”Om doktorn har gett Alvedon betyder inte det att den botar huvudvärk på alla platser och i alla tider.” Så relativiserade för några år sedan en företrädare för en moské i Malmö den blodiga fatwa deras andliga ledare i Irak hade utfärdat mot homosexuella. Efter de antisemitiska hatbrott som senaste tiden drabbat såväl Malmö som Göteborg är det dags att tala klarspråk. Det gäller inte minst vänstern.
Med anledning av brandbombsattacken mot synagogan i Göteborg och slagorden vid en demonstration i Malmö har flera manifestationer mot antisemitism hållits i veckan. Synagogan i landets andra stad kärleksbombades i söndags av blommor och pappershjärtan och under onsdagskvällen gick en så kallad kippavandring i huvudstaden. I Malmö arrangerar bland annat Opulens medarbetare Sofia Nerbrand en kippavandring nu på lördag.
Det är hoppfulla tecken men en bredare uppslutning behövs och framförallt ligger bollen nu hos den vänsterinriktade antirasistiska rörelsen. Det är den som på allvar kan massmobilisera och få ut folk ut på gatorna. Men tyvärr kan jag inte skaka av mig känslan att det hos många vänsterut finns ett lågt intresse att lyfta problemet.
Det betyder inte att jag på något vis sväljer det kålsuparliberala resonemang som åter igen har hörts senaste dagarna. Exempelvis av storgöteborgs polischef Erik Nord vilken i en intervju av TT, publicerad i flera tidningar, pekade ut den ”autonoma vänstern” som den tredje gruppering, jämte nazister och extremistiska islamister, som hotar judar. Det är naturligtvis rent trams och tjänar bara makthavarnas ständiga intresse att utdefiniera samhällskritiker oavsett färg och fason. Även om enskilda övertramp säkert går att hitta är den svenska utomparlamentariska vänstern tydliga i att ta avstånd från antisemitism i sin kritik av den israeliska ockupationsmakten.
När den högersinnade komikern Aron Flam sedan gav sin idéhistoriska förklaring till varför antisemitismen också är ett bärande element inom vänstern blev det just komik. Hans hemsnickrade teori går ungefär ut på att det är ”ur den lutheranska kristendomens fattigdomsideal de första socialistiska sekterna uppstod” och Luther var ju antisemit… Idén om att judarna styr världen överfördes sedan, enligt Flam, till modern socialism ”men ordet jude har bytts mot borgare eller kapitalist.”
Att kapitalister har avgörande makt i en kapitalistisk värld är alltså bara en utvecklad antisemitisk konspirationsidé. Snurrigt värre med andra ord.
Nå. Även om dessa minst sagt alternativa fakta sår split och försvårar för en bred uppslutning får vi vara lite storstinta och lämna kålsuparliberalernas skrattretande försök till tankeverksamhet därhän för att komma vidare. Och det är som sagt på den vänstra politiska planhalvan det nu behövs ett uppvaknande.
I de två tidigare kippavandringar mot antisemitism i Malmö som jag har deltagit i har stadens annars så demonstrationsivriga och vänstersinnade antirasister lyst med sin frånvaro. Det kanske handlar om att man inte ”äger” frågan. Eller tystnad på grund av missriktad solidaritet med Palestina eller muslimerna i Sverige vilka i stor utsträckning tillhör den klass vänstern framförallt värnar. Ingen av dessa anledningar är dock något annat än ett svek mot den mest grundläggande av demokratiska principer.
För det är inte så att Alvedon fungerar olika beroende var på jorden vi befinner oss. Vi är alla människor av kött och blod och varenda en av oss har samma fri- och rättigheter.
info@opulens.se
