kerstin hade ju redan en ganska hög statusfaktor, dels att hon fick vara med i TV4:s nyhetsmorgon och där bli kallad fantastisk, dels erbjuder ju den redan existerande kändisfaktorn i Kerstins liv en otrolig skjuts i statushöjande riktning – husse en av landets mest kända sångare, matte en av TV4:s mest älskade och fantastiska morgonprogramledare.
Det du Kerstin, du fattar! Du kan ju fatta en himla massa ord, som en ”forskare” i programmet sa, så du sög väl i dig vartenda.
Lite mer svårförståeligt för dig blev nog nästa fas i programmet. Med några käcka utrop studsar din matte över till ett annat älskat husdjur. Här ska inte statusen höjas, inga chips ska opereras in, ingen ska smeka bakom örat med en vacker hand som programledaren gjort flera gånger med Kerstin under programmets gång.
Nej, för här på bordet ligger den kära kaninen Karin, dödad, flådd och putsad, glänsande marinerad med benen rätt så utmanande utfläkta, men ändå helt tydligt en kanin.
Medan programledaren förberedde pratet om statushöjningen för katten Kerstin, dödades kaninen Karin. Hennes päls skalades omsorgsfullt bort, alla invärtes meningslösa och äckliga organ skars bort, en kraftig statusförändring från dagen innan då Karin obekymrat skuttat omkring, krumbuktat och kelat med barnen, allt i tron att hon hade en ganska hög status – om nu Karin var lika smart som Kerstin och förstod barnens glädjefyllda tillrop.
Och skjuts in i ugnen var ingen kvardröjande barnalek, utan den definitiva slutpunkten för livet som Karin kände till det.
Ut ur ugnen och Karin var transformerad till mat. Om hon kunnat se och höra i det läget hade hon sett och hört hur matte nästan under språnget från soffan till miniköket gjorde den fantastiska (TV:4:s ordval) övergången från katten Kerstins nya upphöjda status till kaninen Karins snabba och extremt djupa statussänkning. Från allt till inget, från himmelen till 150° i 60 minuter i ugnshelvetet.
En undrar: fick katten Kerstin smaka på den möra marinerade kaninen Karin?
