Percival är död

MINNESORD. Opulens medarbetare Percival har avlidit efter en tids sjukdom. Vår kulturredaktör Clemens Altgård som känt Percival sedan 80-talet minns en författare och allkonstnär av internationellt format.

För en vecka sedan gick jag som vanligt in på Art Distribution Studios Instagramkonto. Det var det enda sociala medier-nätverk som Percival använde sig av. Till min bestörtning såg jag ett meddelande om att Percival somnat in. Jag borde ha anat oråd eftersom han inte hörts av de senaste veckorna, så som han brukade.

Eftersom jag befann mig i Malmö och Percival i Stockholm så brukade vi hålla kontakten genom telefonsamtal som ofta blev timslånga. Percival brukade inte sällan säga att vi borde göra en podd tillsammans. Om det var så att jag inte hade möjlighet att svara i mobilen brukade han tala in ett meddelande, gärna långt, som en poddsändning!

Ska något framhållas så är det hans rörliga intellekt och filosofiska djup samt, inte minst, humor. Om jag någon gång kände mig bekymrad eller nedstämd kunde ett samtal med Percival rädda dagen. Få personer jag känner kan uppvisa en sådan livsglädje i kombination med insikter i sakernas allvarliga tillstånd som Percival kunde ge prov på. Lägg därtill hans omfattande bildning och kunskaper. Han kunde fortfarande, vid sin relativt höga ålder, utan vidare recitera långa dikter av till exempel Saint-John Perse utantill.

Percival var född 1931 och kunde vältaligt berätta om sina kontakter med författare som Gunnar Ekelöf och Samuel Beckett eller en tonsättare som Karlheinz Stockhausen. Det var inte fråga om något skryt från Percivals sida utan det var helt enkelt den sfär han rörde sig i.

Han hette ursprungligen John Percival Backlund, men ville endast kallas Percival, något som svenska myndigheter hade svårt att acceptera. Det ska sägas att han aldrig kände sig riktigt hemma i Stockholm och Sverige. Ibland kunde han beskriva det som ett slags fångenskap, närmast. Fångenskap? Ja, på grund av en allt mer nedsatt syn som i det närmaste resulterat i blindhet kunde Percival inte resa på det vis som han tidigare gjort. Men världsresenären, som kände sig hemma i vilken världsdel som helst, höll humöret uppe genom meditation, andningsövningar och sina kulturella aktiviteter. Utöver att skriva komponerade han också musik och har även varit verksam som bildkonstnär, teaterman och koreograf.

Percival översatte också åtskilliga av världslitteraturens stora författare, till exempel Antonin Artaud, Samuel Beckett, William Blake och Nelly Sachs. Dessutom skrev han vissa texter på engelska och kände sig enligt egen uppgift hemma i såväl Mexiko som i New Mexico. Till sina hemtrakter räknade han även Languedoc i Sydfrankrike.

Hans eget författarskap resulterade i en rad betydande verk, på svenska och engelska. Den som vill ha en ingång till Percivals litterära och filosofiska universum kan förslagsvis börja med Tema på tiden (1971, återutgiven 2010) och pjässviten Människan X (1968). Eller någon av hans reseskildringar, som är av det ovanligare slaget, till exempel Orientalisk vagabond (1957) och Quetzalcoatls återkomst: ett mexikanskt äventyr (1983, i omarbetad nyutgåva 2011).

Percival var en av få kvarvarande sant visionära svenska författare på den här sidan millennieskiftet. Det märks inte minst i hans engelskspråkiga bok Letters to Shanti som utkom för fem år sedan. Som titeln antyder är det en bok i brevromangenren. Breven är ställda till Shanti som kan ses som en symbol för en kvinnlig kraft eller princip i tillvaron. Jag föreställer mig också att breven skrivits till konkreta kvinnliga mottagare, men i boken sammansmälter de till Shanti, som är ett sanskritord för fred, lugn eller vila. Det förekommer också i slutet av T S Eliots dikt The Waste Land. Utöver referenser till Eliot finns det i Letters to Shanti åtskilliga citat av Joyce och ordlekar i dennes anda.

Verklistan är omfattande så den som vill läsa allt av författaren har en diger uppgift framför sig. Men det kan vara mödan värt eftersom det rör sig om läsning som både skänker svindlande perspektiv och kommunicerar på högsta litterära nivå.

Den som går in på Percivals sajt kommer att mötas av fågelkvitter. Den särpräglade visionen om en bättre värld finns kvar. Som i den här texten han skrev för Opulens. Det är alltid en tröst även om sorgen och saknaden just nu tynger. Det är ett stort tomrum som Percival lämnar efter sig, men böckerna, pjäserna och musiken finns kvar. Mina tankar går nu till hans närmaste.