POLITIK. I veckans krönika funderar Lars Thulin över vad telekomjätten Ericssons grundare skulle ha tyckt om den nuvarande företagsledningens fega knäfall för Trump.
Jag passerar ofta Lars Magnus Ericsson, bondsonen från Värmland som föddes 1846 och blev faderlös vid tolv års ålder. Men han lyckades hyfsat i livet. Nitton år gammal kom han till Stockholm och blev instrumentmakare. Tillsammans med Henrik Tore Cedergren grundade han 1883 det som blev världsomspännande svenska telekombolaget Ericsson.
Lars Magnus var en skicklig mekaniker och konstruktör samt industriledare, annars hade han inte lyckats. Men också en envis ensamvarg och en man som starkt misstrodde auktoriteter. Ingenjörer med fina betyg men avsaknad av praktisk kunskap gillade han inte. För mycket regler kring patent uppskattades inte heller, bland annat för att han själv inte drog sig för att knycka en god idé.
Han värnade anställda som gått den långa vägen och uppmuntrade dem. Därför var han uppskattad och respekterad av sina anställda och gav dem, för den tiden, bra löner och goda arbetsvillkor.
Vad skulle Lars Magnus Ericsson ha tänkt?
Hur kan jag passera honom så ofta? Jo, hans byst står nära min bostad på Telefonplan i Hägersten i södra Stockholm, utanför den fabriksbyggnad som fram till 2003 också var koncernens huvudkontor.
Varför tittar jag in lite extra i hans ansikte dessa dagar? Söker jag efter skam och ilska i blicken i den mörka metallen i skulpturen? Självklart, för jag undrar vad han skulle tänkt om sin skapelse som nu hånas och kritiseras för feghet, bristande moral och för att falla till föga för luddiga hot.
Allt handlar om den skamfyllda historien där Ericsson helt knäböjt för kejsar Donald Trumps krav på att bolag som vill ha kontrakt med den amerikanska staten måste stryka alla planer på att förbättra mångfald, jämställdhet och inkludering i sina bolag. Ericsson ändrade omgående sin skrivning i sin årsredovisning och tog bort dessa termer.
Jag tror Lars Magnus hade hatat detta – att inte våga gå sina egna vägar, och framförallt att falla till föga för personer med märkvärdiga titlar. Kanske ser bondsonen från Vegerbol utanför Grums samma sak som många av oss: att ledarskiktet i Ericsson är bredbenta, självsäkra och lätt nedlåtande män med fina titlar. Men att det är en tunn fernissa. Så när det blir jobbigt, förvandlas de till nervösa pojkar i kortbyxor som nästan kissar på sig av rädsla när skolgårdens värsta mobbare öppnar munnen. Och då, utan ett pip, gör exakt som han säger. Lars Magnus hade nog blivit rasande. Ändå har jag inte sett det i hans metallögon.
Det bästa för Ericsson?
Kanske hävdar hans nuvarande efterträdare i Ericsson att de agerar med tanke på bolagets bästa. Att det kommer lida stor skada om de inte gör som den diktatoriske presidenten kräver. Men få experter håller med. Inget tycks tyda på att bolag utanför USA behöver ha särskilt bråttom.
Det första skälet är Trumps ombytlighet som innebär att sanningshalten i hans utsagor ofta har en halveringstid som kan räkas i dagar istället för veckor.
Det andra är att omedelbart slicka marken Trump går på, kan vara skadligt på lång sikt. Om fyra år sitter en ny president i Vita huset. Någon som förhoppningsvis kommer att ägna mycket kraft åt att riva ner kejsardömet Donald byggt upp. Kommer denna nya regim vara särskilt imponerade av utländska storföretag som omedelbart knäböjde inför kejsaren?
För det tredje är andra företag i europeiska länder inte så räddhågsna som Ericsson. Det märks i Frankrike, som alltid haft en tuff och självständig politik. Både mot inhemska och internationella auktoriteter. Franska handelsdepartementet anser att Trumps krav är utan värde eftersom USA inte kan styra franska företags värderingar.
Ericssons ledning raserar varumärket
Ericsson har också gott om utländska kunder utanför USA. Att skamfläcken som omedelbar medlöpare till det som nu händer i USA klistras på svenska telekomjätten stärker inte synen på bolaget, dess affärsmoral och chanserna att vinna nya kontrakt.
För det kostar oerhört mycket pengar och tid att bygga upp trovärdigheten i ett varumärke som verkar internationellt. Det handlar om många miljoner kronor och ett arbete som kan pågå i decennier.
Att rasera en trovärdighet och bilden av ”det goda företaget” kan dock gå ytterst snabbt, ibland på bara någon dag. Som när några av Ericssons väsentliga värdegrunder skickades ut i glömskan med ett tryck på delete-tangenten. Vägen tillbaka blir lång.
Tillbaka till Lars Magnus Ericsson
Låt oss återvända till Lars Magnus Ericsson: han avskydde uppmärksamhet runt sin person. Så redan 1900 lämnade han bolaget och sålde några år senare aktierna i företaget. Återstoden av livet ägnade han åt sitt andra intresse, lantbruk, och köpte egendomar i bördiga Botkyrka.
Han är begravd i sydvästra hörnet av kyrkogården invid Botkyrka kyrka. Ingen sten utmärker graven. Så kanske är det inte i metallögonen på hans byst på Telefonplan som jag ska söka reaktionen på det som nu händer med Ericsson. Kanske är det på gräset som täcker den anonyma graven. Måhända kommer det inte växa lika bra som vanligt där i vår. För en kraftig försurning av jord försämrar växtligheten. Det är känt för en jordbruksexpert som Lars Magnus Ericsson, vars stoft finns nere i den marken.
lars.thulin@opulens.se
