INTEGRATION. “Olikheterna får alltså inte beblandas. Alls! Inte ens samexistera. Den nationalistiska drömmen om kulturell renhet tycks leda rakt in i kulturfundamentalismens grepp,” skriver Haris Agic.
”Rosengård by the sea” heter det omdiskuterade projektet i Limhamn där ambitionen var att, genom att bygga lyxbostäder och hyresbostäder i samma område, skapa en plats där människor med olika bakgrund kan samexistera och integreras.
I Expressen (23-05-16) beskrivs projektet dock som ett misslyckande. Anledningen uppges vara osämja mellan en del grannar och också det uppmärksammade fallet med en familj med två gängkriminella söner som har skapat oro och oreda i området. Den kommunala hyresvärden har försökt vräka familjen och har nu infört inflyttningsstopp.
Kent Ekeroth (SD) var snabb på bollen och kommenterar artikeln i en tweet med två påståenden och en slutsats. Den första är att ingen vill ha integration. Den andra att integration är ett övergrepp på hela den svenska befolkningen. Och slutsatsen han drar är att all integration därför borde stoppas.
Det är minst sagt intressant hur Ekeroth väljer att leka med ordvalen. De högerextrema politikerna har länge proklamerat att mångfalden är fel. Häromdagen skrev Sverigedemokraternas partiordförande Jimmie Åkesson i en debattartikel i Aftonbladet (23-05-13) att mångkulturen är ”folkets mardröm” och ett ”politiskt övergrepp”. Men nu ger man sig med liknande retorik, väldigt tydligt och helt obesvärat och ohämmat, på själva integrationen. Olikheterna får alltså inte beblandas. Alls! Inte ens samexistera. Den nationalistiska drömmen om kulturell renhet tycks leda rakt in i kulturfundamentalismens grepp.
Retoriken vi exponeras för här bör dock inte ses som klumpig eller oskyldig. Allt tyder på att det snarare handlar om ett kallt beräknat och strategiskt välplacerat drag. Tidpunkten för en sådan yttring är precis rätt nu efter att folket marinerats duktigt och länge i berättelser om hotet från ”den andre” – nu är det dags att skruva upp temperaturen några grader till innan grodans vattenbad når kokpunkten.
Och däri har vi det stora problemet – ytterhögerns makt är inte en illusion. Den är på riktigt.
Denna lilla retoriska justering förflyttar ramen för det politiska samtalet ännu ett steg längre bort från allas lika värde och lika villkor och allt närmare… ja allt närmare vaddå? Det kulturellt rena svenska folkhemmet? Och det enligt Ekeroths definition? Vi har redan sett hur Sverigedemokraterna verkar för att rensa ut oliktänkande tjänstepersoner, myndighetschefer och ledamöter i universitetens styrelser. Var går gränsen för när detta renhetsideal anses vara uppnådd? Stängda gränser för invandring? Kanske, men räcker det? Indragna uppehållstillstånd och medborgarskap? Möjligen, men räcker det då? Vad är nästa steg? Kan det vara så att den kulturella renheten i slutänden kan komma att kräva systematisk etnisk rensning?! Har vi redan tagit in på denna mörka väg?
Jag noterar med glädje att många svenskar vägrar låta sig bli inskrivna i Ekeroths narrativ här. Många vägrar låta sin svenskhet definieras av hat och nationalism. Människor påminner om att Sverige och svenskhet för dem innebär att vi är måna om varandra. Att vi ger varandra frihet och trygghet. Att solidaritet och empati är ett oumbärligt fundament som Sverige är uppbyggt på alldeles oavsett om vissa politiker och opinionsbildare febrilt kämpar för att visa upp motsatsen. Att de bor grannar med folk som kommer från andra kulturer och att de uppskattar det och har en bra ömsesidigt berikande relation.
Men likväl verkar Ekeroth, med en hel del andra politiker på ytterhögerkanten tillsammans med deras stora följe i sociala medier, ha kidnappat svenskheten och gett sig själva ensamrätt på att definiera den. Förvisso också uppbackade direkt av nästan 2 miljoner svenskar som röstar på dem och indirekt av nästan 4 miljoner svenskar som inte har något emot att regera tillsammans med dem. Och däri har vi det stora problemet – ytterhögerns makt är inte en illusion. Den är på riktigt. Den är ett faktum.
Mot bakgrund av detta hemsöks jag av frågan: Vad gör vi andra för att återerövra den kidnappade och vanställda svenskheten? När har vi nått avgrundens botten som kan få oss att säga “Okej, hit men inte längre, nu räcker det?!” Dr Martin Luther King sa: ”De som älskar fred måste lära sig att organisera sig lika effektivt som de som älskar krig”.
Det kanske är där vi måste börja – kraftsamla och sluta upp på en bred front i en ny folkrörelse där vi tydligt gör upp med den destruktiva politiska utvecklingen. Där vi inte låter oss snärjas in i eller ge näring till ytterhögerns villfarelse om kulturell renhet. Där vi obevekligt tar avstånd från hat och förakt och står upp för människors lika värde och ett rättvist och jämlikt Sverige som har gjort oss stolta så många gånger förut – allas vårt Sverige där vi är måna om och angår varandra!
info@opulens.se
