PRESIDENTVAL. Joe Biden har hoppat av och Demokraternas presidentkandidat blir av allt att döma istället Kamala Harris. I kampen om Vita huset framstår en oberoende kandidat som ett möjligt alternativ: Robert F Kennedy Jr. Det menar historikern och författaren Lars Gunnarsson.
I det senaste årets många opinionsmätningar har Robert F Kennedy Jr (RFK Jr) haft ett relativt starkt stöd. Han har varit den främste kandidaten bland väljare under 45 år, han är starkt bland invandrargrupperna och han är givetvis den främste kandidaten bland de väljare som är oberoende, och som alltså inte har registrerat sig som varken demokrater eller republikaner. Allt detta talar för att han blir en “runner-up” i valet i november.
Medierna och opinionsinstituten har utgått från att Joe Biden och Donald Trump skulle bli de två huvudkandidaterna, med ignorerande av Robert F Kennedy Jr. Men varken demagogen Trump eller den knarrige gamle Biden attraherade en väsentlig del av väljarkåren. I stället har den unge och vitale Robert F Kennedy Jr framstått som ett gångbart alternativ.
Vicepresident Kamala Harris inträde på arenan ändrar förutsättningarna något till Robert F Kennedy Jr:s nackdel. Han kommer att tappa färgade väljare till henne, röster som Biden inte skulle ha fått. Harris ser ut att få ett gott stöd som ersättare för Biden, då många av de delegater till partikonventet i augusti hade bundit sig för Biden, har förklarat sig villiga att istället stödja Harris. Det demokratiska partiet kan göra en sådan tolkning av spelreglerna eftersom inga andra demokratiska kandidater lyckades i primärvalen. Då faller sig valet av Harris naturligt.
Om partiet kröner Harris i en förhandsnominering, förlorar partikonventet något av sin mening. Syftet med ett konvent är, historiskt sett, att delegater från hela landet möts och nominerar sin partikandidat genom omröstningar mellan olika kandidater. Men primärvalen är numera så många att en kandidat kan säkra en nominering innan konventet, vilket har reducerat dessa till kröningsfester.
Det finns också argument som talar emot Harris kandidatur. Delegaterna till konventet är valda för att stödja Biden och är därmed inte automatiskt bundna till Harris, eftersom väljarna i primärvalen aldrig röstade direkt på henne. Dessutom kan vicepresidentkandidater med fördel utses på konventen. Det hade alltså varit fullt möjligt för Biden att i augusti byta ut sin parhäst och välja en annan än Harris. Harris har inte blivit vald av väljare vare sig till vicepresident eller till presidentkandidat, bara utsedd. Om hon ändå blir det demokratiska partiets kandidat, blir valet i november den första gången som väljarna får ta ställning till henne. Då har hon glidit in lite väl enkelt.
Kamala Harris blev för fyra år sedan utvald som Bidens parhäst, därför att hon skulle locka väljare bland kvinnor och färgade, inte därför att han var ett presidentämne. Valet av parhäst handlar alltid om att bredda huvudkandidatens väljarbas. Robert F Kennedy Jr har gjort likadant, valt en kvinna med asiatiskt påbrå, Nicole Shanahan, för att locka väljare bland kvinnor och asiater. Därmed breddar han sin väljarbas.
Opinionsmätningar
Eftersom opinionsinstituten oftast bara mäter ställningen mellan två huvudkandidater, är det svårt att sia om Robert F Kennedy Jr:s reella chans. Innan Bidens avhopp såg det ut så här vid jämförelser två mot två: Trump skulle slå Biden, Robert F Kennedy Jr skulle göra det med större marginal, och Trump skulle slå RFK Jr knappt. Det senare tedde sig ologiskt, men väljarna hade olika preferenser beroende av vilka två de hade att välja emellan. När alla tre mättes – som om det var ett verkligt val – hade Trump vunnit knappt och Biden hade kommit tvåa knappt före Robert F Kennedy Jr. RFK Jr hade tagit väljare både från Trump och Biden, men mest från Biden. Robert F Kennedy Jr låg runt 20 procent av väljarkåren när alla tre jämfördes.
Om vi nu antar att Harris övertar Bidens väljare och därtill får en skjuts i sin kampanj, blir ställningen mellan Trump och Harris jämnare än vad den var mellan Trump och Biden. Mätningarna är många, komplicerade och lätt förvirrande. När Biden började att vackla gjorde Zogby Strategies en mätning som visade att Robert F Kennedy Jr skulle slå Trump klart om det var val bara mellan dessa två. Efter Harris inträde är det svårt att kortsiktigt skaffa sig en säker bild av utgången i ett val mellan tre. Med Biden kvar i racet hade Robert F Kennedy Jr haft ett ypperlig möjlighet att åtminstone bli tvåa i presidentvalet, men nu är det mer osäkert.
