Konsten att koka en groda

PARADOX. Lars Thulin skriver om den demokratiska paradoxen, att demokratin lätt kan avlägsnas med dess egna regler. Och hur förändringarna kommer smygande.

Högerextrema och totalitära regimer aspirerar, och får makt, på allt fler ställen i Västvärlden. De jobbar på tre spelplaner för att upphäva den parlamentariska demokratin och ersätta den med något som kan liknas vid diktatur eller autokrati.

Områdena är den fria pressen, kulturen och de oberoende domstolarna. Sverige styrs nu med fjärrkontroll av ett sådant parti, Sverigedemokraterna. De är bredbenta, högljudda, skickliga och jobbar långsiktigt. Svensken i allmänhet tycks inte reagera. Eftersom många tycker att Jimmie ändå inte är så farlig, utan en schysst vanlig kille. Som vill leva ett bra liv med billiga plastkassar i matbutiken och låga priser på drivmedel.

Det som händer oss nu är det samma som för grodan som inte kryper ur kastrullen på spisen, eftersom vattnet värms så långsamt. Fast plötsligt kokar det. Samma med många svenskar – vi tänker på vårt, kramar huvudkudden och somnar om. När vi vaknar kan det, precis som för grodan, vara för sent. I vårt fall innebär det att den parlamentariska demokratin som vi känner den är avskaffad. Allt enligt den demokratiska paradoxen, att demokratin lätt kan avlägsnas med dess egna regler.

För SD är inget vanligt parti. Jimmie Åkesson är ingen vanlig politiker. Han och partiet drivs enligt exakt samma agenda som Donald Trump i USA, Jair Bolsonaro i Brasilien, Victor Orban i Ungern och Erdogan i Turkiet. Deras mål är att utrota ett politiskt system de dömer ut som mesigt, fjolligt och demokratiskt.

SD höll igen i valkampanjen för att inte skrämmas. Och lyckades. Men allt talar för att det var den sanslösa lögnen om tio kronor billigare diesel vid pumpen, som fick vågen att tippa över till deras fördel.

Ebba, Johan och Uffe fattade inte att de var totalt lurade. De hann inte krypa ur den kokande kastrullen.

Inte nog med det. Genom ett märkligt avtal, Tidölagen, regeras nu landet av ett nyssnazistiskt parti som efter en whiskyindränkt natt på det anrika slottet fick igenom mer än de själva hoppades. Och dessutom slapp några som helst ansvarspositioner. Utan kan fortsätta att hävda att man är utanför det så kallade etablissemanget, det som partiet hatat under hela sin existens. Bestämma allt utan att ta ansvar. Operationen är oerhört skicklig, det måste medges. Ebba, Johan och Uffe fattade inte att de var totalt lurade. De hann inte krypa ur den kokande kastrullen.

SD:s framfart på mediernas och kulturens område är kända. Journalister som rapporterar ”fel” ska få löneavdrag. Och SD ska bestämma vilka som ska framträda på bibliotek.

Mest allvarligt är ändå angreppet på rättsapparaten. Och det är enklare att göra här än i andra mogna demokratier. Traditionellt vilar makten i ett land på tre suveräna pelare: en verkställande (regeringen), en beslutande (parlament) och en dömande/granskande (domstolar och rättsväsende.)

Fast Sverige har ingen riktigt dömande instans när det gäller hur landet sköts. Andra nationer har det som kallas författningsdomstolar. Och så fungerade också Högsta Domstolen i USA innan Donald Trump gjorde allt för att politisera den.

Vad har Sverige? Ett konstitutionsutskott (KU) som även i sin ursprungliga form var tandlöst utan några möjligheter att utdöma verkliga straff. De senaste åren har denna institution urvattnats och nästan förlöjligats, inte minst på grund av SD:s agerande. För partiet har inte sett någon fråga som för oväsentlig för att inte dras inför KU. Som därför fått ägna sig åt trams. 

Samma med misstroendeförklaringar, ett i grunden mycket kraftfullt vapen mot en regering och ministrar. Men SD, med de övriga blåbruna som gläfsande knähundar i släptåg, har gjort meningslösa anmälningar. Där man vet att chansen att vinna är obefintlig. Ren och meningslös populism.

Allvarligast är agerandet av Richard Jomshof, SD. Han är ordförande i justitieutskottet, det finaste juridiska jobb man kan ha i Sverige efter att vara justitieminister. Så Jomshofs hela kraft borde läggas på att vårda och stärka vårt rättssystem. Han gör tvärtom. I princip hånar han och förlöjligar våra grundlagar.

Han började med att, innan han fått jobbet, antyda att det hade förekommit fusk om de blåbruna inte kom till makten. Han ifrågasatte vår demokratiska process. Allt förstås en blåkopia från den person som var SD:s stora hjälte  fram till stormningen av Kapitolium, Donald Trump. Men när SD kom till makten, då nämnde Jomshof inte valfusk med ett ord. Bara ”de andra” kan sålunda fuska. Helt i linje med läromästaren Donald Trumps sätt att tänka och resonera.

Jomshof har missat att myndigheter sköter sig själva i Sverige och att det är domstolar som dömer. Inte politiker. (Ändå är karln lärare i samhällskunskap!) SD vill annorlunda. I likhet med Trump, Orban, Bolsonaro och Erdogan.

Så Jomshof har recenserat domar och domstolars utlåtande. Partiet har också gett sig in i polisens personalpolitik i samband med den tragiska Löfving-affären.

SD arbetar efter principen att går det så går det. Och går det, så flyttar man fram till nya positioner. Precis som när gaslågan skruvas upp under kastrullen med grodan. Men de som sitter i marionettregeringen vågar inte säga ett ord. För då blir husse Jimmie, han som sköter spisen, jättearg. Då blir det jobbigt. Fast värmen stiger nu snabbt i kastrullen.