POLITIK. ”Smarta riskkapitalister lurade beslutsfattarna att tro på ett system där skolans syfte och marknadskrafterna förenades.” Lars Thulin skriver i veckans krönika om hur det svenska skolsystemet har misslyckats på grund av en fundamental tankevurpa.
Vårt skolsystem är unikt i världen. Inget annat land har valt en modell med skattefinansierade och samtidigt vinstdrivande friskolor. Tanken är att marknadsekonomins regler ska ge oss de skolor som är bäst för vårt samhälle. Men systemet har misslyckats och kommer att misslyckas på grund av en fundamental tankevurpa. Det är inte marknadsekonomins fel i sig. Men följden har blivit att våra skolor kan jämföras med kriminella mejerier och livrädda pizzerior. Konstigt? Faktiskt inte.
Att smarta kapitalister totalt lyckats grundlura landets politiker och andra ansvariga är dock något nästan obegripligt och något som i framtiden kommer att sysselsätta häpna historiker.
Den obligatoriska skolans uppgift
Låt oss ta det från början. Ett obligatoriskt skolsystems uppgift är dels att föra vidare all den kunskap och klokskap som vi människor samlat på oss i årtusenden. Dels att förbereda unga för de studier som leder till högt specialiserade och krävande jobb. Skolans syfte är sålunda att bevara och utveckla samhället. Inte att tjäna enskilda individer med vinstintressen.
Marknadsekonomin är rätt utnyttjad i bästa fall ett oöverträffat system för att utnyttja resurser, utveckla verksamheter och skapa välstånd. Förutsättningen är att den tyglar en del av människans egoistiska drivkrafter, det vill säga att ständigt försöka göra det bättre enbart för sig själv.
Skolans syfte och marknadskrafterna skulle förenas
Smarta riskkapitalister lurade beslutsfattarna att tro på ett system där skolans syfte och marknadskrafterna förenades. Det var alltså en ren lögn och det visste friskolelobbyn. Men omsorgen om den egna plånboken gjorde att den kunskapen doldes.
I en perfekt marknadsekonomi kan ett stort antal kunder söka varor från ett stort antal producenter. Kunden antas ha kunskap om marknaden och kan då välja den produkt som passar hen bäst avseende pris och kvalitet. Producenten å sin sida strävar efter att få fram en produkt som uppfyller kundens krav samt ger ett överskott så att inkomsterna överstiger utgifterna.
Fel kund och fel produkt
Skolans och marknadens krav är inte felaktiga. Problem uppstår om fel kund ställer kraven på producenten av utbildning. Då tillverkas fel produkt.
För kunden i vårt system är inte samhället med dess krav på att bevara och utveckla kunskap. Kunden har i stället kommit att utgöras av elever och deras föräldrar. Dessa har inte samhällets bästa för ögonen. Utan den egna lyckan. Den stavas bästa möjliga betyg. Att få bra betyg är den främsta anledningen till att gå en grundläggande utbildning. Inte att få kunskap. Om samhället varit kunden hade kraven varit de omvända.
Höja inkomsten eller sänka kostnaden
Enligt marknadsekonomins lagar anpassar sig producenten efter kundens krav. I detta fall att ge bra betyg. Producenten måste samtidigt uppfylla sitt viktigaste krav – att uppnå vinst. Här spårar den ekonomiska teorin ur. För i en perfekt marknadsekonomi kan en producent förbättra sin vinst på två sätt: höja inkomsten eller sänka kostnaden. Men i vårt skolsystem är inkomsten omöjlig att höja. Pengapåsen vi skattebetalare står för är i princip den samma för alla elever. Då återstår bara att sänka kostnaden.
Producenten kommer därför att leverera den bästa produkten – höga betyg – men alltid till lägsta möjliga kostnad. Det är emellertid inte något samhället efterfrågar.
Skolan som ett fuskande mejeri
Nu kommer liknelsen med mejeriet. För en förälder/elev bryr sig egentligen inte om smaken på mjölken, vilken kan jämföras med kunskap. Utan vad som står på förpackningen, vilken kan ses som betygen. Vad gör ett girigt mejeri i det läget? Jo, köper kartonger med texten ”Marknadens bästa mjölk”. Sedan späder man ut mjölken med vatten. Den som ska dricka mjölken, samhället, upptäcker bluffen, men för sent.
Som en livrädd pizzeriaägare
Var kommer pizzerian in? Marknadsekonomin kan liknas vid hur det fungerar med hämtpizzor i en större stad. Det finns ett stort antal kunder och producenter, båda med hyfsad koll på marknaden. Och kunden kan ställa krav på den produkt de vill köpa.
Som att kräva specialpizzor med vilken fyllning som helst, levererade när som helst. Bearnaisesås, tonfisk, ananas, allt ska fixas så som jag vill ha det. Oavsett om det innebär olägenheter för bagaren samt andra kunder.
Jag har flera vänner som är eller har varit lärare. Så gott som alla vittnar om en verklighet där krävande föräldrar hör av sig via telefonsamtal, mejl eller sms dygnet runt för att kräva att speciell hänsyn ska tas till just deras barn. Precis som när jag vill att en speciell pizza ska skapas just för mig, oavsett hur andra drabbas.
Kundens vapen för att sätta tryck bakom sina krav på pizza, är att hota med att gå till en annan pizzeria. Ett ännu starkare vapen är att skämma ut pizzerian, till exempel genom att skriva skit om den i sociala medier så att ingen vill besöka den. För pizzerians ägare blir det en mardröm.
Samma metoder hotar föräldrar och elever med. Livrädda skolledningar och skolägare gör allt för att stoppa sådan publicitet som kan minska intäkterna. De levererar därför specialpizzan och ställer därmed upp på orimliga krav.
Hot om legala åtgärder
Det tredje vapnet är hot om att vidta legala åtgärder. Kanske att ta med skattemyndigheter och hälsovårdsinspektörer till pizzerian för att leta fram oegentligheter. Den metoden används nu i skolans värld. Aftonbladet rapporterade nyligen om att föräldrar tar med sig advokater till samtal med lärare och inte minst när det gäller betygssättning.
Så blev följden av experimentet med vår för samhället så viktiga skola. En verksamhet som kan liknas vid ett uselt mejeri och en livrädd pizzeria. Men med omfattande vinster till skolornas ägare. Välkommen till Sverige!
lars.thulin@opulens.se