En sak är klar: Räkna inte bort Robert F Kennedy Jr.
Kennedy spekulerade
Vi tar det från början. Redan för mer än ett år sedan spekulerade Robert F Kennedy Jr i den situation som sedan uppkom, att Biden skulle ifrågasätts på grund av sin ålder. När RFK Jr då anmälde sig som kandidat för det demokratiska partiet, fick han genast runt 15 procent av väljarstödet.
Robert F Kennedy Jr såg alltså en chans att kandidera för partiet i förhoppning om att Biden skulle inse det hopplösa i situationen och göra som president Lyndon Johnson gjorde 1968, när RFK Jr:s far Robert F Kennedy utmanade honom. Johnson kastade omedelbart in handduken – och kanske skulle Biden göra likadant. Om inte, räknade Robert F Kennedy Jr med att göra som sin farbror Edward ”Ted” Kennedy gjorde 1980: utmana den sittande presidenten från det egna partiet – i det fallet Jimmy Carter – och ta sin kampanj hela vägen till partikonventet. Farbror Edward fick där sträcka vapen och det är troligt att RFK Jr också hade fått göra det på årets demokratiska partikonvent, om han hade löpt denna lina.
Det är sällan lyckosamt att utmana en sittande president från sitt eget parti, så demokraterna gjorde omedelbart klart för Robert F Kennedy Jr att de inte ville ha honom som en utmanare till Biden. Och nu har vi hamnat i den situation som RFK Jr först spekulerade i – partiet har tvingats att kasta in en annan kandidat än Biden i ett sent skede. Tyvärr hamnade Robert F Kennedy Jr tidigt utanför spelet och han tvingades i höstas att anmäla sig som oberoende kandidat. Han vände partiet ryggen och kallar tvåpartisystemet ”korrupt”. Han har eldat på i sin kampanj med outsinlig energi och han har befäst sin ställning bland väljarna. Stödet har ökat till över 20 procent.
Om Biden hade fortsatt och förlorat stort mot Trump, hade Robert F Kennedy Jr kunnat säga till det demokratiska partiet: ”Vad var det jag sade? Hade det inte vari bättre med mig än med Biden?” Nu får han inte det nöjet eftersom partiet har kastat in en ersättare.
Oberoende kandidater har deltagit förr i amerikanska presidentval och mest varit störande inslag för någon av huvudkandidaterna. I valet 1992 tog högermannen Ross Perot många väljare från republikanen George Bush den äldre och banade därmed väg för demokraternas Bill Clinton. Perot fick runt 20 procent av väljarstödet och det omöjliggjorde för Bush. Det är ovanligt med en så pass framgångsrik oberoende kandidat, men Robert F Kennedy Jr blir något liknande.
Nyhetsmedierna
Nyhetsmedierna i USA har hittills inte sett ljust på Kennedys kandidatur. Medierna räknas till etablissemanget och förmedlingen av politiska nyheter har tydliga värderande inslag. Denna tendens i nyhetsmedierna kan definieras så här: Medierna rapporterar inte om verkligheten såsom den är, utan som man vill att den ska vara. En etablerad nyhetskanal som det självuppblåsta CNN kan bestämma sig för att ignorera Robert F Kennedy Jr, på samma sätt som den väljer att överrapportera om det som kanalen anser vara Trumps alla fel och brister. Säga vad man vill, men det är inte neutralt. CNN har valt att ignorera JFK Jr. Han anser sig vara “censurerad” av kanalen och att de etablerade medierna är lika korrupta som tvåpartisystemet i sig, liksom den av lobbyister infekterade huvudstaden Washington DC. Robert F Kennedy Jr skräder inte orden.
När Robert F Kennedy Jr har porträtteras i svenska medier, har skribenterna tagit efter den bild som de amerikanska medierna har förmedlat. Man tar upp ovidkommande saker som att han en gång i tiden testade heroin. Sådant brukar numera passera tämligen obemärkt i väljarleden. Det sägs också att RFK Jr är kritisk mot covid-vaccinering. Det är inte sant. Han är inte ”anti-vaccin”, däremot är han för valfrihet, ”pro-choise”. Vaccinering får inte påtvingas offentliganställda, menar han. Under pandemin var han emot en total nedstängning. Han drev med andra ord en tämligen ”svensk” linje. Dessutom har han satt fingret på en känslig sak, nämligen de stora ekonomiska intressen som fanns bakom de världsomfattande vaccineringsprogrammen. Det har givit honom epitet ”konspirationsteoretiker”, vilket förstås är överdrivet. Men i medierna görs detta till huvudsak i bedömningen av hans presidentkandidatur.
