PANDEMINSTRATEGIN. I den livshotande, dödliga pandemin har Sveriges unika strategi väckt mycket uppmärksamhet. Att sticka ut kan visserligen vara av godo, men när människovärdet står på spel aktiveras varseblivningen hos många av oss i flocken.
Strategerna på den prestigefyllda Folkhälsomyndigheten (FHM) och politikerna kunde i de inledande faserna inte riktigt se pandemin komma. Att inte se och ta in allvarliga, existentiella hot på ett tidigt stadium, att inte överblicka tänkbara konsekvenser och se till att det finns en fungerande kommunikation i strukturerna speglar ett naivt och oprofessionellt medvetande, särskilt om målet är att främja människors liv och hälsa.
Vikten av beredskap och proaktiva förfaringssätt har framhållits av både Världshälsoorganisationen (WHO) och Coronakommissionen. Trots uppmaningar från WHO försenades bland annat testning och smittspårning i den första vågen. Den bristande beredskapen, långsamheten och de relativt lättjefulla restriktionerna bidrog till massiv smittspridning med betydligt högre dödstal jämfört med exempelvis våra nordiska grannländer.
Äldre och riskgrupper skulle värnas men blev istället några av de mest utsatta. Ett veritabelt svek, och en tragedi. Många på äldreboenden med symtom fick exempelvis ingen läkarbedömning och sattes alltför tidigt in i palliativ vård med lugnande mediciner. Något som bland annat framgår av en granskning från Inspektionen för vård och omsorg (IVO), och ingen av regionerna har tagit fullt ansvar för att säkerställa individuellt anpassad behovsprövad vård och behandling.
Coronakommissionens delbetänkande konstaterar i en övergripande klarsynt bedömning:
- Den allmänna smittspridningen i samhället är högst sannolikt den viktigaste faktorn bakom den stora smittspridningen på äldreboendena.
- När pandemin slog till stod den svenska äldreomsorgen oförberedd och var inte rustad. Anställda lämnades i stor utsträckning ensamma att hantera denna situation.
- De åtgärder som regeringen och statliga myndigheter satte in för att minska riskerna för smittspridning var sena och i flera avseenden även otillräckliga.
Så visade det sig att FHM och regeringen var oförberedda även på den andra vågen som slog hårt mot Sverige. Istället framfördes från stadsepidemiolog Anders Tegnell att vi skulle slippa en andra våg eftersom smittspridningen varit så hög i den första. Man räknade helt enkelt med enbart lokala utbrott. Återigen en grav missbedömning, återigen är smittspridningen och dödligheten påfallande höga, även om den mer lättjefulla linjen åtminstone till viss del fick ge vika när regeringen sent omsider i någon mån vaknade.
På det stora hela. Vilken kompetens, etik och människosyn praktiseras egentligen i ett land vars representanter ofta kliver fram med höga värderingar både här och internationellt?
Det finns tydliga brister och dysfunktionalitet i proaktivitet, strukturer, organisationer och kompetens. Men Sveriges makthavare är knappast kända för självkritik och mer lärande, intellektuellt hederliga attityder. Det är emellertid högst påkallat att lära om och lära nytt nu. Fler kriser är att vänta i framtiden.
Från en synpunkt sett har Sveriges ålderism kulminerat i pandemikrisen. Ett strålkastarljus måste sättas på människovärdesprincipen som anses som en av de grundläggande principerna i samhället, och som är inskriven i regeringsformen i Sverige.
I stort går det nog inte att utesluta att kvarlevor från den urgamla socialdarwinismen fortfarande ligger och pyr i samhällskroppen, istället för ett medvetande som är större och mer uppdaterat än så. De svagare och socioekonomiskt utsatta synes förbli förlorarna, de starka och mer lönsamma, förblir segrarna. Med absurda konsekvenser.
Klassamhällets dehumaniserande måttstockar gagnar ingen. De problem som exempelvis finns i äldreomsorgen har varit kända sedan länge. Segregationen och klassklyftorna likaså. Det behövs genomgripande reformer och resolut handlande – inte tankelättja och ensidigt marknadstänkande nu när vi skriver 2021, och kurvorna går uppåt igen trots FHM:s prognos om att kulmen skulle vara nådd i mitten på december. Som det ser ut nu är Sverige ett av de mest drabbade länderna i Europa.
Mer än någonsin aktualiseras en förändrad statlig styrning baserad på proaktivitet, vetenskaplig kompetens, människovärde och en ekonomi för allas bästa.
Utilitarismens nyttotänkande har länge härskat i vårt land. Ändå säger människovärdesprincipen att varje människa har ett unikt och okränkbart värde oberoende av exempelvis ålder, utbildning och prestationer. Symtomatiskt nog fick professor Torbjörn Tännsjö Statens medicinskt-etiska råds pris 2020. Men etiken måste ta hänsyn till rättighetsprinciperna.
En lysande essä i Dagens Arena av professor Sigurd Bergmann tar fasta på Sveriges oetiska flockimmunitetstänkande. Sammanfattningsvis framgår att inom moralfilosofin och etiken råder konsensus att metoden är oetisk, riskfylld och oacceptabel. Den förstör viktiga framsteg i västerlandets kulturella upplysning och sätter människovärdesprincipen och flera mänskliga rättigheter ur spel.
Att flockimmunitetsmetoden är problematisk både etiskt och vetenskapligt anser även WHO eftersom den tillåter infektioner, lidande och död hos många. I The Guardian uttalar sig Tedros Adhanom Ghebreyesus och säger bland annat: “Herd immunity is achieved by protecting people from a virus, not by exposing them to it”.
info@opulens.se
.
