KLYFTOR. Ett bra samhälles mål måste vara att utjämna klyftor. I Stockholm gör man på de flesta områden tvärtom, konstaterar Lars Thulin. Han är samtidigt djupt kritisk mot Eva-Märta Granqvists nyligen publicerade reportage i Magasinet Konkret där Rinkeby presenteras från den ljusa sidan.
Ett reportage om Stockholmsförorten Rinkeby har nyligen publicerats i Magasinet Konkret. Eva-Märta Granqvist, Skånebaserad vänsterdebattör har tagit nattbussen (!) upp till Stockholm efter att en meningsmotståndare menade att hon borde göra det för att se nackdelarna med det samhället. Resenären från Skåne har efter resan dock bara rosenrött positivt att säga om Rinkeby. Slutsatsen är att kritik mot förorten är rasistiskt självmål. I kommentarsfältet på Konkrets Facebooksida får hon understöd av en annan kvinna som regelbundet besöker Rinkeby.
Båda inläggen är naiva och nedvärderande mot de boende i förorten. De två debattörerna blir därför det som på spionspråk kallas nyttiga idioter. Det vill säga den som går motståndarens ärenden utan att begripa det.
Granqvist kliver av bussen och låter en partikollega i Rinkeby guida henne runt. Hon bedyrar att alla är jättetrevliga, jätteduktiga, trivs jättebra och att förorten fått ett nytt bad som är kronan på verket i paradiset. Vänsterdebattören Grankvist liknar därmed dessvärre de upptäcktsresande som för 150 år sedan vågade sig ut i vildmarken och lugnande kunde rapportera hem att infödingarna var snälla och inte alls farliga.
Debattören i kommentarsfältet försäkrar att tandvården i samhället är bra för där finns hennes tandläkare. Och skribenten har minsann upplevt att man kan få tillbaka sin mobil om man tappar den i Rinkeby. Tänka sig – alla är ändå inte tjuvar. Så fantastiskt!
Jag har själv bott i 39 år i ett så kallat utanförskapsområde i södra Stockholm. Så jag baxnar när jag läser dessa helt insiktslösa, okritiska och rent av barnsliga rader.
Rinkeby är tillsammans med ett par andra orter i Sverige som Rosengård i Malmö och Bergsjön i Göteborg det närmaste Sverige kommer ghetton. För att kunna göra något åt det problemet måste vi erkänna att det finns. Inte bara berätta att inte alla där stjäl telefoner samt att alla gillar att bada.
Så, och läs nu noga vad jag skriver, att Rinkeby liknar ett ghetto beror inte på att det är dåliga människor som bor där. Tvärtom, en förkrossade majoritet är laglydiga medborgare som sliter hårt och ont för att få sin tillvaro att gå ihop. De gör sitt bästa i kanske högre utsträckning än majoriteten etniska svenskar.
Problemet är att politiker tappat greppet om dessa förorter, svikit dem på en rad områden vilket medfört att parallellsamhällen kunnat skapas. Detta har kunnat ske eftersom det ordinarie samhället delvis abdikerat. Politiker i Stockholms stadshus, dessvärre både från vänster- och högerhåll, har i decennier med öppna ögon sett till att Stockholm har blivit en av de mest segregerade storstäderna i Europa. Bara svenskar på vissa håll – bara invandrare på andra. Det beror bland annat på en obefintlig bostadspolitik. Marknadskrafterna har fått styra. Personer utan förmögenheter är i princip inte välkomna i huvudstaden.
Dessa siffror presenterar jag inte för att svartmåla Rinkeby. Utan för att visa verkligheten och bevisa att politiker och samhällsplanerare har låtit den socioekonomiska segregationen i Stockholm bli enorm.
Stockholms stads egen statistik talar sitt tydliga och skrämmande språk om Rinkeby. Nu blir det lite sifferexcercis, men den är nödvändig. Källan är stockholm.se.
Så här ser det ut i Rinkeby:
Invånare med utländsk bakgrund 89,5 procent. Totalt i Stockholm 34,8.
Bland invånarna med utländsk bakgrund kommer 51,9 procent från Afrika. Totalt i Stockholm 16,6%
Genomsnittsinkomst för invånare i åldern 20-64 år är 241 00 kronor. Totalt i Stockholm 471 000.
Utbildning med enbart grundskola 31,0 procent. Totalt i Stockholm 7,4.
Utbildning på eftergymnasial nivå 23,9 procent. Totalt i Stockholm totalt 62,2.
Elever som går ut grundskolan med behörighet till gymnasiet 74,8 procent. Totalt i Stockholm 89,9
Arbetslöshet 8,2 procent. Totalt i Stockholm 2,8.
Antal med sjukersättning, tidigare kallad förtidspension, dubbelt så hög som i Stockholm totalt. Däremot är antalet dagar med sjukpenning, alltså ersättning för kortare frånvaro på grund av sjukdom, i princip samma som i Stockholm totalt.
Livslängden i Stockholms ekonomiskt starkaste områden är drygt fem år längre än i de svagaste.
Dessa siffror presenterar jag inte för att svartmåla Rinkeby. Utan för att visa verkligheten och bevisa att politiker och samhällsplanerare har låtit den socioekonomiska segregationen i Stockholm bli enorm. Att det skapar problem är självklart. Och det beror som sagt inte på att de som bor i Rinkeby på något vis är sämre än de i Östermalm eller Täby. Men ett bra samhälles mål måste vara att utjämna klyftor. I Stockholm gör man på de flesta områden tvärtom.
Att jag nämner den höga andelen invandrare från Afrika är inte för att på något sätt nedvärdera dessa invånare. Men deras kultur skiljer sig mycket mer från den svenska än den svenska gör mot den i andra länder i Europa. Därför krävs särskilda insatser för en lyckad integration i samhället för invandrare från Afrika. Risken att kulturer som skiljer sig mycket från vår bildar parallellsamhällen är annars stor.
Allt det jag räknat upp borde uppröra en vänsterdebattör som Eva-Märta Granqvist. Hon borde använda sin kraft till att ändra på det. Inte på att åka på safari till Rinkeby och intyga att det inte alls är farligt där. Och att de flesta är jättesnälla. Och trivs jättebra. Och att de gillar att bada.
Den inställningen hjälper inga människor i Rinkeby. Ändå är det väl det som Granqvist vill.
Själv har jag har för övrigt alltid röstat på Socialdemokraterna.
lars.thulin@opulens.se
