Hon var före Florence Nightingale

PIONJÄR. Under pågående pandemi hyllas Florence Nightingale som den första kvinna att bana väg för den moderna läkekonsten med sina revolutionerande hygienreformer. Jag påstår att Margaret Ann Bulkley, alias James Barry, borde få dela på den kakan, skriver Helene Wahlström.

Det elementära är tvål och vatten – då som nu. Men är det verkligen rimligt att ge Florence Nightingale hela äran utan att hänvisa till hennes föregångare? Det tvistas rejält om när pionjären Margaret Ann Bulkley föddes men någon gång mellan år 1789 – 1799 ska hon ha lämnat sin mors livmoder. Däremot vet man med säkerhet att Florence Nightingale krystades fram år 1820 vilket gör Bulkley som mest 31 år äldre en Nightingale.

Bulkley kom från relativt fattiga förhållanden. Tillsammans med sin mor reste hon från Irland till moderns bror, James Barry i London. Barry, som var konstprofessor hade ett stort nätverk där bland andra general de Miranda från Venezuela och den kända antikvarien, Lord Buchan ingick. General de Miranda förstod snabbt att Bulkley var ett alldeles särskilt ingenium och slog därför upp dörrarna till sitt privata bibliotek, för henne.

När hon odlat sina kunskaper började vägen till ett liv som kirurg i den brittiska armén – men det skulle kosta. Genom en välplanerad konspiration med morbroderns vänner svidades Margaret Ann om till ung man för få möjlighet att läsa på universitetet. Hon tog sin morbrors namn och med hjälp av dennes arv började hon sina studier på den medicinska fakulteten i Edinburgh år 1809.

Studierna klarade hon med bravur och efter universitetsutbildningen var det tänkt att James Barry skulle få bli Margaret Ann Bulkley igen. Tanken var att hon skulle till Venezuela, där kvinnor tilläts läsa medicin. Men planerna gick om intet då general de Miranda togs till fånga i Spanien och dog i fångenskap. Margaret Ann blev nödgad att behålla sin pseudonym och ta nya steg i en annan riktning.

Med kortklippt pojkfrisyr, handdukar instoppade i paraduniformens ärmar och nio centimeter höga platåskor tog hon klivet in i den brittiska armén.

Med kortklippt pojkfrisyr, handdukar instoppade i paraduniformens ärmar och nio centimeter höga platåskor tog hon klivet in i den brittiska armén. Först som assistent för att vidare steppa upp till att bli krigskirurg. Hennes första anhalt var slaget vid Waterloo därefter började hennes karriär få fart. I Kapkolonin, Sydafrika införde hon strikta hygienrutiner och granskade det sydafrikanska vattensystemet för att förhindra korrosion i vattenledningarna. Samtidigt försökte hon strukturera upp läkemedelshanteringen med idén om att receptbelägga arsenik och opium.

Doktor Barry var på många sätt ett unikum.

Charles Dickens lär ha sagt att Barry var en excentrisk person både till det yttre och inre med sina höga hattar, plymer och inte minst eftersom hon alltid reste med en svart betjänt och sin hund Psyche. Dessutom var hon en charmör bland kvinnorna, en bra danspartner i sin armékostym och lika skicklig med värjan som med kirurgkniven.

Men trots skarpt sinne och social kompetens blev Doktor Barry hånad när hon gick emot strömmen och behandlade de mest utsatta; leprasjuka, fångar, slavar och psykiskt sjuka. Och inte blev det bättre när hon ville förbjuda marscher och parader för soldater för att skydda dem från koleraepidemin. Istället för att hyllas för sin särbegåvning entledigades hon från sina uppdrag gång på gång.

Under sin livstid skrev hon värdefulla vetenskapliga artiklar kring behandlingen av gonorré och syfilis. Hon predikade om vikten av näringsrik och varierad kost (hon sades själv vara vegetarian), hygien, egenvård, motion och frisk luft. Barry lade också fram en kampanj mot smittkoppor, något som England inte skulle ta till sig förrän 20 år senare. Hennes insikt om hygien gjorde att hon kämpade för att patienter skulle få vård i egna baracker för att förhindra smittspridning och insisterade på att sängkläder skulle brännas efter användning.

Så kom Florence Nightingale in i bilden. Nightingale och Barry träffades på Krimhalvön år 1855 – då hade Barry studerat på universitetet och vårdat svårt sjuka patienter genom både epidemier och gräl med kollegor – i cirka 42 år.

När societetsdottern Nightingale landade på Krim hade hon gått en tremånadersutbildning i omsorg och hunnit praktisera sina färdigheter i två år. För att verka inom sjukvården gjorde båda personliga avkall, Barry i manskläder och Nightingale ogift.

De hade samma mål, de stred för en bättre sjukvård. Nightingale som sträng reformator med tydliga råd till myndigheter, samma som Barry stridit för. Båda var starka personligheter som fick utstå mycket spe för sina strider och hamnade ofta i konflikter. Trots det – eller kanske därför – kom de aldrig överens.

Nightingale lär ha sagt att hon aldrig stött på någon kallare än Barry som i sin tur tyckte att Nightingale kom med floskler och inte var tillräckligt påläst. Att Nightingale sedan skrev reformer och utvecklade vården är ju såklart lyckosamt för oss idag. Men jag blir personligt upprörd när man påstår att det var hon och inte Margaret Ann Bulkley, alias James Barry som banat väg för dagens hygienrutiner.

Samma år som England utexaminerade sin första kvinnliga läkare, år 1865, dog generalläkaren James Barry. Chocken var stor då man under den tunga armékostymen upptäckte att hon var en kvinna.

Kanske var det så att chocken över Doktor Barrys kön nödgade det viktorianska samhället att osynliggöra Margaret Ann Bulkleys gärningar? Så att hennes tydliga avtryck ändå inte gav henne den uppmärksamheten som hon förtjänar. Den hyllningen fick Florence Nightingale.