RESPEKT. Empatin för trasiga människor är på tok för låg, skriver Sofia Nerbrand. Hon kräver att vi ska bete oss respektfullt, ja till och med trevligt, mot människor som inte behagar vårt estetiska sinne. En politiskt laddad åsikt i en tid då det förekommer tiggeriförbud.
En man står framför mig i kön på kaféet. Han beställer, betalar och ler stort. ”Ha en fin dag”, säger han till expediten innan han svänger om och hastar i väg, lite förläget. Kvinnan bakom disken har knappt bevärdigat honom med en blick, än mindre ett leende.
Mannen har nämligen inte haft tur i naturens lotteri när det kommer till utseende. Han är ful. Det är hans enda brott. Det spelar mindre roll att han är hel, ren och artig. Omgivningen visar honom ändå inte vänlighet och respekt.
En video med en liten flicka har blivit viral på nätet. I de första scenerna står hon ensam på trottoaren, klädd i fin rosa kappa, klänning och söta skor. Vuxna rusar till: Var är hennes föräldrar? Behöver hon hjälp? Var bor hon? Sedan står samma flicka iförd trasiga kläder och ditmålad smuts i ansiktet. Människor undviker henne, viker undan blicken och hon står ensam kvar på gatstenarna. Ingen kommer fram för att hjälpa henne.
[CONTACT_FORM_TO_EMAIL id=”2″]
Samma scen utspelar sig därefter inne på en restaurang. När hon är finklädd blir hon inbjuden att sitta ner och dela måltiden med gästerna. När hon bär lump plockar folk bort väskan från stolen när hon kommer nära och någon ber personalen ta bort henne därifrån. Hon börjar gråta och experimentet får avslutas.
Hon beskriver efteråt hur ont det gör att bli avvisad, bara på grund av sitt utseende.
Samma flicka, olika kläder — diametralt skilda bemötanden.
I Vellinge kommun har de styrande Moderaterna gjort en stor sak av att förbjuda tiggeri. De vill inte ha otyget med tiggare som sitter i sina fula kläder och ber om pengar utanför närbutiken. De stör. De skaver. De är inte vackra.
Därför ska de bort, trots deras prekära situation. För ingen ber om allmosor i den råa kylan därför att det är roligt, eller därför att det är särskilt lukrativt.
Empatin för trasiga människor är på tok för låg. Kanske ligger det i vår natur att slicka uppåt och sparka neråt. Men människan har också ett förnuft, ett samvete och en förmåga till medkännande. Det går att kräva att vi ska bete oss respektfullt, ja till och med trevligt, mot människor som inte behagar vårt estetiska sinne.
Alla människor har ett värde, oavsett sitt utseende. Vi behöver inte älska alla, men att visa hövlighet är inte att begära för mycket.
Om vi tvärtom låter den primitiva reaktionen bli dominerande på ett samhällsplan blir det farligt. När vi delar upp oss i vi och dom, de rena mot de smutsiga, slutar det inte sällan riktigt illa.
Att ge alla medmänniskor ett leende tillbaka kan vara dagens mest politiska handling.
sofia.nerbrand@opulens.se
