KLIMATMÖTET. “Syns du inte så finns du inte. Eller snarare: flyger man inte in till en stor miljökonferens så finns man inte”, skriver Erik Cardelús apropå FN:s nu pågående klimatmöte i Glasgow.
Vi befinner oss mitt i COP26, FN:s klimatmöte, megaeventet som hålls nu i Glasgow, vid floden Clydes upprustade stränder. Som brukligt är vid stora och statusfyllda event ska ”alla” vara där. Allt enligt logiken syns du inte så finns du inte. Eller snarare: flyger man inte in till en stor miljökonferens, så finns man inte. Vimlar man inte runt på mässgolvet, dunkar rygg och pratar vitt och brett om att ”vi alla måste agera nu”, så finns man inte. Och nog vill man finnas, motsatsen vore ju ganska trist.
Vid mötet syns en massa regeringschefer flankerade av chefsförhandlare och underhuggare. Stora team av viktiga personer, som gör sig ännu viktigare i projektet att rädda världen åt oss andra som inte flög in till det där stora eventet. Naturligtvis ska gräddan av världens forskare också flyga in till det där eventet, både sådana som direkt forskar om klimatet men också sådana som på något sätt forskar om vad forskarna om klimatet forskar om. För även personliga forskarvarumärken måste ju synliggöras, så vi alla vet att just dessa forskare verkligen finns. För motsatsen vore ju ganska trist.
Naturligtvis måste ju alla viktiga journalister, lobbyister, aktivister och mediestrateger också flyga in till det där storslagna eventet, där man ska berätta för oss andra att vi minsann måste agera nu. Inte imorgon.
Naturligtvis ska en massa multimiljardärer också flyga dit också, många i sina egna fräsiga och bränsleödslande privatplan. För något måste de ju göra med sin tid och sina pengar. Synas och finnas, till exempel. Och att flyga in till ett internationellt klimatmöte och vimla runt är inte det sämsta för det personliga varumärket. Eller snarare: det personliga klimatvarumärket. Ty grönt är det nya guldet i dagens narcissistiska klickokrati. Den som grönmålar sig mest, vinner.
För idag när de flesta kurvorna pekar åt fel håll, planeten härjas av extremväder och den biologiska mångfalden befinner sig i fritt fall trots decennier av snack, då gäller det inte så mycket att rädda jorden längre (teaterviskning: för det är liksom kört), utan snarare värna och vårda det egna klimatvarumärket. Grönmåla. Rädda det egna klimatvarumärket. Nu, inte imorgon. För ingen vill ju framstå som en usel klimatbov, om man kan framstå som storslagen klimathjälte. Och ingen vill ju stanna hemma med andra oglamourösa och ogrönmålade klimat-icke-hjältar.
Så då blir ju det enda vettiga alternativet att ta flyget till Glasgow och hänga med de andra klimathjältarna där och förenas i den ljuva kören av personer som säger att vi alla måste agera nu. Inte imorgon.