UPPGÖRELSE. Sätt ihop mig, please! utbrister Ladislaus Horatius i sin krönika. Det rör sig om en uppgörelse med den västerländska vetenskapen. Horatius ser ljuset i öst.
Teknikfientlig. Vetenskapskritisk. De orden låter inte bra. Varför inte? Som svar på detta brukar man rada upp en massa synonymer: Bakåtsträvare, mörkerman, perukstock, ärkekonservativ. Men detta är inga argument, bara olika namn på kritikern.
Låt mig presentera mina farhågor mot det som ersatt Kyrkan och på sätt och vis blivit en egen kyrka. De tre viktigaste är specialisering, generalisering och plockepinn.
Det är bekant att man specialiserar sig inom vetenskap. Polyhistor, någon som kan (nästan) allt, det kan vi knappt stava till. I en text av René Daumal hittar jag följande mening. Den slår huvudet på spiken: “Western man´s greatest weakness is his belief that to understand an object is to isolate it.“ Just där ligger ett stort grundfel som vi kommit att acceptera som normalitet och norm.
[CONTACT_FORM_TO_EMAIL id=”2″]
Isolering, att sönderdela saker står mot syntes, förening, att röra sig mot helhet. Det är ingen slump att “hel” och “hälsa” är besläktade ord i många språk.
Om man ska ta ut svängen kan man säga att så kallad vidskepelse står för holistisk syntes. Säg att det kliar i mina näsa. Aha, någon tänker på mig! Här sätter jag ihop och förenar två olika saker till ett helt. Syntes. Och vem kan bevisa att detta inte stämmer? Vilken apparat det skulle behövas för det! Alla mina vänner skulle behöva intervjuas och undersökas, i realtid…!
Generaliseringen innebär opersonlighet. Man talar aldrig riktigt om mig. Statistiken visar det och det… men vem talar den om? En Medelsvensson som möjligen inte alls existerar men som ges form (fantomform) genom siffror och tabeller.
Statistiken bygger också på mer eller mindre små grupper av försökspersoner. Aldrig på alla. Men även om det hade handlat om alla hade jag kunnat vara ett undantag! Så jag finns inte riktigt med i bilden. I fallet medicin säger man i själv verket ”Det här brukar hjälpa, i 9 fall av 10”. Tänk om jag är nummer 10?
Kontrastera med österländskt tänkande och läkande där diagnosen är mycket grundligare (till exempel i kinesisk medicin och ayurveda) och inte bygger på någon vetenskaplig artikel i en facktidning med rön som ändras och uppdateras om ett halvår.
Dessa österländska läror förenar dessutom ämnet medicin med överbyggande filosofi om olika kosmiska element. Inte siffror och tabeller. Men nu lever vi i Väst och här är det siffror och kvantiteter som gäller.
Och plockepinn? Titta på en människa. Hon har armar, ben, inre organ, sinnesorgan. Titta på en vetenskapsman. Han eller hon sysslar med bara en aspekt av mig. Jag är en biologisk varelse, eller kemisk, eller fysisk, eller… Men jag är naturligtvis inte enbart biologisk ena stunden, enbart kemisk eller enbart fysisk nästa. Jag är jag, men vetenskapen plockar isär mig i småkategorier.
Sätt ihop mig, please! Den tendensen ser jag i Österlandet. Inga ständiga uppdateringar i stil med databranschens tendens att göra program och operativsystem inaktuella. Glöm att kunna använda en tio år gammal dator eller lika gamla datorprogram utan problem! Österländska system är ”bakåtkompatibla” några tusen år. Det är något annat än tio år.
Detta är bara en ytlig skiss, men den visar på väsentliga brister i västerländskt tänkande. Väst anser kaxigt och övermodigt att den ska lära och läxa upp Öst. Jag skriver inte under på den populära frasen “I fucking love science” utan skjuter in ett “don´t” i meningen. Vetenskapen har, trots uppenbara vinster, inte gjort sig förtjänt av så mycket kärlek. Man hittar i och för sig fina visionära undantag som Nikola Tesla, John Lilly och några till. I Ryssland vågar forskare till och med titta på parapsykologi och likaså börjar akupunktur betraktas som rumsrent.
Men ljuset kommer från Öst, så ser jag det. Må ljuspunkterna bli flera och den västerländska absoluta tilltron till isolerade siffror minska.
ladislaus.horatius@opulens.se