Det är fel att underskatta Robert F Kennedy Jr:s chanser. I alla tider har de politiska, militära, ekonomiska, mediala och ideologiska etablissemangen ignorerat individer med nya politiska idéer – och alltför sent insett sina misstag. I valet för åtta år sedan gav CNN och andra nyhetsmedier full uppmärksamhet åt alla de politiskt etablerade kandidaterna – och så var den där fastighetskillen Trump också, som ingen tog på allvar. Vi vet hur det gick.
RFK Jr går sin egen väg
Robert F Kennedy Jr är näst äldste son till Robert F Kennedy, justitieministern och senatorn som mördades under sin presidentvalskampanj 1968, och brorson till president John F Kennedy, som mördades 1963. Han har trots denna familjehistoria länge nekats livvaktsskydd av Secret Service, och har först nu efter attentatet mot Trump beviljats sådant skydd på inrådan av Biden, som tänkte om på den punkten.
Robert F Kennedy Jr är advokat med miljörätt som specialitet. Han är den lille mannens representant, liksom sin far en tribun för underklassen. RFK Jr har dock inte ett obetingat stöd av familj och släkt. Hans syskon har haft andra värderingar i en rad frågor, särskilt i det som rörde pandemin. Robert F Kennedy Jr har alltid gått sin egen väg. När hans syskon för några år sedan starkt ifrågasatte benådningen av deras fars mördare Sirhan Sirhan framhöll de att en benådning förutsätter en mördares uttalade ånger, och något sådant hade de inte uppfattat. RFK Jr tänkte tvärtom. En dag ringde han hem till mördarens bror Munir för att diskutera saken. Munir kände genast igen den raspiga rösten i telefonen. Robert F Kennedy Jr berättade att han stödde en benådning.
Kennedyideologin
Robert F Kennedy Jr företräder i huvudsak en traditionell kennedysk ideologi, där ekonomisk och social rättvisa alltid har varit ledmotivet, och där medel- och arbetarklass står i fokus. Dessa klasser är dock inte nödvändigtvis detsamma som liberal vänster, utan är till stor del det motsatta: konservativ höger. Dessa väljare kan röra sig fritt mellan den republikanske Trump och den oberoende Robert F Kennedy Jr. (Samma mönster ser vi i Sverige, där arbetarröster lika gärna kan gå till SD som till S.) Både Trump och RFK Jr gör sig till talesmän för “den lille mannen”, båda vill ge röst åt den som ingen röst har, mot etablissemanget, mot storfinansen, mot lobbyisterna i Washington och mot ”det miltärindustriella komplexet”.
Både Trump och Robert F Kennedy Jr angriper etablissemanget utifrån. Det är inget nytt i amerikansk politik, snarare ett vanligt kampanjknep. Man kommer att tänka på jordnötsodlaren Jimmy Carter och Hollywoodskådespelaren Ronald Reagan.
Trump tjänade länge på att hålla sig utanför de tv-sända debattkäbblen. Det har även RFK Jr gjort, även om det i hans fall inte har varit en självvald strategi. Han var i förstone besviken på mediernas kyliga hållning, men tar nu tillfället i akt att förklara sig oberoende av dessa, för han räknar med att nå väljarna ändå.
Tvåpartisystemet
Familjen Kennedy förknippas med det demokratiska partiets liberala och progressiva vänsterflygel, men så enkelt är det inte längre. RFK Jr står delvis för samma värderingar som Trump. Liksom Trump luckrar han upp partisystemet, men från andra hållet. Politik i USA är mer pragmatisk än ideologisk, höger och vänster finns inte på samma sätt som i Europa. Partierna är valmaskinerier som uppstår med jämna mellanrum när det är val.
Tvåpartisystemet har alltid varit rörligt. Vid tiden för inbördeskriget var republikanerna det progressiva partiet. Sedan svängde det och rollerna blev ombytta, republikanerna blev det konservativa partiet (med undantag av sydstatsdemokraterna, som länge var de allra mest konservativa, en rest från inbördeskrigets dagar). Det demokratiska partiet har i modern tid varit ett parti för arbetar- och medelklass, och för det liberala etablissemanget, medan det republikanske partiet har varit ett konservativt parti för de välbesuttna. Nu svänger det igen. Donald Trump har omvandlat republikanerna till ett parti för medel- och arbetarklass. Det betyder att han och den partiobereonde Robert F Kennedy Jr konkurrerar om samma väljare.
