ONLYFANS. Coronaviruset har förändrat den traditionella sexindustrin och det inte nödvändigtvis till det sämre, menar Lars Thulin.
Nätet är intressant. Det definierar vår värld och leder utvecklingen. Det innebär att diktatorer får det jobbigt. De brukar svara med att stänga ned eller censurera nätet. Som under den arabiska våren. Eller Kinas förtvivlade försök att låsa ute den verkligheten som kommunistpartiet inte uppskattar.
Men det är inte bara ängsliga politiker som skakas av nätet. Moralister och fundamentalister får också problem. Faktiskt väldigt många som tillber något som slutar på -ism. Ett exempel kommer här och känsliga läsare varnas. För det handlar om sexhandel.
Porren har alltid varit teknikdriven. Höga Visan i Bibeln var så långt man kom för ett par hundra år sedan. Konstmuseer har länge fyllts med manliga konstnärers verk, besatta av kvinnokroppen. När fotokonsten blev var mans egendom kom de franska korten. Pinup-tidningar gav jobb i många tryckerier under början av förra seklet. När VHS kom exploderade tillgången på så kallade vuxenfilmer i videobutikernas hyllor.
I nätets ungdom var porren en stor del av utbudet. Och mycket av det som söktes på sajter som Altavista (någon som minns den?). Tillverkare av dockor i fullformat har fått åtskilliga beställningar från sexindustrin.
Sedan slog coronaviruset ner som en bomb. Det förändrade världen och vårt sätt att se på mänskliga kontakter. Den traditionella sexindustrin blev snabbt ett av offren. Aktörer i porrfilmer stod utan jobb. Oralsex med blått munskydd av papper? Nja. Klubbar som erbjöd striptease, posering och kanske något mer, stängdes. Tala om smittspridning.
Blickarna föll då snabbt på den brittiska sajten Onlyfans.
Blickarna föll då snabbt på den brittiska sajten Onlyfans, skapad 2016 av Timothy Stokely. Vid en första anblick förvillande lik Facebook och Instagram. Affärsidén var att ge flitiga aktörer en plats där vem som helst kunde få följare genom att lägga upp intressant material. Men Onlyfans hade två fördelar gentemot sina konkurrenter.
För det första. Det fanns en enkel möjlighet för de som levererade material, så kallade creators – alltså skapare – att ta betalt av sina följare. Antingen genom en prenumeration som löpte per månad eller på exklusivt material bakom en betalvägg. Upplägget juste för skaparen – 80 procent till denne, 20 procent till sajten. Där ges till och med instruktioner för hur skatt ska betalas.
För det andra. Allt var okej, utom det som bryter mot brittisk lag: våld, hot, förtal, pedofili med mera. Grönt ljus för hårdporr bara det inte blev koppleri, alltså ordnande av fysiska möten mot betalning.
Sajten blev mumma för en svältande sexindustri. Stjärnorna från den USA-baserade vuxenfilmen skapade snabbt konton. Men även glada amatörer tog sig in på marknaden med låga priser som argument. Det enda som behövdes var en smartphone med bra kamera och en hyfsad uppkoppling. Sedan kunde tjejerna, 90 procent av de skapare som erbjuder sex på Onlyfans är kvinnor, jobba hemifrån. Faktiskt från det egna sovrummet vilket Folkhälsomyndigheten torde älska.
Publiken älskade också idén. Nu har sajten över 150 miljoner fans och antalet skapare beräknas till 1,5 miljoner. Enligt tjänstens egna uppgifter har cirka fem miljarder dollar betalats till skapare. Allt är inte sex, långt därifrån. Matlagning, träningsprogram och allmän livsfilosofi finns det gott om. Men porren driver trafiken.
Stöd Opulens - Prenumerera!
Vad består det utbudet av? Till viss av klipp från traditionella porrfilmer med flera aktörer. Men stor del är det som branschen kallar JOI, Jerk Off Instructions. Kan översättas med onani-instruktioner men mer brutalt – runktips. Kvinnor lockar och förför med sina kroppar och sitt tal. Män, framför en skärm någonstans i världen, följer råden. En form av gör-det-själv från båda håll.
Onlyfans kan vara en gamechanger i sexindustrin. Samt göra den traditionella uppdelningen av köpare som förövare och säljare som offer oklar. Onlyfans kan vara exempel på en mer jämställd sexindustri. Hur kan jag hävda detta? Det finns flera skäl.
Ett är avsaknad av mellanhänder som tar hand om pengarna för sexarbetarnas jobb. Inga vidriga hallickar, inga slemmiga filmproducenter. Inget är heller olagligt. Vidare är det lönsamt för sexarbetarna – bara 20 procent till administration. Säkerheten är hög, ingen som helst fysisk kontakt eliminerar risk för rån och misshandel. Och smitta.
Handel med kroppar i sexuellt syfte kommer vi alltid ha. Den har getts olika namn och förbjudits på olika sätt sedan tidernas begynnelse. Men kommer aldrig utrotas. Inte så länge sexualiteten är en av våra starkaste drifter. Samt nödvändigheten att tjäna ett uppehälle finns.
Är sexet på Onlyfans omoraliskt, förnedrande, en objektifiering, ännu ett exempel på patriarkalt förtryck? Det får var och en avgöra genom att kika in i sig själv. Och på sajten.
Vem är offer? Tjejen i lugn och ro i sin säng i sovrummet med pengar som trillar in? Eller män ute i världen som betalar rejäla avgifter till dessa kvinnor de aldrig träffar? För att i ensamhet få tillfredsställa sig själva. Frågan är inte enkel. Jag ger inget svar. Men nu har jag ställt den.
lars.thulin@opulens.se
