MORGONDAGEN. Med coronaviruset ser vi plötsligt väldigt tydligt hur allt hänger ihop. Ekonomin, den sociala rättvisan, en hållbar jord, friska människor. Vi måste säkra människors inkomst under och efter denna kris, men frågan är om det verkligen är genom att pumpa in statliga pengar i näringslivet och därmed rädda vissa miljöfarliga branscher, skriver Lisa Gummesson.
Coronaviruset är en sanitär katastrof. En tragedi för de drabbade och deras närstående. Men det är också en ögonöppnare som belyser lite av det skeva i vårt samhälle. Plötsligt vacklar vårt ekonomiska system, massor av människor förlorar sina jobb, och därmed sin grundtrygghet i livet. Samtidigt försvinner tjocka lager av kväveoxid ovanför Italien och vattnet i Venedigs kanaler har klarnat. Jorden andas. Med coronaviruset ser vi plötsligt väldigt tydligt hur allt hänger ihop. Ekonomin, den sociala rättvisan, en hållbar jord, friska människor.
Vi måste säkra människors inkomst under och efter denna kris, men frågan är om det verkligen är genom att pumpa in statliga pengar i näringslivet och därmed rädda vissa miljöfarliga branscher? Branscher som kanske faktiskt inte hör till framtiden. Borde vi inte istället komma på nya ekonomiskpolitiska lösningar? Hållbara för alla, både människor och jord.
Coronaviruset är som en radikal miljöpolitiker. Men en bra radikal miljöpolitiker hade först tänkt ut en hållbar ekonomisk modell för alla som varslas från miljömässigt ohållbara branscher. Nu står vi istället här, desperata och ser ekonomin falla samman. I USA ska man rösta om ett stödpaket på tvåtusen miljarder dollar till amerikanska företag. Frågan är om det är hållbart i det långa loppet.
Virusepidemier kommer bli allt vanligare enligt experter. Är då den bästa strategin verkligen att hålla liv i en gammal värld? Förmodligen inte. Och vi kan inte – som vissa näringslivstoppar gett uttryck för – bestämma ett datum för när den här krisen ska vara över och allt ska återgå till det ”normala”. För vad är egentligen normalt? Tjocka lager av kväveoxid i atmosfären? Tunga globala industrier? Blomstrande flygindustri? En globalisering som möjliggör virusspridning över hela jorden på bara några veckor?
Medveten om amerikanernas svåra ekonomiska situation föreslog demokratkandidaten Tulsi Gabbard en grundlön till alla medborgare under coronakrisen. Det är ingen dum idé. När man hör summorna för stödpaketen känns det inte omöjligt att en baslön skulle kosta lika mycket för staten som att hålla liv i massor av mer eller mindre miljömässigt ohållbara företag.
Låt oss lära av denna märkliga tid. Låt de gamla miljöfarliga näringarna självdö. Och låt oss anta Gabbards förslag om en grundlön, istället för att pumpa in monstruösa summor i näringslivet för att hålla liv i ett marknadsliberalt system som uppenbart blivit beroende av staten. Därifrån kan vi börja bygga en ny typ av värld.
info@opulens.se
