DJURHÅLLNING. ”De poserar ofta med sin häst på Instagram som att de vore förenade med djurriket när de i själva verket står och håller i selen till en förslavad köttransport för västerländska bakdelar.” Oscar Petersson menar att det idag är meningslöst och grymt att ha tamhästar.
”Pappa, varför rider man på hästar egentligen?”, frågade min son aldrig mig häromdagen när vi åkte förbi någon som planlöst red på en häst. Därför kan jag inte heller inleda den här texten med hur jag skulle förklarat att hästmänniskor är märkliga. Att hästar genom årtusenden använts som ett redskap för mänsklighetens framfart, men att hästmänniskor numera mest burar in dem på en gård eller i en spilta och plockar fram dem när det känns roligt. Haha! Det är fullkomligt meningslöst, hade jag fortsatt, och de poserar ofta med sin häst på Instagram som att de vore förenade med djurriket – när de i själva verket står och håller i selen till en förslavad köttransport för västerländska bakdelar. Inget skitmockande i världen räddar väl den sanningen, hade jag skrockat och sedan haft en blick som att det gömde sig en viktig lärdom i det jag just sagt.
Nä, han ställde aldrig frågan om de stackars hästarna. Han minns inte heller hur vi brukade gå förbi en ridskola utanför Stockholm när han var mindre. Där stod helt magnifika men sorgsna djur, skapta för att i flock rida fritt och korsa kontinenter med samma behov och instinkter som när de var vildhästar (det finns för övrigt inga vildhästar längre, de som lever i någon sorts frihet är förvildade tamhästar). Trots det stod de tokigt nog fångade mellan elstängsel i väntan på att få röra sig i poänglösa cirklar med en förvirrad hästmänniskas tyngd på ryggen. Det är en enslig syssla på en enslig plats och ett ensligt öde.
Men den gamla hästapållen har det såklart förhållandevis bra jämfört med andra djur, tänker du. Alla miljontals arter min son inte heller ställt några frågor om. För han skulle ju kunna undra varför vi tvångsinseminerar kossor i jakt på mellanmjölk, varför vi knäpper klaustrofobiska grisar med en spikpistol för att möta den omåttliga efterfrågan på julskinka, eller varför vi låter kalkoner leva ett liv i mörker så att de inte börjar slåss med varandra innan de hunnit bli pålägg. För att inte tala om det oändliga antal djur som drabbas av vårt aldrig sinande utvinnande och utbredande på jorden och den klimatkatastrof som svansar efter. Men trots alla motbjudande exempel på den skamlösa djurhållning vi människor är ansvariga för, är det bara något så meningslöst med att rida runt på en häst som jag inte riktigt kommer över. För att man tycker det är lite trevligt att ta hästen på en tur och sen ställa tillbaka den i en låda? Som att plocka fram och tillbaka cykeln?
”Bakom varje framgångsrik entreprenör ligger en avlivad tamhäst begravd bakom en 4H-gård i Skövde”
”Men många som hållit på med hästar i sin ungdom blir framgångsrika företagare”, brukar folk säga. För i dammolnet bland spadar och spillning föds en entreprenörsanda, tydligen, som är värd att ta på allvar. Som att det skulle gro någon slags ödmjukhet i de enkla uppgifterna och i att hålla tider, något som sedan växer och fulländas i x antal anställda och en ekonomisk trygghet. Men jag tror snarare att det är den andra sidan av myntet som bygger en riktig företagares karaktär; den att sätta
sig över något annat för egen vinning och se liv komma och gå. Det gör väl en hästmänniska hårdhudad nog att ta sig an konkurrensen i landets olika branscher. Ja, för är det inte så man också säger? ”Bakom varje framgångsrik entreprenör ligger en avlivad tamhäst begravd bakom en 4H-gård i Skövde”.
Eller det kanske man inte gör. Sorry, det hittade jag nog bara på!
Mycket är annorlunda i den värld min son växer upp i, men många saker är precis likadana som när jag var barn. Vi vill fortfarande döda nötkreatur, ha djurhud på fötterna och se isbjörnar smälta bort på zoo. Vi vill ha innekatter och älghuvuden på väggarna. Och vi tar fortfarande på oss löjliga hjälmar, långa stövlar och hoppar över fjuttiga hinder medan vi är burna av världens vackraste däggdjur. Han har aldrig ställt några frågor om det, min son. Men en dag kanske han gör det, och då kommer jag stirra ut i tomheten och inte riktigt veta vad jag ska svara. Förutom att hästmänniskor är märkliga, såklart.
info@opulens.se
