FRIHET. “Historia kan vi förstå, och att den kan se olika ut. Vad vi inte kan förstå är avsaknaden av historia och vad en sådan gör med ett land,” skriver Stellan Lindqvist om den amerikanska mentaliteten och bakgrunden till att Trump kunde bli USA:s president.
Över oceaner till ett jungfruligt land. Tomt, väldigt, en tid som börjar om, några stolpar, marken är din. Go and get it! Inga begränsande regler eller kulturer. År noll. Var finns Donald Trump i denna berättelse, den ständigt närvarande Donald Trump? Är han möjlig utan denna berättelse?
Efter en rundresa i 1830-talets USA skriver Alexis de Toqueville om sin bävan inför den extrema jämlikhet han tycker sig iaktta: borta var statustänkande, hierarkier, borta var den gamla världens intriger, skepticism, grubbel och pessimism. Istället en omedelbarhet och troskyldighet han inte förstod. I den gamla världen tickade tiden på, ständigt på väg mot nya besvikelser. Men inte så i det nya landet. I en evigt pågående kärnreaktion realiseras drömmen på nytt och på nytt oavsett om du är italienare, ryss, kines, irländare eller japan. Landet är löftet, energin är du, framgången din, liksom nederlaget, vilket gör utrymmet för avundsjuka och rättvisetankar (kollektivt förankrade som de är) försvinnande litet. Godheten visar sig som välgörenhet, ondskan härbärgeras i fängelser (drygt två miljoner, en hel liten nation, lever bakom lås och bom). Framgångsexcesser, i den mån de finns, handlar om girighet. Aldrig om klass eller struktur.
Det man flyttade till var negationen av det man flyttade från, det vill säga ett förlovat land. Och i förlovade länder finns ingen dröm och heller ingen utopi eftersom båda är på plats. Det onda lämnade man bakom sig, vilket var inseglet på att platsen de kom till var den bästa på jorden: ett nytt, ensamt folk vid kulturens absoluta och upphettade nollpunkt. Ingen revolution, vare sig den ryska eller kinesiska, har på samma sätt frigjort sig från historien och tiden. Frihet från, inte till.
När han tillfrågas varför svarar han från sin förgyllda jättestol: Because I can. Varför bomba Irak? Because we can.
Med känslan av pånyttfödelse kom också känslan av oskuld och renhet. Detta var landet där Gud slagit ner sina bopålar: tron via ärlighet och direktkontakt. Inga påvar, kungar eller auktoritära band. Så kan, utan tillstymmelse till skammens rodnad (skam kräver historia), Guds exklusiva välsignelse nedkallas: “God bless America”, handen på hjärtat. Ingen annanstans blir man så uppriktigt förvånad och uppbragt som när landet beskylls för nationell egoism. Godheten är ju indefinierad, ”ni förstår inte!” Nej, vi förstår inte. Och minst av allt förstår vi känslosamheten, det vill säga det som verkar vara en alldeles genuin känslosamhet, den som kommer av att man redan är framme, att inget kan bli bättre, bara upprepas. Make America great again, and again.
Eftersom detta ljus är så starkt har djävulen ett mycket litet utrymme. Två brott, båda väldiga i sin omfattning, folkmordet på indianerna och slaveriet, har förpassats bortom synranden. Finns men kan inte ses.
Ljusordet är friheten. I inget annat land har ordet samma mytiska och samtidigt konkreta – och geografiska – innebörd som i USA: de väldiga slätterna, de mäktiga bergskedjorna, buffelhjordars mullrande över prärien, karavanerna västerut, böngrytorna över den öppna elden, män med svett i pannan och en winchester på armlängds avstånd.
Friheten, parad med känslan av renhet och pånyttfödelse, var den formel som band samman dem som kom. Friheten från skatter, från stat, från kontroller, från förbud och påbud. I den amerikanska konstitutionen (så nära en helig text man kan komma) har friheten fått en naturrättslig infattning, innebärande att den ses som direktsprungen ur den jungfruliga amerikanska jorden. I valet mellan omfattande individuella fri- och rättigheter och starkt folkstyre har den amerikanska demokratin, till skillnad från den västeuropeiska och parlamentariska, valt det förra. Den specifika amerikanska avvägningen, och den vånda som denna orsakade, återspeglas i grundlagsfädernas skrivningar.
Stöd Opulens - Prenumerera!
James Madison, en av dessa, var svårt oroad över vad möjliga och illasinnade majoriteter kunde tänkas göra med friheten och det bestående. Skulle de bildade eliterna förlora inflytande? Inte ens återkommande val räckte för att stilla oron. Lösningen, vars grundtanke är att bromsa och fördröja, blev det intrikata systemet med ”checks and balances”. Frågan som grundlagsfäderna aldrig besvarade är denna: om inte majoritetens vilja får genomslag, vems vilja får det då?
Ingen annanstans på jorden fungerar kapitalismen lika klockrent och med samma självklarhet som i USA. Det är som om dess ursprungliga grundformel är amerikansk; som om det bara är där den är fullkomligt synkroniserad med landets mentala grundtillstånd. Gör det du kan, ta det du kan, förmera! Vackert och fult, bra eller dåligt, frågan är meningslös: allt är!
I tevedokumentären “Drottningen av Versailles” bestämmer sig miljardären David Siegel för att bygga landets största enfamiljshus, en minikopia av Versailles (vulgärt bortom alla gränser, vilket inte spelar någon roll eftersom frågan om vulgaritet saknar begriplighet). När han tillfrågas varför svarar han från sin förgyllda jättestol: “Because I can”. Varför bomba Irak? Because we can.
Historia kan vi förstå, och att den kan se olika ut. Vad vi inte kan förstå är avsaknaden av historia och vad en sådan gör med ett land. Den amerikanske statsvetarikonen Karl W Deutsch sa en gång om sina landsmän: ”As Americans see it, most of the world is inhabited by foreigners”.
info@opulens.se
