SOCIALA MEDIER. På kort tid har det amerikanska företaget Facebook revolutionerat våra medievanor. Därför är ett stort problem för en nätbaserad tidskrift att inte kunna använda just Facebooks plattform. Detta har drabbat Opulens, kultur- och samhällsmagasinet där du läser denna krönika.
Facebook har av oklar anledning nekat oss att annonsera och därmed få nödvändig spridning av våra texter. Konversationen i ärendet har varit smått kafkaartad. Det är svårt att komma i kontakt med personer, och dessa har i sin tur svårt att bedöma en svensk tidskrift och skickar därför obegripliga standardsvar. Varför Opulens nekats möjlighet att annonsera är därför fortfarande höljt i dunkel. Det kan ha att göra med den debutkrönika jag skrev om att legalisera droger, vilket väckte några arga reaktioner.
Annonsbeslutet har inte bara blivit fel, det har blivit fel på ett olycksbådande sätt. Ett administrativt beslut på låg nivå för det amerikanska storföretaget har fått allvarliga konsekvenser för ett nystartat projekt i kulturbranschen. Möjligheterna till samhällsgranskning och debatt i Sverige idag är underkastade ett amerikanskt storföretags policyregler i stort och smått.
Kan det verkligen vara rimligt? Borde inte någon gripa in när själva möjligheterna till fritt meningsutbyte är hotade? Mitt måhända impopulära svar är nej. I alla fall om ”någon” är stat och myndigheter, men självklart bör man protestera offentligt mot orimliga beslut. Jag är nämligen en varm anhängare av både människors och företags frihet att bestämma över sig själva, också när besluten är märkliga och inskränkta.
Därför är jag mer rädd för politiska krav på att Facebook ska agera med större omdöme än för enstaka exempel på motsatsen. Ju mer omdöme vi kräver, desto mer godtycke riskerar vi nämligen att få.
Många vill exempelvis att Facebook åläggs att ingripa mot falska nyheter. Det skulle göra någon, antagligen staten, till domare över sant och falskt, vilket i sig öppnar för en osund styrning av medieflödet. Sådana krav från myndighetshåll skulle också göra Facebook överdrivet försiktigt, med risken att mycket som inte var avsett fastnar i deras filter, precis som preventivmedelsinformation lätt fastnar i porrfilter. Vi lär också få fler aktörer som okynnesanmäler allt de ogillar av strategiska skäl.
Att avdela tillräckliga personresurser för att mer än rudimentärt bedöma vad som sprids på plattformen, särskilt på andra språk, är dessutom dyrt, krångligt och kommer med egna risker. Det skulle ge personer långt ner i Facebooks hierarki både makt och betydande insyn i enskilda människors nätvanor. Mer så, ju mer omdöme som krävs.
Och varje restriktion kan kasta en människa ur en social gemenskap, eller kullkasta planerna för en nystartad kulturtidskrift.
Den viktigaste regleringen av plattformar som Facebook är att vi använder dem alldeles frivilligt, på grund av hur lätt man länkas samman med andra människor och deras tankar (och hur lätt man på egen hand kan blockera ovälkomna inviter och sortera sitt flöde). Vår trygghet som användare ligger främst i att om de skulle reglera för mycket eller bli för närgångna kommer många att överge plattformen för andra, och Facebook blir nästa Lunarstorm på nätkyrkogården.
Som många påpekat är det deltagarna som skapar innehållet, Facebook är bara administratörer. Och just genom den enorma fördelen att ha knutit samman människor över hela världen, är de extremt olämpliga att vara mer än så.
mattias.svensson@opulens.se
