Steget ut i det okända

AI-TRENDEN. “Å andra sidan spelar det mindre roll vad vi tycker om det: tekniken kommer att utvecklas och det kommer att innebära fördelar och nackdelar, hur stora återstår ännu att se,” skriver Lars Anders Johansson om AI-trenden.

Föreställ dig ett sepiafärgat fotografi, i samma stil som bilder från det första världskriget, med glada barn som leker med en dinosaurie. Så löd beskrivningen jag skickade in till det artificiellt intelligenta bildskaparverktyget Midjourney. Bortser man från att alla barnen har konstiga ögon som får dem att se blinda ut, och att den som tittar efter närmare upptäcker att några av barnen har sex fingrar på varje hand, så tycker jag att Midjourney lyckades tämligen övertygande med att gestalta min idé.

Jag tillhör inte den grupp som snabbast hoppar på nya trender, oavsett om det handlar om kläder eller om ny teknik. Ibland har min skepsis gentemot ny teknik framstått som löjeväckande i efterhand, som när jag skrattade åt slagverkaren i mitt band när han nyfrälst visade upp sin nya Iphone som var en av de tidigaste modellerna. Varför ska man ha alla dessa funktioner i sin mobiltelefon frågade jag retoriskt. En telefon ska man ju ha för att ringa med.

Oftast har den inställningen dock tjänat mig väl. Jag har tillägnat mig tekniken när den har sluppit ifrån de värsta barnsjukdomarna och dessutom blivit överkomlig i pris. Ibland har min senfärdighet straffat sig, som när jag senare än de flesta anslöt mig till de sociala medieplattformar som under flera år skulle komma att vara några av mina viktigaste kommunikationskanaler och arbetsverktyg. 

De som tidigt anslöt sig till Twitter hade ett försprång före de senfärdiga och byggde snabbare stora följarskaror. Dessutom kunde de bygga en slags nostalgisk myt kring hur trevligt Twitter hade varit innan vi övriga hade hittat dit. Å andra sidan slapp jag gå på minor som Google+, dit en stor del av mina trendkänsliga kollegor flockades vid lanseringen 2010, enbart för att efter några veckor skamset återvända till Facebook med svansen mellan benen.

Den artificiella intelligensens hastiga utveckling är mer omvälvande än både smartphones och sociala medieplattformar och dess konsekvenser svåröverskådliga. Såväl teknikoptimister som domedagsprofeter riskerar att göra sig löjliga i sina försök att förutspå framtiden. Vad som är uppenbart är att tekniken redan nu håller på att förändra vårt sätt att använda internet, skriva, skapa bilder och göra upp planer. Många yrkesgrupper kommer att få lägga om sitt sätt att arbeta i grunden. I bästa fall håller vi på att skapa de mest kraftfulla redskap som mänskligheten haft tillgång till. I värsta fall något mer skrämmande och farligt.

Politiken försöker desperat springa jämsides med utvecklingen, men som alltid är den dömd att förlora. När anden väl är ute ur flaskan är den obenägen att krypa tillbaka in igen. Regleringar och förbud kommer sannolikt inte att stoppa teknikutvecklingen. Den som vill använda artificiell intelligens för destruktiva syften kommer att göra detta i alla fall.

För en frihetligt sinnad person utgör utvecklingen av artificiell intelligens ett dilemma. För stater och andra organisationer som är intresserade av att förtrycka, kontrollera och övervaka människor kommer den artificiella intelligensen att innebära nya skrämmande möjligheter. Samtidigt har tankeförbud och inskränkningar i den vetenskapliga friheten aldrig varit en framkomlig väg för att slå vakt om frihetliga värden. Å andra sidan spelar det mindre roll vad vi tycker om det: tekniken kommer att utvecklas och det kommer att innebära både fördelar och nackdelar. Hur stora återstår ännu att se. Tills vi vet är det dock bara att göra vad den liberale ekonomen och författaren Tyler Cowen beskrev som “take the plunge” – ta steget ut i det okända.