HAMMARSKJÖLD. Lars Thulin har besökt Backåkra på Österlen, idag ett museum om författaren och den före detta generalsekreteraren i FN, Dag Hammarskjöld. Och undrar över vad den store världsledaren skulle tycka om vår samtid.
Ett besök på en liten före detta bondgård på ett vackert och somrigt Österlen blev för mig portalen till en annan tidsepok. Kanske beviset på att vår tid med sin moral, etik och politik har nått sin topp och är på väg att försvinna. Att vi står med fötterna in i en ny värld. Måhända en skrämmande men också oundviklig utveckling. Eftersom alla perioder och samhällssystem någon gång tar slut.
Fastigheten heter Backåkra och ligger nära Kåseberga. Granne är Östersjön och på andra sidan de glittrande vågorna ligger Polen och Tyskland. Den kringbyggda vita gården är ett museum och en hyllning till Sveriges enda internationelle statsman, Dag Hammarskjöld, 1905 – 1961. Han var FN:s generalsekreterare under åtta år och bara några månader innan hans uppdrag var över dog han i en flygkrasch i Afrika, många hävdar att planet sköts ned.
Museet vittnar om en annan syn på världen och även om andra egenskaper hos våra ledare. Därmed just det faktum att en tidsepok är över. Romarriket sägs ha tagit slut 476 efter Kristus. Men givetvis dog inte riket från en dag till en annan utan en rad händelser under flera år ledde fram till dess undergång.
Frågan är när vår tids samhälle med sitt styrelseskick upphör? En del tänkare har sagt årtal som 1976. Alltså att det redan skett. Att vårt system peakat och nu befinner sig i en utförsbacke mot kraschen då en ny era tar över.
1989 var en vändpunkt
Varför har 1976 valts? Kanske för att då pekade alla kurvor på en fortsatt utveckling av de rådande trenderna i politik, ekonomi, och en övergripande moral. Själv skulle jag nog säga 1989 då muren föll och demokratin och marknadskrafter, rätt eller fel, utsågs som segrare över diktatur och socialistisk ekonomi. Då ansågs nedrustning möjlig och en stor del av vårt försvar skrotades. Det behövdes inte, det skulle aldrig mer bli krig i Europa. Däremot kunde vi som u-hjälp skicka lite fredsbevarande styrkor ut i världen. Självklart var det den parlamentariska demokratin som skulle leda vår världsdel vidare och andra kontinenter skulle följa efter. Där någonstans peakade epoken efter andra världskriget.
Vi vet att verkligheten blev en annan. Efter murens fall 1989 rasade ett förödande inbördeskrig i forna Jugoslavien med över 100 000 döda. En brutal invasion pågår nu i Europas hjärta där ett land i vår världsdel sätter sig över alla lagar och folkrätt. Den ständigt glödande konflikthärden i Mellanöstern har exploderat i ett krig som liknar en etnisk rensning. I dessa tragedier ser världssamfundet hjälplöst på. Våldet tycks vara enda vägen till ett slut.
En annan tid
Vad har Backåkra med det hela att göra? Jo, gården berättar om tiden då epoken fram till 1989 föddes, en tid då alla ändå trodde på en ljusare framtid och då internationella konflikter oftast kunde lösas vid förhandlingsbord med intelligenta samtal där fakta dominerade. Idag handlar det om slagfält, både fysiska med dödliga vapen och intellektuella där begrepp som sanning, fakta och eftertänksamhet satts på undantag Och med politiska ledare som tycks ha gatuslagsmålet som sina förebilder, inte förhandlingar fyllda med respekt.
Dag Hammarskjöld stod för det tidigare idealet med ett gnistrande intellekt och närmast otrolig arbetsförmåga. Hans cv är nästan ofattbart. Pappan var statsminister en tid. Själv blev han blev fil kand vid 20 års ålder, tog juristexamen vid 25 och blev docent i nationalekonomi tre år senare. Därefter spikrakt in på höga poster i staten och internationellt arbete. Och blev FN:s generalsekreterare vid 48 års ålder. Dessutom, så där lite vid sidan om, invald i Svenska Akademien.
Hans tid i FN blev stormig. Den unga organisationen präglades dels av att allt fler länder gjorde sig fria från sina kolonialmakter, dels av det kalla kriget som pågick för fullt med våldsamma utspel från stormakterna. Hammarskjöld gjorde klart att han stod på alla nationers sida, speciellt de små. Därmed utmanade han starka och farliga krafter. Hans största motståndare var Sovjet som flera gånger försökte avsätta honom, men misslyckades då stödet för honom i FN var starkt.
Hammarskjöld – en världsledare
Hans privatliv präglades av stramhet och enkelhet och vurm för litteratur och musik. Han förblev ogift hela sitt liv. Kärleken till naturen var stark, vandringar i fjällen var viktiga och han var drivande i Svenska Turistföreningen. Han var god vän med ord och en lysande stilist. Sina tankar samlade han i boken ”Vägmärken”, som kom ut efter hans död. Boken präglas av välformulerade funderingar, religiösa grubblerier och även tankar om otillräcklighet, både livets och den egna.
Så Backåkra visar en världsledare med intelligens, stora intellektuella gåvor, tro på diplomati och obruten övertygelse om människors lika värde. Och även en värld där allt detta ansågs behövligt och även var hyllat.
En blick på många av dagens statsmän och företrädare för den svenska politiken får dem att framstå som intellektuella dvärgar, där den typen av egenskaper inte är efterfrågade och måhända inte ens önskvärda. Så kanske började vår epok sin nedgång redan den 18 september 1961 då Hammarskjöld dödsstörtade i en DC 6:a i nuvarande Zambia.
lars.thulin@opulens.se
