PARIASTAT. “Ryssland har blivit en paria i Väst och i andra delar av världen; ett land man inte gör affärer med, ett land man undviker, ett land som för flera generationer framåt kommer att förknippas med ett krig där man begick ohyggliga krigsbrott mot sitt eget broderfolk,” skriver Melker Garay.
Krig är det sista alternativet. Så borde det vara. Men om man nödvändigtvis vill föra en nation i krig så borde man rimligtvis ställa sig frågan: till vilken nytta?
Denna fråga är naturligtvis aktuell i kriget som rasar i Ukraina. Ett år har gått och Ryssland tycks ha varit allt annat än framgångsrikt, trots att nationen är en stor militärmakt. Det finns många förklaringar till att allt inte har gått enligt plan; en felkalkylerad plan som kostat tusentals unga soldaters liv. Så till vilken nytta dog dessa soldater? Man uppskattar idag att antalet stupade på den ryska sidan uppgår till 200 000. En närmast ofattbar siffra. Och fler lär det bli. Svårt är det att förstå vad som skulle kunna uppväga och därmed legitimera att hundratusentals människor mist sina liv?
Som bekant räknade regimen i Moskva inte med att deras specialoperation – som fått 14 miljoner ukrainare att lämna sin hem – skulle leda till att Nato har stärkts och därtill förmodligen utökas med två ytterligare medlemsländer, och inte räknade de med det massiva humanitära och militära stöd som Ukraina har fått från Europa och USA. Inte heller förväntade man sig i Kreml det stora antalet tunga sanktioner som riktats mot dem. Och den som hävdar motsatsen – att regimen räknade med det; att allt har gått enligt plan – förstår nog inte vad denna felberäkning betyder säkerhetspolitiskt och än mindre de långsiktiga ekonomiska och sociala konsekvenserna för det ryska folket.
Så åter igen, till vilken nytta? För här kan man fråga sig hur mycket kriget kostar Ryssland? Siffran är astronomisk – en miljard dollar per dag enligt Forbes. Pengar som i stället kunde ha använts till forskning, upprustning av infrastruktur och mycket annat som hade kunnat vara till glädje för kommande ryska generationer. Så varför skulle detta kostsamma krig ligga i den ryska nationens intresse?
Ryssland har blivit en paria i Väst och i andra delar av världen; ett land man inte gör affärer med, ett land man undviker, ett land som för flera generationer framåt kommer att förknippas med ett krig där man begick ohyggliga krigsbrott mot sitt eget broderfolk.
Demokrati och rättssäkerhet garanteras i Rysslands konstitution. Så må det vara, men icke desto mindre sitter idag mer än 20 000 oppositionella i fängelse. En skrämmande hög siffra. För regimen blir repressionen och en kraftigt nedskuren yttrandefrihet viktiga redskap för att fortsätta med kriget. Men förr eller senare kommer det nog att bli svårt att dölja krigets brutala verklighet. Och då kommer troligtvis allt fler ryssar börja fråga sig: till vilken nytta för vi detta krig?