KRIMINALITET. “Hur ska man bryta den onda cirkeln? Mitt svar: Legalisera alla eller så många droger det bara går, både bruk och försäljning.”
En vaktmästare och familjefar kämpar för livet efter att ha blivit skjuten med fem skott när han saltade gångbanor i Malmö natten till i onsdags. Den person som misstänks för skotten är bara femton år. Han häktades efter att polisen förhört ett antal ”extremt brottsaktiva” personer med kopplingar till gängkriminalitet.
Gängskjutningar är en brottskategori som ökat under en längre tid. På senare år har så många skjutits att den långvariga trenden sedan 1990-talet mot att allt färre dör av våldsbrott, brutits i en uppgång. De dödliga uppgörelserna har ofta som ett av motiven kampen om att sälja narkotika i ett visst område. Medier rapporterar om nya ungdomsgrupper som finner förtjänsterna av att sälja narkotika vara bättre än skola och jobb, och andra som fastnar i missbruk och står för en ökning av personrån och väpnade rån.
Hur ska man bryta den onda cirkeln? Fler poliser, säger många. Men de har sällan svar på varifrån dessa poliser ska komma. Mitt svar: Legalisera alla eller så många droger det bara går, både bruk och försäljning. Det skulle ha två rätt så omedelbara effekter. För det första skulle det frigöra polisresurser. Omkring 1800 polisårsarbetskrafter (i praktiken betydligt fler poliser) skulle kunna sättas in mot riktiga brott istället för att jaga missbrukare och narkotikalangare. För det andra skulle den viktigaste intäktskällan för de kriminella gängen bakom skjutningarna försvinna. Mindre pengar, färre personer, färre pistoler.
Jag förstår att många slår bakut inför tanken. Ska vi legalisera de droger som skapar så mycket elände och personliga tragedier? Ja, just därför. För det första: Att drogerna är förbjudna har inte hindrat att de säljs till och av utsatta ungdomar. Tvärtom grasserar heroinmissbruk bland ensamkommande från Afghanistan. För det andra: Samma droger (fast säkrare och kontrollerade) hade kunnat tillverkas i vanliga fabriker och säljas i vanliga butiker, där de hade kunnat generera jobb och skatteintäkter. Visst kan konkurrensen skapa dålig stämning även på lagliga marknader, men det är sällan apotekare gör upp sina tvister genom skottlossning.
Men ökar inte missbruket och de sociala problemen? Sannolikt inte. Portugal har avkriminaliserat personligt bruk och innehav av droger sedan 2001 och med en del av de sparade resurserna kunnat hjälpa fler missbrukare till ett fungerande vardagsliv. Varken bruk eller missbruk skiljer sig från grannländerna, annat än att Portugal har märkbart färre unga injektionsmissbrukare, betydligt mindre fängelsepopulation och mindre missbruk i fängelserna. I Sverige med sina strikta förbud är tvärtom dödligheten bland missbrukare hög och ökande.
Kriget mot narkotikan har haft förödande konsekvenser globalt sett. Organiserad brottslighet och terrorister har tjänat enorma pengar på försäljningen. Hela stater har härjats av korruption och mordvågor. Förorter har tagits över av kriminella gäng och barn och ungdomar vuxit upp med bilden av att det är där de snabba och stora pengarna finns, vilket gör just den öppna narkotikaförsäljningen till den mest socialt skadliga. Polis- och rättsväsende har överbelastats.
Detta har beskrivits väl i aktuella reportageböcker som Johann Haris Att tysta skriket (Massolit förlag, 2016), liksom den svenska historien i Magnus Lintons Knark (Atlas, 2015). Ändå är det knäpptyst i den svenska politiska offentligheten. Både om den ökande gängbrottsligheten, och att det finns en åtgärd som faktiskt skulle kunna vända utvecklingen.
mattias.svensson@opulens.se
