VETT & ETIKETT. “När någon oförskyllt drabbas av något hemskt går det inte att skratta. Däremot kan det vara befriande att få åtminstone dra på munnen åt något eller någon som är så inihelvete envetet ond,” skriver Katrine Hamori.
[SOCIAL]
När någon oförskyllt drabbas av något hemskt går det inte att skratta. Däremot kan det vara befriande att få åtminstone dra på munnen åt något eller någon som är så inihelvete envetet ond
Schadenfreude. Ja, det är tyska. Amerikanarna slår sig för bröstet och säger att de minsann inte har något ord för skadeglädje på engelska. Man måste göra en hel mening av begreppet, som vi svenskar har ett enda ord för, så att det framgår vad schadenfreude betyder. Alltså förklarar man ordet som att glädja sig över andras olycka, eller något åt det hållet. Men det är verkligen inget att yvas över att man saknar ett speciellt ord som betecknar något som måste vara ett uttryck för något verkligt otrevligt. Den sydafrikanske komikern Trevor Noah tycker de flesta är mycket rolig. Man tittar på honom om och om igen och skrattar lika hejdlöst varje gång. Han skämtar aldrig nedsättande eller vulgärt. Hans utgångspunkter är alltid att skämta om stereotyper. Som till exempel om varför aliens på film aldrig visar sig i Sydafrika utan alltid dyker upp på ställen som New York. När de flyger i sina spaceships över Sydafrika säger ”Det verkar som om engelsmännen hunnit före oss.För en svart sydafrikan är det okej att dra skämt om kolonialism.
Ordet schadenfreude tar Noah till när han beskriver hur han får för sig att testa sina tysk-kunskaper när han ska beställa en hamburgare i Tyskland och gör det på ett sätt som får det att låta som om han härmade Hitlers sätt att tala. Alltså med mycket hög röst och stridslystet tonfall. Den stackars servitrisen blir helt förskräckt och hans tyske kompis förklarar för honom att han framstår som ” a black Hitler.” Detta säger då Noah gav honom schhadenfreude.
Här är åsiktskorridoren trång.
Jag kan inte annat än undra över om samma scen hade varit möjlig i Sverige. Svaret är naturligtvis att det hade det inte. Här skämtar man inte om svarta och framförallt inte om Hitler. Här är åsiktskorridoren trång och ingen ska få för sig att med ett skämt tränga sig förbi, hur intelligent humorn än må vara. Vi har ingen komiker som ens når Trevor Noah upp till anklarna.
Det kan verka som om amerikanarna saknar självinsikt när det gäller begreppet schadenfreude som alltså inte har något motsvarande ord på engelskan. Att vi på svenska har ett ord som är en exakt översättning, nämligen skadeglädje, betyder inte att bara för att man har en benämning på något så är det vanligt förekommande. Saknas ordet betyder det inte att företeteelsen som det betecknar inte finns. Man behöver bara titta på det omåttligt populära programmet America`s Funniest Home Video som också visas på svenska teve, för att förstå att om inte skadeglädje finns som ord, så finns det sannerligen som företeelse i Amerika.
Oavbrutet visas alltså korta sekvenser där överviktiga drattar på ändan när stegen under dem brakar, när små barn trillar rakt ner i kartongen för att de vill ha en sak som de tror finns inuti den och istället dunkar huvudet i golvet eller tonårskillar som tror sig kunna skejta nerför ett trappräcke och istället får järnräcket i grenen.
Det är alltså helt okej att slänga upp mobilen och filma istället för att hjälpa den stackare som råkat illa ut. Inte sällan hör man till och med hur någon i bakgrunden skrattar rått åt den som slagit sig illa. Det här är sannerligen skadeglädje i sin prydno och till råga på allt kan den elaking som filmat den olyckliga, vinna en stor summa dollar. Och detta visas alltså på svensk teve. Visserligen på en kanal som inte många tittar på, men ändå.Det här med att man inte kan skämta om en specifik företeelse är så känsligt att det inte finns något speciellt ord för det. Vad kallar man det när något är så sårigt och så obearbetat så man absolut inte kan skämta om det. Kanske skulle man kalla det för rädsla. När man inte är riktigt hundra procent säker på något, då tiger man hellre. Lite som att aldrig fråga någon; älskar du mig? om man inte är alldeles helt säker på svaret. Alltså frågar man inte, hur gärna man än skulle vilja eftersom man är rädd för reaktionen. Så kan det väl också vara med sådant som rasism, antisemitism och antiziganism. Finns det någon komiker i Sverige som skulle våga sig på att skoja till det om Hitler? Nix, skulle inte tro det. Sverige har trots allt kanske ännu inte gjort upp med var vi står i de frågor som vi inte skämtar om.
Det är en urgammal fråga; finns det saker som man inte kan skämta om? Vissa säger att det beror ju på hur man lägger upp skämtet och att det finns humor i allt och att man därför både kan och ska lyfta fram det och kanske lite småfräckt kalla det för ironi eller svart humor. Men det kan omöjligt finnas humor i dödliga sjukdomar eller kvinnomisshandlare och följdriktigt inga skämt om det.
När någon oförskyllt drabbas av något hemskt går det inte att skratta. Däremot kan det vara befriande att få åtminstone dra på munnen åt något eller någon som är så inihelvete envetet ond och som sedan står där avklädd och förnedrad, eller som Hitler som drömde om ett Stor-Germanien och ansvarade för miljoner och åter miljoner människors död, och själv slutade som en hög aska som de amerikanska soldaterna sopade upp utanför bunkern i Berlin. Kan det vara så enkelt som att det bara är vinnarna som får dra skämten?
info@opulens.se
