QUEER. ”Rent dramaturgiskt handlar det om att Snurre Sprätt integrerar sig själv in i sina antagonisters heterosexistiska fantasier och begär.” Det skriver Filip Hallbäck som menar att det så kallade kulturkriget visar på behovet av folkbildning om hur queer representation sett ut genom den västerländska historien.
“Kulturkriget är inte över förrän dragqueenen ”Skamlös vinhora” är ute ur landet”. Exakt detta sade Jonathan Sager från talarstolen under Sverigedemokraternas landsdagar i Västerås, under punkten som handlade om justitiepolitiken. Han fick gehör från partistyrelsen, för sin motion om införandet av obligatoriska åldersrestriktioner på dragevent.
Vad Sager syftar på är dragshowartisten Miss Shameless, som tillsammans med Lady Busty drivit den oerhört framgångsrika sagoboksläsningsturnén ”Drag Story Hour”. Sager har sedan senaste riksdagsvalet aktivt drivit en kampanj om att förbjuda dragqueens sagostunder för barn på bibliotek. Det gjorde han – och fortfarande gör – under förevändningen att han vill ”skydda barn”.
Hat och hot
Som Jonas Gardell skrev utförligt i sin essä känns Sagers resonemang igen i Vladimir Putins och Viktor Orbáns hbtq-fientliga retorik. DIK:s ordförande Anna Troberg varnade för konsekvenserna av hans mediala utspel i ett öppet brev. ”I Sverige har personal på flera bibliotek utsatts för hat och hot, även dödshot, bland annat på grund av den ogrundade kritik du framfört i media”, skrev hon.
Pinsamt
Sagers pinsamma väderkvarnsattack vore komisk, om den inte var så tragisk. De upprepade angreppen mot sagoläsande dragqueens utmynnade till och med till ett ämne under en traditionell partiledardebatt i SVT på bästa sändningstid, maskerat som en kulturpolitisk fråga. Där och då hänvisade man bland annat till situationen i Kalmar, där Sager sitter som fullmäktigeledamot.
Eftersom vi idag lever i en tid där rasism och nationalism dominerar i hela Europa och av ideologiska skäl vill befästa traditionstyngda könsroller, är folkbildning viktigare än på väldigt länge. Det duger inte att bara peka och klaga på alla vidrigheter som SD-företrädare håller på med, eftersom de inte förmår att skämmas.
Motstånd genom kunskapsspridning
Däremot kan man göra motstånd genom att sprida kunskap och just nu behövs uppenbarligen folkbildning om hur queer representation sett ut genom den västerländska historien.
Mitt bidrag till denna folkbildningsinsats kommer att handla om Snurre Sprätt (Bugs Bunny). Han lanserades av Warner Bros 1939 och blev filmbolagets officiella maskot, på ett sätt som kan jämföras med Musse Pigg och Walt Disney.
Snurre Sprätt finns i ca 160 kortfilmer mellan 1940 och 1964 i Looney Tunes-serien, och av samtliga dessa beräknas han ha använt sig av crossdressing i minst 45 av dem.
Snurre Sprätts crossdressing
Medie- och genusforskaren Eric Savoy skrev redan 1995 om att det fanns en mångbottnad i Snurre Sprätts crossdressing. Det förekommer åtskilliga sketcher präglade av en blandning mellan slapstick och surrealistisk humor, och det är genom det sistnämnda som crossdressing smidigt vävts in.
Snurre Sprätt är en variant av arketypen ”trickster”; han nyttjar sin list för att lura sina motståndare och få dem att göra bort sig.
Eftersom antagonisterna (som huvudsak är heterosexuella män) blir kära i den oemotståndliga ”kvinnan” (som Snurre Sprätt klär ut sig till) och gör allt för att få en kyss, kan Snurre Sprätt manipulera dem.
Självfallet blir männen rasande och hämndlystna när de får reda på att ”kvinnan” i själva verket är Snurre Sprätt i peruker, stora lösögonfransar, löstuttar, knallrött läppstift och färgglada utstyrslar.
Heterosexistiska fantasier
Rent dramaturgiskt handlar det om att Snurre Sprätt integrerar sig själv in i sina antagonisters heterosexistiska fantasier och begär – och det gör han performativt (som kvinna) med en fascinerande dubbelhet: det hela blir konstruerat och transparent för oss åskådare, men totalt omärkbart hos antagonisterna och deras (heteronormativa) könslogik.
Parodisk diva
Savoy beskriver Snurre Sprätt som en ”parodisk diva”, som genom sin crossdressing skapade en motståndsstrategi till stereotypa könsroller.
Detta skedde under en tidsperiod då Hollywoodsystemet strikt anpassades efter Hays produktionskod, som bland annat innebar förbud mot ”sexperversion eller någon slutsats till det”. Animation var ett tacksamt medium som kunde inkludera queera inslag i surrealistiska situationer, på ett experimenterade sätt som tänjde gränserna och som många gånger lyckades kringgå censurering, eftersom animation inte var ”på riktigt”.
En tidig dragshowstjärna
Trots att Hollywoodsystemet styrdes av heteronormativa föreställningar, innebar Snurre Sprätts crossdressing – paradoxalt nog – ingen negativ inverkan på hans popularitet. Det fanns ingen som ”anklagade” Snurre Sprätt för att vara homosexuell och krävde censurering av kortfilmsvisningarna.
Att bära kvinnokläder blev en del av Snurre Sprätt lika sluga som busiga personlighet. Hans förklädnad till sjöjungfru, cancan-dansös, viking, et cetera, förlöjligade aldrig kvinnlighet, utan snarare visade Snurre Sprätt hur crossdressing i själva verket kunde vara en källa till kreativitet och styrka.
Man kan ur dagens normkritiska perspektiv betrakta Snurre Sprätt som en tidig dragshowstjärna (men som aldrig benämnts som det).
info@opulens.se