Utrikespolitik
Liksom Trump vill RFK Jr minska på USA:s militära engagemang i utlandet. Robert F Kennedy Jr motsätter sig att USA uppträder som världspolis inblandad i det ena kostsamma kriget efter det andra, ty ett lands styrka ligger inte i dess militärmakt, utan i dess moraliska styrka. Här låter Kennedy som Jimmy Carter gjorde en gång i tiden och detta slags utrikespolitik gick inte alls hem då. Men för RFK Jr är det absurt att USA har 800 militärbaser runt om i världen, en rest från kalla kriget.
Robert F Kennedy Jr vill inte heller att USA fortsätter att uppträda med segrarfasoner efter det kalla kriget, eftersom det är provocerande för andra stormakter, däribland Ryssland. Och här kommer vi osökt in på Ukraina. RFK Jr:s lösning på den pågående konflikten påminner om hans fars och president John F Kennedy politik gentemot Sovjet under Kubakrisen 1962. Alltså, USA ska inte provocera Ryssland med militär närvaro inpå detta lands gränser i utbyte mot att Ryssland drar sig tillbaka från Ukraina och låter FN:s fredsbevarande styrkor kontrollera den ryskspråkiga östra delen av Ukraina tills vidare. I det sammanhanget vill han dra ned på USA:s militära stöd till Ukraina. Beträffande Mellanöstern kommer RFK Jr inte att göra om sin fars ödesdigra misstag och framstå som enbart en Israelvän.
Minskade militärutgifter till förmån för satsningar på infrastruktur, hälsovård och barnomsorg, det vill säga på förutsättningarna för en god nationell ekonomi, är Kennedys andra käpphäst. Medan Trumps slogan är ”make America great again” är Kennedys ”make America strong again”.
Ekonomi och andra frågor
När det gäller ekonomin ondgör sig Robert F Kennedy Jr över storbolagens och lobbyisternas stora inflytande i Washington, som enligt honom sänker levnadsstandarden för vanligt folk. Han vill stärka fackföreningarna gentemot bolagen och han vill säkra gränserna och stoppa den illegala arbetskraft som väller in i landet och sänker lönenivån. I likhet med Trump vill han se krafttag mot den illegala invandringen och mot de brottskarteller som har smuggling av människor över landgränsen som affärsidé. Dessa invandrare hamnar utanför socialförsäkringssystemen, hälsovården, skolan och den kontrollerade arbetsmarknaden. En slapp gränskontroll gynnar ingen i långa loppet. En och halv miljoner migranter sitter fast i asylprocessen och det finns tusentals föräldralösa barn vid gränsen mot Mexiko.
Han vill ha en skärpt gränskontroll av ”humanitära skäl”, som han säger, för situationen är ohållbar. Nyckeln till en bättre framtid för dessa individer ligger enligt honom i att USA samarbetar med sina latinamerikanska grannländer och utvecklar dem ekonomiskt.
Robert F Kennedy Jr vill även ta krafttag mot miljöförstöring. Han vill begränsa oljeutvinning och gruvdrift. Han har som advokat företrätt medborgares rätt mot stora bolag som har begått miljöbrott. Han är orädd för storfinansen. Han vill att amerikanarna ska bli bättre på återvinning och han vill restaurera regnskogar och havsmiljöer. Han är en miljökämpe.
Han vill upprusta nedgångna stadskvarter med offentliga bidrag som uppmuntrar invånarna att göra egna insatser. På den punkten repriserar han en av sin fars hjärtefrågor. När det gäller hälsopolitiken vill Robert F Kennedy Jr, också i likhet med Trump, vidta åtgärder mot överförskrivningen av läkemedel, ett allvarligt problem i USA.
Valåret 2024 i USA är redan händelserikt. Om Robert F Kennedy Jr inte lyckas i valet, kommer han ändå att ha etablerat sig så mycket i väljarnas medvetande att vägen till Vita Huset ligger öppen för honom 2028 och då möjligen tagen till nåder av det demokratiska partiet.
Det är osannolikt att Robert F Kennedy Jr släpps in i värmen igen, men en kovändning från både partiet och RFK Jr är i princip möjlig. Relationen är nämligen mycket frostig.
Om Robert F Kennedy Jr lyckas bra redan i år skulle mycket ställas på ända. Det skulle till och med kunna vara den första spiken i tvåpartisystemets kista.
info@opulens.se
