OFFENTLIGA DISKUSSIONEN. “Engagemang förutsätter ork och tid, därför hör demokratidiskussionen ihop med arbetslivsfrågor. Till att börja med en radikal minskning av den tid som de flesta av oss ägnar åt lönearbete”, skriver Göran Dahl.
Offentlighet, ett allmänt meningsutbyte, är viktigt för att säkerställa ett demokratiskt politiskt system och för att medborgarna ska kunna delta i ett vettigt meningsutbyte. Men det offentliga samtalet idag sker mestadels i sociala medier. Det är tyvärr sant, och beklagansvärt eftersom vilken stolle som helst under vilket namn som helst kan skriva och sprida vilka påståenden som hen tror på och vill sprida.
Överanvändningen av sociala medier är en viktig faktor bakom Trumps framgångar och bakom den av tre stollar olagliga samlingen ”Tusenmannamarschen” den 6 mars på Medborgarplatsen i Stockholm, där en huvudparoll var ”Frihet och sanning!”. Anhängarna betvivlar coronavirusets existens och hamnar i konspirationsteoretiska resonemang. Och sådana finns det alltför gott om. Och, givetvis, sprids och underlättas de av de sociala medierna, och oftast resulterar det i allianser med högerradikaler. Men hur bör och kan vi då kunna föra vettiga och faktabaserade diskussioner som har potentiell makt att påverka samtiden?
Här tror jag att olika komplement till vår representativa demokrati behövs för att öka medborgarnas engagemang. Ett mycket viktigt komplement kan vara medborgarråd. Ett problem med sådana är tiden. Engagemang förutsätter ork och tid, därför hör demokratidiskussionen ihop med arbetslivsfrågor. Till att börja med en radikal minskning av den tid som de flesta av oss ägnar åt lönearbete. Om vi får mer tid och ork ökar åtminstone oddsen för ett ökat deltagande i offentliga sammanhang.
Ett deltagande kan ske, och gör det redan, på många ställen i våra grannskap. I bostadsrättsföreningar och i kollektivboenden är förutsättningarna goda, det vågar jag påstå trots att jag vet att det är framför allt medelklassen som lever i dessa boendeformer. För hyresgäster finns Hyresgästföreningen. Om grannskapet är ett första steg eller nivå är orten/samhället/staden där vi bor i nästa steg. Här leds min tanke till så kallade medborgarråd som till åtminstone viss del finns i många kommuner. Ett mycket viktigt komplement kan alltså vara medborgarråd. De kanske borde bli en remissinstans för både kommunala förslag och på regionnivå. Och vidare till riksnivå.
Medborgarråd är en del av en offentlig diskussion, en offentlighet värd sitt namn, och även en av förutsättningarna för dess förverkligande. Tyvärr är offentligheten i dess positiva mening – en utbredd diskussion hos ett stort antal medborgare som berör alla i politiska, ekonomiska och sociala frågor – begränsad sedan länge. Den tyske filosofen Jürgen Habermas skrev en bok om detta – “Strukturwandel der Öffentlichkeit” med undertiteln ”Kategorierna ‘privat’ och ‘offentligt’ i det moderna samhället” (utgiven 1962, svensk översättning “Borgerlig offentlighet”, Arkiv 2003) – där han menar att under tiden från de franska och amerikanska revolutionerna, upplysningen i Frankrike och Skottland träffades politiskt engagerade medborgare i kaffehus för att diskutera vad som avhandlades i tidningarna. Dessa liberaler, på den tiden vänstern, blev emellertid en form av ny höger i och med arbetarrörelsens etablering som en ny stark revolutionär kraft runt 1850 (Habermas har delvis missat detta).
Men denna form av offentlighet dog så sakteliga. Dess definitiva slut ägde rum i och med den starka revanschismen och nationalismen i Europa under 1800-talets slut som kulminerade i och med första världskrigets utbrott 1914. Hur ser det ut idag då? Nu har offentligheten till största delen, som sagt, flyttat till sociala medier. På Espresso House och andra kaffehus diskuteras oftast banaliteter när personerna där inte kollar skärmarna på sina smarta telefoner. Det är mycket lätt att då bli pessimist. De etablerade och stora tidningar som har utrymme för en kritisk kultur- och opinionsjournalistik är alltför få. Försöket att ge ut den först liberala, senare socialdemokratiska, Stockholms-Tidningen från och med hösten 1981 misslyckades tyvärr och tidningen tvingades till konkurs 1984. Tragiskt men sant, vi som hade förmånen att få den som morgontidning saknar den verkligen.
I detta tomrum behövs de mindre och vänstersinnade tidningarna som ETC, Syre, Global, Brand, Opulens, Dagens Arena, Arbetaren och några till. Ni som läser dessa rader – läs dem och skriv om och diskutera det som skrivs häri. Och glöm inte Expo som utför egen forskning, publicerar och härigenom värnar om demokratin. Att dessa tidningar kan ges ut och läses – jag har tyvärr inga siffror på hur stor läsekretsen är men det verkar som att den växer. Det ger hopp om att framför allt en yngre generation kan bryta med den etablerade ordningen.
Och då kan vi förflytta oss från kulturen till politiken och ekonomin, till frågor om hur den klassiska kapitalismen, finans- och arbetsmarknaderna och den samtida gigekonomin kan ersättas av något bättre.
info@opulens.se
