MAKTANALYS. “Högern har gjort det till sitt signum att trixa med premisserna för debatten genom att få bort maktanalysen ur ekvationen,” menar Haris Agic.
Återigen väcker en ny BRÅ:s rapport stor uppmärksamhet. Senast var det 2021 då det handlade om brott bland personer med utländsk bakgrund. Nu handlar det om samband mellan socioekonomisk bakgrund och brott. Ett mönster låter sig urskiljas: högern viftar hänfört med dessa rapporter som bevis på att invandrare begår mest brott och att det beror på att… ja på att de är invandrare.
”Nu vet vi att fattigdom inte förklarar gängvåldet” skriver Alice Teodorescu Måwe i sin debuterande ledare i DN (10 mars) – en text som förefaller vara en borgerlig volley på den redan omdiskuterade rapporten. Problemet är bara att härledningarna som Teodoerscu Måwe och resten av högern drar från rapportens redan onyanserade slutsatser (återkommer till dessa) är grava förenklingar. Som det brukar vara när den ideologiska övertygelsen iklär sig verklighetens skrud för att lura in massorna på villfarelsens vägar.
För det första, fattigdom är bara en av många samverkande riskfaktorer för brottslighet kopplat till människor som lever i social exkludering. Rapporten fastställer visserligen att socioekonomisk bakgrund inte utgör en direkt orsak till brottsligt beteende. Men denna slutsats är egentligen en ren självklarhet eftersom ingen har hävdat att alla fattiga – och bara fattiga – människor begår brott.
Samtidigt bekräftar rapporten det som den samlade forskningen länge påvisat, nämligen att det finns ett samband mellan socioekonomisk bakgrund och delaktighet i brott och att personer från de lägre samhällsskikten har en ökad risk för kriminalitet jämfört med personer från en mer välbärgad bakgrund. Detta samband – som ju ändå står att finna mellan fattigdom och brott – beror, enligt rapporten, på ”andra riskfaktorer som i olika grad samvarierar med familjens socioekonomiska förutsättningar”.
Dessa ”andra riskfaktorer” är vad som vanligtvis kopplas till utanförskap, social exkludering och/eller marginalisering i samhällsvetenskaplig forskning. Fattigdom kan sägas utgöra i olika grad en del av dessa faktorer. Den kan vara en orsakande faktor. Eller en följd av de andra faktorernas verkan. Men den kan inte isoleras från dem som ett fristående fenomen. Att försöka göra det vore att göra sig skyldig till dekontextualisering – och utan sitt sammanhang är all fakta potentiellt vilseledande.
Den andra förenklade härledningen Teodorescu Måwe gör manifesterar sig i en reducering av hela denna kedja av riskfaktorer som tillsammans med socioekonomisk bakgrund uppges öka risken för brott – närmare bestämt tillåtande attityder till brott, svag impulskontroll, brottsliga kamrater, dåliga relationer till föräldrar, skolproblem – till att handla om våld i hemmet som då svepande och ogrundat kopplas till ”synen på barnuppfostran” hos invandrare. Inte helt oväntat uppges alltså orsaken bakom brottsligheten vara kulturella särdrag – med andra ord att brottslighet är kulturell import.
Stöd Opulens - Prenumerera!
Det är minst sagt anmärkningsvärt att begrepp som ”rasism”, ”diskriminering” och ”exkludering” för att inte nämna “ekonomi”, “klass” och “inkomstklyftor” lyser helt med sin frånvaro i en rapport som ändå söker ge sken av att vara tämligen heltäckande. Detta kan få det att se ut som om debatten om orsakerna bakom brottslighet alltid handlat om fattigdom enkom. Och så är det självklart inte. Samtidigt säger det outsagda någonting. Den blir ett ställningstagande i sig i form av ett manifest som speglar den alltmer främlingsfientliga andan som har kommit att dominera dagens Sverige.
Efter mer än två decennier av arbete med samhällsvetenskaplig forskning om utsatthet och utanförskap har jag svårt att se att den samlade kedjan av riskfaktorerna som nämns i rapporten kan frikopplas från social exkludering och den diskriminering som orsakar den. Samma diskriminering som skapar otrygga boenden, undermåliga skolor, en särbehandlande arbetsmarknad och ett alltmer främlingsfientligt och etnocentriskt samhälle.
En av världens mest prestigefyllda vetenskapliga publikationer, The Lancet ,skriver i en rykande färsk ledare om ökande ekonomisk ojämlikhet i Sverige: ”Det är ett väldokumenterat faktum att ekonomisk ojämlikhet leder till mer våld, ökad brottslighet och fattigdom samt ojämlik hälsa varav samtliga kan få långvariga negativa effekter som sträcker sig över flera generationer”. Plötsligt kom jag att tänka på att BRÅ kanske borde ta sig en titt. Eller två.
Det är inte så förvånande att en del debattörer inte ser några problem med dylika förenklingar. Högern har gjort det till sitt signum att trixa med premisserna för debatten genom att få bort maktanalysen ur ekvationen. Denna strategi kan kanske vara fördelaktig när målet är snabba poäng genom att vinna en debatt för stunden.
Det som förvånar och oroar på riktigt är att myndigheter som gör anspråk på vetenskaplighet hänger sig åt förenklingar och onyanserade analyser. För vi kan inte komma ifrån det faktum att förenklingar är förvrängningar. Och att söka vägledning i fabler kan inte vara annat än vilseledande.
info@opulens.se
