Faran med att tro allt var bättre förr

Krönikor.
Eftersom nästan alla har något de minns med värme och glädje blir ”förr” en catch all-fras där alla kopplar på sin egen fantasi för att fylla i bilden av ett gyllene förflutet, skriver Nathan Hamelberg. Montage: Opulens (Bakgrundsbild: Pixabay.com)

NOSTALGI. Det är svårt att undvika diskussioner om huruvida allt kommer kunna återgå till det normala när väl pandemin bedarrat. Men vad var ens det normala?” Nathan Hamelberg skriver om faran med att betrakta det förflutna som alltid något bättre än nuet.

Jag blir lätt beklämd varje gång jag sjunker ner i nostalgikänslor. Inte för att hågkomst är dåligt, utan för att en i bästa fall bitterljuv känsla av maktlöshet oftast kommer som ett brev på posten därefter (som ett brev på posten förr alltså, när posten var välfungerande). ”Det går inte att vrida tillbaka tiden Nathan, sluta drömma, det är meningslöst!”. Till det ska läggas de unkna reaktionära politiska visioner som ofta är insvepta i ”det var bättre förr”-floskler.

ANVÄND DENNA!
NATHAN HAMELBERG
nathan.hamelberg@opulens.se

Nathan Hamelberg är skribent med förflutet som krönikör på Arbetaren, Fria Tidningar och ETC såväl som essäist på Ottar, Kom Ut!, Tecknaren, Fronesis och Ord & Bild. Till vardags verksam med våldsförebyggande arbete i Stockholm.

Det senaste från Krönikor

0 0kr