KULTURPOLITIK. ”Detta vågar hon hävda i en tid när även erkända kulturarbetare vittnar om hur månaders arbete resulterar i en timlön som inte täcker mer än kostnaden för toalettpapper.” Erik Bovin reagerar mot att Norrköpings kommunalråd kallar ”kultureliten” för bortskämda.
Kommunalrådet Sophia Jarl (M) räcker långfingret åt Norrköpings kulturliv med sin grova
åtstramningspolitik. Hennes debattartikel i Expressen fick nog många att sätta kaffet i
halsen. Men inte mitt fall. Att rättfärdiga sin alltigenom kulturfientliga politik genom att utmåla kulturarbetare som bortskämda snyltare osar tyvärr unken och klassisk borgerlig retorik.
Sophia Jarls utspel överraskar knappast då den är del av högerns numera välbekanta
nedskärningsfilosofi. En butter approach som högern la sig till med långt före inflationen.
2018 ville Moderaterna och Kristdemokraterna lägga ned Jämställdhetsmyndigheten, som
räddades i och med Januariavtalet. SD vill som bekant detaljstyra bibliotekens verksamhet,
och högerpartierna har länge drivit på för en politisk styrning och avsmalning av public
service.
De få gånger man hör någon av högerns representanter tala i termer av satsningar rör det sig
om ökad bevakning, skärpta kontroller och förslag på olika typer av integritetskränkande
åtgärder. Inte konstigt att Johan Pehrson ser så vilsen ut i tv-debatterna. Kanske borde hans
parti genomgå ytterligare ett namnbyte? Det säger sig självt att ett parti i händerna på
reaktionära och konservativa krafter vare sig lär ”stärka eller värna” individens frihet.
Majoriteten av befolkningen tycks bli ekonomiskt, kulturellt, andligt och intellektuellt
fattigare för var dag som går samtidigt som de allra rikaste fortsätter vältra sig i sitt överflöd.
Läser i News/Øresund om de senaste tio årens förbryllande utveckling där ”61, 5
procent av all förmögenhet som skapats i Sverige hamnat hos den rikaste hundradelen av
befolkningen”. 61,5 procent! Men enligt Sophia Jarl är det alltså den så kallade ”kultureliten”
som är bortskämda. Detta vågar hon hävda i en tid när även erkända kulturarbetare vittnar om hur månaders arbete resulterar i en timlön som inte täcker mer än kostnaden för toalettpapper.