LAG & MORAL. “Svåra lägen, osäkerhet, stress med mera kan förklara och kanske delvis förlåta, men inte alltid friskriva från ansvar.” Lars Thulin menar att det allmänna rättsmedvetandet skadas av att poliser och ordningsvakter inte ställs till svars oftare.
Vi ger poliser och i viss mån ordningsvakter ett våldsmonopol. För att samhället behöver yrkesgrupper som har rätt att bruka våld för allas vår säkerhet. Men med maktutövning krävs ansvar. I boken 25 skott av Gabriel Cardona Cervantes och Rune Engström beskrivs hur Eric Torell sköts av polisen. Slutsatsen är att detta ansvar inte alltid tas. Det är lätt att instämma.
Eric Torells död var ett exempel på när allt går åt helvete trots att alla handlar med de bästa intentioner. Men när flera saker går fel samtidigt blir facit ibland en katastrof. Eric Torell var 20 år, hade Downs syndrom, autism och en intellektuell nivå jämförbar med en fyraårings. Han älskade att leka och han älskade poliser. Tidigt en morgon i augusti 2019 gav han sig ut ensam i Vasastan i Stockholm med en leksakspistol i handen.
Han sågs av personer som blev skrämda då de trodde att vapnet var äkta. Polis larmades. De fick en felaktig uppgift att en känd våldsverkare som misstänktes ha sprängmedel bodde i området. Eric påträffades i dåligt ljus. Han vägrade släppa ”vapnet”, närmade sig istället polisen som uppfattade att han höjer pistolen. Polisen sköt 25 skott mot Eric. Tre träffade. Ett av de dödande sattes i hans rygg.
De tre poliser som sköt frikändes helt i efterföljande rättegång. Åklagaren ville få en fälld med en mild brottsrubricering om tjänstefel.
Exemplen är fler.
2020 i Solna stoppas en man med långt brottsregister av polis. Han hade färdats i en bil och när han skulle lämna den uppstod tumult, mannen gjorde motstånd. Det slutade med att en polisbatong trycktes upp i mannens anus, genom hans jeans. Våldet gav blödningar och omfattande skador. Händelsen utreddes. Polisen, vars batong hamnat i mannen, hävdade att mannen på något sätt måste ha satt sig på batongen. Åklagare tror helt och fullt på förklaringen och fallet lades ned.
Incidenten vid Hötorgets tunnelbana i Stockholm 2019 är känd. En mörk kvinna gravid i nionde månaden i sällskap med sin minderåriga dotter fastnade i en biljettkontroll. Hon slets av tåget av två biffiga vakter och trycktes brutalt ned mot en bänk på stationen. De filmbilder som finns är skrämmande. Alla tänkte övervåld. Utom åklagaren. På frågan hur vakterna kunde hantera en höggradigt gravid kvinna så våldsamt, svarade de att de inte såg att kvinnan var gravid. Visst, tillfälligt dålig syn kan drabba alla. Men att två personer missar en graviditet i nionde månaden… Men åklagaren trodde helt och fullt på väktarna, fallet lades ned.
Jag har inget emot poliser eller ordningsvakter. Tvärtom. De har ett jobb som går ut på att klara det som vi själva inte kan, vill eller vågar ta itu med. De i sin tur har dock ingen att lasta över problemet på. Utan måste bara fixa det! Nu!
Jag fattar även att de ibland tvingas fatta svåra beslut på delar av sekunder och detta i situationer då de inte har alla fakta. Sedan kan jurister, journalister och arga medborgare efteråt i lugn och ro analysera det hela vid sina skrivbord. Med alla relevanta detaljer kända. Men utan att behöva ta ansvar för händelsen i realtid då den uppstod.
Därför måste samhället begripa att saker och ting ordningsmakten gör inte alltid blir hundraprocentigt bra när det synas i en backspegel. Det märkliga är snarare att så mycket ändå blir bra. Vetskapen om yrkets utsatta läge gör också att en kåranda skapas, man skyddar varandra. Den finns i alla yrken.
Min slutsats är att vi måste ge ordningsmakten slack i systemet – inse att misstag är oundvikliga. Alternativet är att ingen våga göra något i trängda situationer. Det är oftast den allra sämsta metoden.
Men, och detta men är viktigt, lagen måste gälla alla. Svåra lägen, osäkerhet, stress med mera kan förklara och kanske delvis förlåta, men inte alltid friskriva från ansvar.
Det kan ibland kanske räcka med att straffet blir symboliskt.
Bara som ett tankeexperiment: vi har haft så kallad ungdomsrabatt i straffskalan även för svåra brott. Den som var under 21 år skulle behandlas snällare för att den var under 21. Tänk om vi skulle ha samma tankesätt för poliser och ordningsvakter. En rejäl rabatt för att de begått brott utan uppsåt och i samhällets tjänst.
Det viktigaste för rättsmedvetandet är nog att ordningsmakten döms för något någon gång, att samhället markerar. Påpekar att ett brott ägt rum. Det kan ibland kanske räcka med att straffet blir symboliskt. Fast idag gäller ofta fullständig förnekelse av åklagare och domstolar. Lagens väktare gör aldrig fel. Punkt slut.
De mest dramatiska och tragiska fall, som Eric Torells, leder till frikännande. De mest uppenbara och nästan parodiska, som batongen i anus, skrivs av. De mest fåniga undanflykter, som de i Hötorgets tunnelbana, sväljs av en åklagare. Som förmodligen inte accepterat undanflykter av samma kaliber från sina egna barn.
Detta skadar rättsmedvetandet. Det är synd för vi behöver många och bra poliser och ordningsvakter som vågar ta över allt det som vi inte klarar av. Poliser och ordningsvakter som samhället har förtroende för. Men de får aldrig ställas över lagen. Då går förtroendet förlorat. Kontraktet med medborgarna bryts. Följderna kan bli förödande.
lars.thulin@opulens.se
