VREDE. Beskedet att en privat cancerklinik ska etableras i Lund får Crister Enander att känna en växande vrede. Han hävdar alla människors lika värde och ställer detta mot idén att den bästa vården endast ska kunna erhållas av den som har råd. Han vänder sig mot “geschäftet som ger vinst på vård”.
Pengar är aldrig rätt!
I vrede — den sortens vrede som smakar aska och exploderande eldklot från de vredgade och nödvändiga Profeterna i Gamla Testamentet — formulerar jag dessa ord.
De sammanfattar på ett tydligt sätt en för mig grundläggande hållning. Vi äger alla samma värde som människor. Och detta människovärde har inte — ja, det får inte! — ha med pengar att skaffa. Den direkta bakgrunden är att Antonia Ax:son Johnson och något av hennes många företag och skumma aktiebolag beslutat att här i Lund — där jag bor och dagligdags skriver ihop till bröd och salt på bordet — inom kort ska öppna en privat cancerklinik.
Affärsverksamheten och grundtankarna bakom — dess provocerande exklusivitet är snudd på omöjlig att hantera och lika svårt är det att inte drabbas av en ilska som en kort stund kan grumla den skarpaste blick.
Ordet privat, det frånstötande geschäftet som ger vinst på vård och dränerar skattemedlen och förvandlar våra gemensamma pengar till stora vinster ute på världens börser, ska här uppfattas i dubbel mening.
I en vidrig tvetydighet.
Nu gäller det nämligen inte längre uteslutande att stora och oftast anonyma bolag ska tjäna pengar på våra sjukdomar och parasitera på mänsklig olycka, den skröplighet och bristande hälsa som förr eller senare drabbar oss alla, även om många framhärdar i förnekelse fram till dess ambulansen kör upp dem till akuten eller en läkare förmedlar det besked ingen vill ha.
Nej. Kapitalet, dess ägare och villiga tjänare, ska nu och tydligen på bred front även rent medicinskt — på särskilda kliniker — ta hand om framför allt de sina. De egna redan rika. På till exempel denna nya cancerklinik duger inte — inte tillräckligt — de skatter staten har vikt och avsatt särskilt i Socialförsäkringssystemet för varje enskilds sjukvård.
[CONTACT_FORM_TO_EMAIL id=”2″]
Nej, denna nya form av vård, säkerligen i de elegantaste och modernaste miljöer, är helt och hållet skapad för de förmögna och de verkliga höginkomsttagarna. Vad en människa har på bankkontona, och hur välskötta och välfyllda deras aktieportföljer är, bestämmer om de har råd att få den förnämsta specialistvården eller inte.
De fattiga däremot ska, enligt denna skeva världsbild och cyniska människosyn, där såväl rättvisa som hälsa stavas just pengar, inte längre ha tillgång till vård av bästa kvalitet. Kräftsvulsterna som vänder kroppens celler emot människors egna kroppar ska hejdas och behandlas enkom hos de bättre bemedlade, och få fortsätta att tugga i sig de fattigas utslitna och angripna kroppar.
Smärta, lidanden och död ska förvandlas till en fråga som avgörs av förmögenheternas storlek.
Det är grundtanken. Vårdinrättningens namn är Perituskliniken. Den ligger på Scheelegatan här i Lund, närmare bestämt på nummer 8. Framöver kommer jag att förnimma en avskalad avsky och en mäktig upprördhet som får det att isa i tänderna på mig varenda gång jag passerar det huset.
Men jag kommer också varje gång att tänka: Hur och vad gör vi som bor här i den lilla staden på slätten för att stoppa denna skändliga orättvisa? Och, tänker jag nu automatiskt, vilka politiska medel kommer — i det allmänna medvetandet — att vara tillåtna då de rikaste och mäktigaste inte längre har kvar några spärrar? Dessa de redan privilegierade skyr nämligen inga medel för att skaffa sig fördelar när det nu även handlar om livets slut, om dödliga sjukdomar och möjligheter att förlänga livet och mildra outhärdligt lidande.
De är rikare. Så är det.
Men vi är många, så mäktigt många fler, och detta borde skrämma dem på samma sätt som det måste och utan tvivel kan ge oss mod och styrka.
Antonia Ax:son Johnson drivs av att oavbrutet få sin förmögenhet att växa. Nu är det däremot inte alls på det sättet att hon är bättre eller duktigare än andra. Hon har ärvt pengarna och hon har således inte gjort några som helst exceptionella insatser. Genom att blott bli född av “rätt” föräldrar har hon fått möjligheten att via arv få förmögenheterna att förmera sig.
Hon är inte på något sätt bättre lämpad för överlevnad, som någon i en kommentar påstod och då säkerligen tänkte på Charles Darwin.
Tvärtom, tror jag.
Hur länge hade hon och hennes likar klarat sig i dagens hårda samhälle utan sina privilegier? Utan pengar, utan de rätta skolorna, utan de rätta kontakterna?
Inte länge. Förmodligen inte alls, misstänker jag.
De som hyllar djungelns lag tycks visst alltid vara just de personer som skulle stryka med allra först därute i asfaltsdjungeln där rättvisa stavas styrka. Och, paradoxalt nog, är det just de människor som de nu behandlar på ett vidrigt sätt som skulle vara de första — och säkert också de sista —att hjälpa dem under dessa betingelser.
Diskussionen om Antonia Ax:son Johnsons initiativ — oavsett vad försäljarsvadan än kommer att ljuga om klinikens arbete — kommer inte att blåsa över fort. Genom att starta en cancerklinik där förmögenhet och stora inkomster avgör vem som erbjuds möjlighet till just denna — som det står i deras egen presentation — “spetskompetens” inom modern cancerbehandling, har en sedan ett halvsekel tillbaka stängd dörr öppnats. Här beträder de rikaste i vårt samhälle mark som länge betraktats som höjd över alla former av svinaktigt agerande där det nu även inför döden görs skillnad på fattig och rik.
Den här formen av förnedrande och föråldrat förtryck, inför döden, där förmögenhet och pengar låter människovärdet devalveras i ett av jordens rikaste länder, är omöjlig att acceptera och tolerera.
Känslan för rättvisa och verklig demokrati har under en följd av årtionden och olika regeringar, den ena mer högervriden och cyniskt egoistisk än den andra, gröpts ur på ett nästan otänkbart sätt. Men här, invid porten bakom vilken cancersvulsterna, smärta och döden härskar, måste det komma en vändning. Det är jag övertygad om.
Vreden kommer att sprida sig. Inte ens de politiska partierna kommer att kunna smussla undan denna djupt förnedrande orättvisa.
crister.enander@opulens.se
