RESTRIKTIONER. ”Med hjälp av dessa väl valda, avslöjande frågor skulle man snabbt kunna fastställa om sinnelaget är det rätta rödvita för att släppas in. Jag skulle klara testet med glans”, skriver Lasse Ekstrand.
Ikväll fredag, exakt klockan 23.55 med avgång i Göteborg, skulle jag glad, lycklig och förväntansfull befunnit mig ombord på Stena Lines färja Jutlandica på väg mot en fyra veckors vistelse i Tversted utmed Vesterhavet. I det öppna landskap med ett mycket speciellt, infallande ljus som jag döpt till Krøyerland. Efter den jag håller för att vara den störste danske bildkonstnären någonsin.
I Skagen på toppen av Danmark, runt tre och en halv mil nordost om Tversted, bodde Søren Krøyer fram till sin död. Varje sommar står jag tyst en stund vid hans grav. Keps av.
Dessa sommarveckor brukar frigöra ett skrivande som annars inte är möjligt. Jag vet det efter mer än trettio års sommarvistelser. Det är som om själen förses med vingar, för att låta som Björn Ranelid. Jag kan andas. Känner mig utsläppt. Fri att ordna oväntade ord.
Där, i mitt skrivannex med det aldrig tystnande Vesterhavet i fjärran och rovfåglar kretsande högt uppe i skyn, är det som om jag med mac:en i knäet sitter och tar diktamen. Orden rusar muntert otyglade in.
Om det är någon som har ett giltigt skäl så är det ta mig tusan jag.
Men nu blir det inget Nordjylland. Förbaskade Mette Frederiksen och danska myndigheter! Telefonsamtal med Stena Lines kundtjänst: “Ni släpps inte i land i Frederikshavn. Ni saknar giltigt skäl.”
Vafalls?
Om det är någon som har ett giltigt skäl så är det ta mig tusan jag. Efter alla år i Danmark. Alla hyllningar jag formligen överöst landet med i artiklar och böcker. Inklusive Danish Dynamite, det härliga fotbollslandslaget som länge drevs av den publikvänliga principen att anfall är bästa försvar. Jag gick så långt i min hängivenhet för Danmark som att sätta pengar på att Brian Nielsen skulle besegra Mike Tyson.
Jag känner mig ju som en halvdansk, minst. Men efter dråpslaget mer som Wolf Biermann när han utestängdes från DDR. Berövad sitt medborgarskap. Utelåst. Men han hade ju varit kritisk. Jag har ju inte gjort annat än höja Danmark till skyarna. Det frihetliga – inte det utestängande Danmark.
Tyskar, de forna ockupanterna, och norrmän släpps utan problem in under rådande pandemi. Men inte svenskar. Skulle det enbart handla om smittorisken, att den njugga inställningen är rakt igenom medicinskt betingad? Det köper jag inte.
Apropå köper. Tillåt mig föreslå ett sinnelagstest vid den danska gränsen. Vad kunde ingå? Jag utgår ifrån den danska, kanske skall det preciseras nordjylländska, mentalitet jag är förtrogen med efter alla år. Förmodligen obekant för de flesta svenskar med turistens bild av den gemytlige dansken. Kanske även högdragna köpenhamnare som betraktar Nordjylland som bondlurkarnas Utkantsdanmark.
Man skulle kunna fråga om vilka butiker den hugade inresaren och sommardansken frekventerar. En riktig dansk vet att man aldrig handlar på Brugsen. (Superbrugsen riskerar framkalla en hjärtattack om man berättar att man varit in där.) För dyrt. Aldi, Netto och Fakta går däremot an.
Frågan skulle vidare och i logik med ovanstående kunna ställas om hur ofta man högljutt och grymtande kommenterar priser, framförallt på livsmedel. Det är ju favoritämnet för en riktig nordjyllänning.
Vidare, vad som är viktigast, och gäller inte bara folket i Nordjylland: att jobba eller att hygge sig?
Kompletterande: vad heter Kim Larsens mest älskade låt? Ledtråd: sjungs ofta vid bröllop i Danmark.
Med hjälp av dessa väl valda, avslöjande frågor skulle man snabbt kunna fastställa om sinnelaget är det rätta rödvita för att släppas in. Jag skulle klara testet med glans.
Jag misstänker ju, att det är det det handlar om och framkallar annars svårförklarlig aversion. Svenskar är inte som danskar. Eller nordjyskar, närmare bestämt. Coronan erbjuder en unik möjlighet att säga nej till oss.
Jag vägrar in i det längsta, fastän hjärtat denna ljuvliga junidag blöder, utbrista som Ernst-Hugo Järegård i tv-serien Riket: “Danskjävlar!”
info@opulens.se
