MEDIEKRITIK. Det kristna kärleksbudskapet. Man säger det lättvindigt. Nästan mest i förbigående. Senast igår hörde jag det i Nordegren & Epstein i P1. Plötsligt sa de “det kristna kärleksbudskapet”, och så gick de vidare i samtalet.
Hur lätt är det inte att nämna det kristna kärleksbudskapet för att sedan tro att man har sagt något av betydelse? Man utgår från att det är en självklarhet. Något som man inte ifrågasätter. Men vad betyder det där budskapet? Svaret är: Du ska älska din nästa såsom dig själv. Ett svar som har sin grund i Tredje Moseboken 19:18, och som finns i olika varianter i evangelierna. Det låter sannerligen bra. Det vill säga budskapet. Men det man kan reagera mot är hur det används.
Är det kristna kärleksbudskapet så viktigt som man påstår? Är de ”kristna” så angelägna om att respektera budskapet? Om man lyfter blicken så borde man nog vara lite försiktig med att svänga sig med det budskapet, då det uppenbarligen finns ett avstånd mellan ord och handling. Och snart inställer sig den där besvärliga frågan: Hur pass kristet kärleksfull är egentligen den kristna världen?
Ena dagen är det krig någonstans.
Andra dagen drunknar asylsökande på ett hav.
Tredje dagen kränker man minoriteter.
Fjärde dagen sätts oliktänkande i fängelser.
Femte dagen deporterar man flyktingar.
Sjätte dagen är det murar som byggs av hårdaste betong.
Och på sjunde dagen ser man på allt man har gjort, och säger självbelåtet att det var gott.
Hur ska man kunna förklara för en ung människa att det kristna kärleksbudskapet är viktigt? Att det helt enkelt gäller att älska sin nästa. I Nationalencyklopedin innefattar uttrycket ”din nästa” även fienderna, åtminstone enligt självaste Jesus; Matteusevangeliet 5:43-48. Detta omtalade evangeliestycke förefaller för övrigt också ha fallit i glömska hos makthavare i kristna länder.
Det finns även något ytterst bisarrt när det talas om ”det kristna kärleksbudskapet” i media. Det är nämligen så att man kan få det bedrägliga intrycket att det endast är kristendomen som förfogar över ett kärleksbudskap. Det är så fel som det kan bli. Man tycks inte ha begripit att det är just kärleksbudskapet som förenar världsreligionerna. Så är det. Kärleksbudskapet finns i religioner som islam, buddhism och konfucianism. Och givetvis i en annan –ism som man sällan talar om, nämligen den sekulariserade humanismen.
För det kan väl finnas ett kärleksbudskap i ett sekulariserat samhälle där man anstränger sig till det yttersta för att hålla isär stat och religion? Men vad gäller den -ismens kärleksbudskap, bör man nog också vara på sin vakt. Med andra ord: Att visa kärlek till andra – du skall älska din nästa som dig själv – är heller ingen självklarhet bara för att man plockar bort det religiösa i värdegrunden. För sant är att mycket ont har begåtts under ateismens ivrigt smattrande fanor.
melker.garay@opulens.se
