VAPENKONTROLL. 35% av alla masskjutningar i världen äger rum i USA. Detta gör landet till en överlägsen etta i statistiken. Opulens New York-skribent Hans Strömhäll funderar kring orsakerna.
I höstas sköt den 64-årige före detta fastighetsmäklaren Stephen Paddock ihjäl 58 personer och skadade 546, när han öppnade eld från sitt hotellfönster i Las Vegas mot besökare på en musikfestival. Detta var den dödligaste masskjutningen i USA:s moderna historia. En månad senare ägde den femte mest dödliga masskjutningen rum när 26 människor sköts ihjäl och ytterligare 20 skadades i Sutherland Springs i Texas av före detta försvarsanställde Devin Patrick Kelley, 26 år, vid en lokal baptistkyrka.
År 2017 ägde 11 masskjutningar rum i USA med sammanlagt 116 döda, enligt tidningen Mother Jones. Tidningen använder FBI:s definition av en masskjutning som ”en enskild attack på offentlig plats där fyra eller fler människor dör.”
Enligt forskningsrapporten Are America’s public mass shooters unique? A comparative analysis of offenders in the United States and other countries från 2015 av Adam Lankford, professor i straffrätt vid Alabamas universitet i Tuscaloosa, ägde 35% av alla masskjutningar i världen från 1966 till 2012 rum i USA. Detta gjorde landet till överlägsen etta i statistiken. Vad är orsaken?
På en presskonferens efter massakern i Sutherland Springs fick president Trump en fråga om vad som krävs för att antalet masskjutningar i landet ska minska. Är vapenkontroll lösningen? Presidenten svarade att det som hände i Sutherland Springs handlade om ”psykisk ohälsa”. En mycket störd individ som haft problem under lång tid. Tillgången på vapen är inte en orsak här (”… this isn’t a gun situation”).
Men är den mentala ohälsan mer utbredd i USA än i andra länder? Det är svårt att hitta några siffror som stöder detta. Vad som däremot framgår i Lankfords studie är att USA är överlägsen etta i världen när det gäller att äga skjutvapen: i snitt 88,8 vapen per 100 invånare. På andra plats kommer Jemen med 54,8 % (siffrorna är från 2007).
Nästan varje stor masskjutning leder till en debatt, där tillgången på vapen hamnar i centrum: Den ena sidan kräver ökad vapenkontroll. Den andra åberopar det andra tillägget i konstitutionen, som skyddar rätten att äga och bära vapen, och påpekar det osmakliga i att motståndarna utnyttjar en tragisk händelse för politiska syften. Sedan hamnar diskussionen i ett dödläge och allt fortsätter till synes som förut, medan uppgivenheten ökar.
Lankford är övertygad om att ett minskat vapeninnehav skulle leda till ett minskat antal masskjutningar. Men han menar samtidigt att en större förändring av vapenlagstiftningen inte är politiskt möjlig i dag.
På den inflytelserika lobbygruppen National Rifle Associations (NRA) hemsida kan man läsa: ”Eliterna skyddar alltid sig själva och de skyddar alltid sig själva med vapen. Och sedan lär de den amerikanska allmänheten att inte göra detta… vad NRA kämpar för är lika villkor, att tillämpa existerande federala vapenlagar och att skydda amerikaners rätt att skydda sig själva.”
Att spela på en folket-mot-eliten-känsla är ett tacksamt tillvägagångssätt för den som vill väcka opinion i vapenfrågan. Kanske finns denna misstro mot överheten i landets själva DNA. I arvet från kolonister och nybyggare. Men någonstans på vägen har vapen som en symbol för säkerhet och oberoende slagit över i sin motsats.
Sist i sin rapport lyfter Lankford fram ytterligare några andra tankar som kan bidra till att kasta ljus över frågan. I inget annan land i världen, skriver han, är strävan efter berömmelse och ekonomisk rikedom så stark som i USA. Vem som helst kan bli ”vinnare” i jakten på materiellt välstånd och social status. Men den amerikanska drömmen kan också bli en smärtsam påminnelse om nederlag, för den som inte lyckas förverkliga den.
Varför begås fler masskjutningar i USA än i andra länder? Kanske är det historiska arvet, för många vapen och för många bittra ”förlorare” några av ledtrådarna?
info@opulens.se
