ÖPPENHET. “Är man orolig att det vore ohälsosamt för det enkla folket att beskåda hur deras representanter schackrar bort sina principer? Kanske handlar det inte alls om principer och löften utan är bara ett småskuret och småaktigt köpslående om taburetter och feta arvoden?” Gregor Flakierski är kritisk till partiernas hemlighetsmakerier efter politiska val.
Det förhandlas om en ny regering i Sverige. Partiledare träffar riksdagens talman, de träffar varandra, det skickas e-post och sms, samtal förs på olika nivåer inom partierna. Och allt detta sker i hemlighet. Ingen politiker yttrar mer än några fullkomliga trivialiteter och de vanliga intetsägande flosklerna så länge något av intresse pågår. Det senaste är att samtalen är konstruktiva och kommer att ta tid. No shit.
Experter och gemene man spekulerar och gissar hej vilt utifrån det lilla som politikerna nådigt låter meddela. Det är inte annorlunda på lokalplanet på många håll. Likadant hysch-hysch förekommer lite varstans i landets kommuner och regioner. Så vitt jag kan se har ingen ställt frågan: varför allt detta hemlighetsmakeri? Vad är det man döljer och för vem?
Den sistnämnda frågan är enklast att besvara. De som hålls i okunnighet är folket, det som all makt i Sverige sägs utgå från. Det är väljarna, som ju ska representeras av sina folkvalda. Är man orolig att det vore ohälsosamt för det enkla folket att beskåda hur deras representanter schackrar bort sina principer och dumpar sina heliga löften? Eller drar man sig att tvätta sin smutsiga byk offentligt just för att det är så smutsigt? Kanske handlar det inte alls om principer och löften utan är bara ett småskuret och småaktigt köpslående om taburetter, feta arvoden och lönsamma förmåner.
Varför skulle det annars behöva ske i lönndom, inför lyckta dörrar, utan insyn från den allmänhet som förhandlarna ska företräda?
Stöd Opulens - Prenumerera!
Alla förhandlingar borde bedrivas inför öppen ridå, där alla som är intresserade ska kunna ta del av argumenten, buden, erbjudandena, förslagen och kompromisserna. Demos, folket, har rätt till insyn i den demokratiska processen – i annat fall är den helt enkelt inte demokratisk.
Bland det första som bolsjevikregeringen beslutade efter oktoberrevolutionen var att öppna och offentliggöra utrikesdepartementets arkiv med all dess hemliga diplomatiska korrespondens, alla dolda avtal och fördrag. Det beslutet var allt annat än populärt i London, Paris och många andra huvudstäder (Snart blev det slut med den öppenheten, men det är en annan historia).
De som är gamla nog minns säkert förhandlingarna 1980 på varvet i Gdansk mellan Solidaritet och den kommunistiska regeringen. Högtalare hade satts upp i fönstren till förhandlingssalen, och alla de tusentals arbetare som stod utanför kunde höra vartenda ord som yttrades under förhandlingarna. Solidaritets representanter hade ingenting att dölja för de arbetare som de representerade. Om regeringens företrädare hade det, så struntade man högeligen i det.
En sådan öppenhet möjliggör en genuin och levande dialog mellan representanter och de representerade. Det öppnar också för – hemska tanke! – att ansvar kan utkrävas för det som faktiskt har sagts och gjorts.
Den som har rent mjöl i påsen har ingenting att dölja. Så vad har de i påsen?
info@opulens.se
