HEDERSVÅLD. “I det strikt muslimska Bangladesh tilläts kvinnorna inget ett eget liv, inget ägande. Där kan inget tas ifrån dem. Men de har en tillgång. Sin skönhet. Den kan stjälas.” Lars Thulin berättar om sitt möte med Jama, en av de 1 500 kvinnor som varje år utsätts för en syraattack av en ofta närstående man.
Opulens Elin Stadenberg intervjuade nyligen Maria Rashidi i föreningen Kvinnors Rätt och som utsatts för den typ av syraattacker som förekommer i en del länder i Asien.
Detta berörde mig djupt och kastade mig tillbaka 15 år. Jag var då på besök i Dacca i Bangladesh. Där fanns en fantastisk svensk sjuksköterska, Anita Bell, som var engagerad i en verksamhet som hjälpte kvinnor som skadats av syra. Jag besökte en avdelning på ett sjukhus där dessa patienter plastikopererades. Verksamheten finansierades delvis av myndigheterna, delvis av bidrag från organisationer, inom och utom landet.
Det var något av det mest vidriga och ändå hoppingivande jag upplevt.
Traditionen, det är dessvärre fråga om en sådan, med syraattacker finns främst i Bangladesh och Pakistan. Huvudsakligen är det äkta män som skadar sina kvinnor, men ibland används det även i uppgörelser män emellan. Syran är främst batterisyra. Den är billig och finns att köpa överallt.
Varför utsätts då kvinnor? Ofta beror det på att männen är missnöjda med kvinnorna: dåliga i hushållet, dåliga mödrar, dåliga i sängen. Ibland är attacken en följd av missnöje med storleken på hemgiften.
Fettet i huden löses upp.
Att se kvinnornas ansikten, som bokstavligt talat smält av den frätande syran var nära nog outhärdligt. För det är vad som fysiskt händer. Fettet i huden löses upp. Då finns inget som håller ihop anletsdragen och den yttersta huden – den rinner bort.
De flesta försöker bota sig genom att gnugga huden ren. Syran brinner som i eld i ansiktet med sina ytliga nerver. Instinkten är därför att avlägsna syran med händer eller trasor. Men då trycks den längre in och skadan förvärras. Det enda som hjälper är mängder av rent vatten. Reflexen är en helt annan.
En av kvinnorna hade sin femåriga son med sig på avdelningen. Han hade sovit tätt intill sin mamma då mannen vräkte på syran. Så pojkens ansikte var också delvis förstört.
Starkaste minnet var ändå 18-åriga Jama, hon på bilden. Inte för att hennes skada var värst. Jag såg många mycket värre, utan för hennes historia. Hon hade varit på sjukhuset i en månad och genomgått ett tiotal operationer. Jama visade mig en bild på sig själv innan attacken. Hon var mycket vacker, som unga bengaliska kvinnor ofta är. Kraftfulla, regelbundna drag, blixtrande leende och stora mörka ögon som väntade på att få upptäcka världen.
En av hennes kusiner, fem år äldre, gillade också vad han såg. Han begärde hennes hand, men flickans föräldrar var tveksamma. Aldrig i livet, sade Jama.
Stöd Opulens - Prenumerera!
Två kvällar senare smög kusinen, eller någon han lejt, in i Jamas sovrum. Hon vaknade av en outhärdlig smärta i ansiktet. Då var förövaren borta. Familjen visste inte hur skadan skulle minskas. De torkade noga av Jama innan de for till sjukhuset. Där kunde man inte göra mycket för att rädda hennes ansikte. Jama sövdes för att slippa smärtan.
Polisen i byn var måttligt intresserad av händelsen. Efter en kort tid lades fallet ned i brist på bevis. Kanske för att kusinen flyttat till en annan by. Dit reste inte polisen.
Jama bodde efter överfallet i en lägenhet intill sjukhuset. Hennes familj hade förskjutit henne, hon var inte välkommen hem efter attacken. De ville inte kännas vid en handikappad dotter.
För mig var grymheten ofattbar. Om män slår ihjäl kvinnor finns ändå en vidrig typ av logik. Men varför utsätta dem för detta namnlösa lidande som ett livslångt handikapp? För inte ens den skickligaste plastikkirurg kan göra underverk.
Min guide berättade sammanbitet och tonlöst att det handlade om mäns heder. De anser sig ha blivit kränkta. Därför måste kvinnan straffas genom att tas ifrån det kapital hon har. Fast i det strikt muslimska Bangladesh tilläts kvinnorna inget ett eget liv, inget ägande. Där kan inget tas ifrån dem. Men de har en tillgång. Sin skönhet. Den kan stjälas. Därmed kan mannen se till att ingen annan man vill ha den kvinna han beslutat att förskjuta eller som förskjutit honom.
Tänk att somna varje natt med öppna ögon!
I vissa fall utsätts även kvinnors underliv för syraattacker, efter samma förvridna logik. Guiden berättade om kvinnors svärmödrar som hjälpt till att hålla i och hålla fast medan deras söner, bokstavligt talat, hällt i syran.
Jag förlorade nästan förståndet när jag hörde den historien. Och skämdes inte bara för att vara man, utan faktiskt för att vara människa.
Var fanns då det hoppingivande på denna avdelning, som var en förgård till helvetet?
En detalj var sjukvårdarna och de skickliga läkarna som tålmodigt och hängivet byggde upp ansikten. I operation efter operation. Bland annat ögonlock, för med dem bortbrända går det inte att blunda. Tänk att somna varje natt med öppna ögon! Samt nya läppar som kunde täcka tänder så att inte kvinnorna alltid gick omkring med något som liknade ett förvridet leende.
Den andra var sammanhållningen bland kvinnorna. Hur de stöttade och tröstade varandra. Att jag hörde skratt inne på salarna, att de kunde sjunga ihop. Och gemensamt älska och ta hand om den lille pojken.
På något vis går livet alltid vidare.
lars.thulin@opulens.se
